Berättelsen börjar 1895 och huvudkaraktären är en plats Saivomuokta by. Hit kommer till kommer Israel och Maija för att leva och bilda familj genom nedslag i tiden får vi följa familjen fram till våra dagar. Vi var överens om att det märktes att författaren hade släktforskat och vi var också överens om att vi gillade boken. Vi tyckte om det stillsamma men drivna berättande och de olika berättargreppen. ”Förbaskat skickligt att skildra så många generationer med så få ord på så få sidor”, sa någon, och vi andra höll med.
Några röster från morgonens samtal:
- Mitt norrbottniska hjärta rördes
- Vemodig
- Som jag grät när Maija förlorade sin mamma
- Blev uttråkad i början med sedan blev den jättebra
- Nedslag i både stora och små händelser
- Gillade att finskan i boken finns med
- Känns ibland lite dokumentärt
- Gillade bastuscenen
- Det skulle faktiskt varit bra med ett familjeträd där man kunde kolla upp släkten om man blev förvirrad
- Fullkomligt älskade boken
- Vet äntligen vad ett pörte är!
- Gillar att som läsare ha ett helikopterperspektiv
- Alltid detta med att människor inte får tala sitt modersmål. Hemskt.
- Maija satt inte still en sekund, alltid fanns det något att göra
- Hon tänkte hela livet på tiggaren som hon avvisade
- Förfärligt när de måste be skollärarinnan om pengar till mat och de får ett lån! Den som är satt i skuld är inte fri!
Utgiven på Albert Bonniers Förlag 2019.
