Bokfrukost om En halv gul sol

Oj vilken författare hon är, Chimamanda Ngozi Adichie . Det är vi rörande överens om under den senaste bokfrukosten när vi diskuterar En halv gul sol. Romanen utspelar sig i Nigeria under 60-talet där vi får följa några människor i det inbördeskrig som råder.

Av olika skäl var vi inte så många den här morgonen (läs sjukdom och signalfel) så samtalet hann få flyta i väg från boken och kom att handla om Afrika i allmänhet. Vi pratade också om boken Miljardlyftet av Anders Bolling och Erik Esbjörnsson som är intressant att läsa för att förstå det som händer på den stora kontinenten idag.

Om En halv gul sol vi sa vi:

  • Romanen är så välberättad. Detta att röra sig mellan det tidiga 60-talet när drömmar om frihet var så intensiva, och slutet av seklet när kriget närmade sig sitt slut.
  • Få romaner är värda så många sidor.
  • Människorna förändras av kriget. Gränserna flyttas hela tiden för vad man kan stå ut med hos sig själv och andra. Vad man aldrig trodde man skulle göra, det gör man.
  • Adichie skildrar vad som händer under ett krig, på individnivå.
  • Konflikten med systern blir helt oviktig.
  • Man bygger upp en relation till varje karaktär.
  • Otroligt gripande och berörande roman. Den är så allmängiltig. Här är det Nigeria. Det kan vara vilket krig som helst.

Nästa bokfrukost är den 19 mars då vi diskuterar En sista vinter av Håkan Norebäck.

Bokfrukost om Min bror av Jamaica Kincaid

Jamaica Kincaid utgivning har funnits i Sverige, via Tranan, i många år. Men det känns som att hon först nu, det senaste året har blivit mer omtalad i media. Eller? I frukostbokklubben samlades vi hur som helst härom morgonen för att samtala om Min bror.

Det är, har hon sagt, en självbiografisk bok om broderns döende i aids. Hon återvänder till Antigua för att hjälpa till med mediciner och bättre vård. Men möter också sitt förflutna väldigt påtagligt. Berättandet är cykliskt, ett repetitiv rytm likt en stream of consciousness .
Röster från samtalet:

Hon för en inre monolog, sedan ska hon berätta och måste förtydliga.
Omtagningar, om och om igen.
Kändes till sist tjatigt.
Hon är väldigt ärlig.
Det fattas en del i berättelsen om mamman, trots att hon säger så många ord.
Hon skriver som tankar är, snurrande.
Det är som att läsa poesi.
Jag blev så berörd av berättelsen.
Fantastiskt bra, en del i sorgearbetet?
Komplex som i familjeband
Varje mening är meningsbärande
Intressant samhällsskildring. Kontraster med den forna kolonin.
Relevant beskrivning av aids-behandling.
Tröttnade mot slutet. Men begrav honom nu!

Min bror. Jamaica Kincaid. Utgiven av Tranan 2018 i översättning av Niclas Nilsson.

Bokfrukost om Vi har alltid bott på slottet

Oh, en gotisk spökroman. En riktigt bladvändare blev terminens sista bok. Vi har ju haft hus och hem som tema och ett slott är ju ett riktigt crescendo. Börja med att se vad vi tyckte så ska frukostbokklubben ge lite boktips för julläsningen.

I huset bor MaryCath med sin syster Constance. Snart förstår vi att den övriga familjen har blivit mördade för några år sedan och att byfolket både skräms och hatar de två systrarna. Bortsett från en promenad för att handla ett par gånger i veckan lever de helt isolerade från omvärlden.

–Välskriven roman. Bygger upp en stämning som är rätt igenom kuslig.
–Ställer fler frågor än svar.
–Obehagligt när byfolket invaderar och förstör huset.
–Händelsen med Charles – kusinen – borde byggas upp bättre. Alldeles för snabbt berättade. Blir en smula obegriplig.
–Katten Jonas är läskig.
–MaryCath är väldigt handlingskraftig.
–Är de spöken? Lever de?
–Så spännande med konserverad mat nere i källaren, lagad och samlad av generationer av kvinnor.
–Man samlar och samlar, blir lager på lager.
–Jag var skeptisk i början men den växte.
–Man kan förstås läsa den symboliskt.
–Läs om författaren Shirley Jackson –nästan lika fascinerande som boken

Och så lite julläsningstips från klubben:

Sent på dagen. Tessa Hadley
En gentleman i Moskva. Amor Towles.
Ett halvt liv av kärlek. Eileen Chang.
Biografin om Selma Lagerlöf. Anna-Karin Palm.
Varken. Lisa Förare
Keep the Home Fires Burning. S Block
Brudar i svart. Sirpa Kähkönen
Minns deras namn. Simon Stranger
Klubben. Matilda Gustavsson

Bokfrukost om Alla vill ju hem

Att äta frukost med författaren till en bok man just läst är så spännande. Vi ställer frågor om skrivprocessen, i vilken ordning kapitlen skrevs, om betydelsen av kapitelrubrikerna och vad som var svårt och lätt att skriva.

Vi kör en runda. Alla säger sitt om Alla vill ju hem. Det är lätt att fokusera på det positiva för det här är en sådan välskriven roman. ”Mogen” säger någon och det känns som det är en person som är så mycket äldre än 25 som har skrivit den. I början av läsningen hade vi farhågan att det skulle bli en ”sedvanlig” debut om ung förvirrad kvinna som letar efter en plats i tillvaron. Sådana böcker har man läst några stycken. Men den här boken tar andra vägar, egna vägar. Huvudpersonen Rebecka jobbar som lärare och den moraliska aspekten kring en betygssättning och relationer med elever är ett av flera intressanta spår. Rebecka hamnar av praktiska skäl på en kurs i judaistik som gör att hon också måste gräva i sin egen bakgrund. Också här ställs viktiga frågor, allmängiltiga frågor, och vi knackar på boksidorna, gör anteckningar i marginalen för att komma ihåg, tänka vidare.

Vi pressar på, när kommer nästa bok, för det kommer väl flera (vi gissar på tjugofem ytterligare) och Anna Brynhildsen tittar på oss och säger att hon ännu lever med den här romanen som så nyligen kom ut. Vi nickar och säger att vi tålmodigt ska vänta på nästa roman.

För väntar det gör vi.

Alla vill ju hem. Anna Brynhildsen. Utgiven av Wahlström & Widstrand 2019. Omslaget, så snyggt, är gjort av Moa Schulman.