En insiktsfull roman om den bottenlösa sorg som drabbar familjen Bradley efter att yngsta dottern Issy hastigt gått bort. Det är vackert, hjärteslitande och skoningslöst närgånget. Alla familjemedlemmar får sin egen röst, sin egen värld och sin egen unika sorg. Brays tar oss med under huden på karaktärerna och jag är alldeles överväldigad av denna fantastiska mångfacetterade roman om en mormonfamilj i Liverpool som drabbas av det ofattbara.
Fast det är min åsikt det, vi var 17! närvarande på bokfrukosten i morse och alla hade sin egen uppfattning om boken. Långt ifrån alla var lika positiva som jag. Här nedan följer några av rösterna:
Har svårt att förstå storheten i den här boken
Det var intressant att läsa om en familj i sorg
Det märks att ”mormon-miljön” är välkänd för författaren
Välskriven
Tröttnade till slut på boken, tyckte den blev tjatig
Bra och annorlunda
Varje person kom till sin rätt
Illa berörd, läste bara omkring 130 sidor
En bok om familjen, sorgen och religionen
Blev helt uppslukad av berättelsen
Jag avskydde mormonkyrkomedlemmen syster Andersson
Smärtsamt när pappan i familjen valde andra än familjen i sin sorg
Jätteintressant att läsa om hur det går till i mormonkyrkan
Bröllopsleken i kyrkan där flickorna hade sina mammors brudklänningar var förfärlig
Pappans agerande var svårt att förstå
Blev mest fascinerad av mamman och dottern
Hjärtskärande med den lille pojkens tro på att han kunde få sin syster att återuppstå
Hon lyckades fånga varje barns röst
Jag var så arg på pappan
Mamman gifte sig med en mormon därför hennes egen mor just dött, hon var ensam och sårbar
Pappan gör det har tror är rätt
Pappan sveks också av sina föräldrar när de inte kom hem till Issys begravning
Familjen Bradley lever i en liten värld som så många andra av oss också gör även om vi är något helt annat än mormoner
Tyckte texten var för skrivkursaktig, alla trådar följdes upp slaviskt. Hade inte skadat med en och annan uppföljd tråd
Issys död orsakades egentligen av en serie olyckliga omständigheter
Varför står det på omslaget att det är en humoristisk bok, tragikomisk möjligen men inte rolig alls
Vältecknat persongalleri avseende mormonkyrkans medlemmar, alla människotyper var representerade
Vi diskuterade slutet men av förklarliga skäl kan vi inte säga mer än så. En sång för Issy Bradley är utgiven på Printz publishing 2016, översatt av Åsa Brolin. Boken finns som ljudbok på Storytel, dock på originalspråk.
Morgonen var grå och regnig, perfekt väder för diskussion av en thriller. Generation loss av Elizabeth Hand utspelas i ett vinterkallt Maine och Liz Hand som var i Sverige för att delta i Crimetime, (och på vår bokcirkel), försatte oss omedelbart i rätt stämning genom att läsa högt ur boken. Cass Neary huvudkaraktären, en fotograf övervintrad från 70-talets konstnärliga punk-era i New York, åker till Maine för att intervjua en av sina stora förebilder inom fotografi. Ingenting går emellertid som det är tänkt och snart befinner sig Cass i ett sammanhang som liknar ett av hennes egna svartvita fotografier.
Vad tyckte vi då? (När författaren är närvarande är man kanske lite snällare än annars). Alla deltagare jag talade med gillade dock boken skarpt och jag som sällan läser mer än första boken i en thriller-serie kommer definitivt att fortsätta med del nummer två. Jag fångades av stämningen i boken, fäste mig vid Cass och jag är förtjust i Hands visuella berättande. Jag gillar bilderna hon målar för min inre syn, jag minns få formuleringar, men filmen i mitt huvud rullar fortfarande på med oförminskad styrka. Dagen för bokfrukostens genomförande gick Generation loss upp på första plats på Adlibris topplista över mest sålda spänningsromaner i Sverige.
äsongsavslutning för frukostbokklubben på kvällskvisten. Vi äter kalvlever och råbiffar på Berns Bistro och bar, pratar sommarläsning och visar böcker så att personalen vill slå sig ner vid vårt bord. Här kommer böckerna vi pratade om. Trevlig läsning!