Breakfast Book Club 6 år!

23 april 2010 – på världsbokdagen var den allra första bokfrukosten, om Susanna Alakoskis bok Håpas du trifs bra i fengelset. Petra Jankov Picha som drog i gång det hela sa:

Idén är enkel. Tidsbrist och familjeliv gjorde att jag inte känner att jag hinner eller har möjlighet att bokcirkla på kvällar och helger men en frukost är enkelt att klämma in innan jobbet. Vi ses på ett centralt café i Stockholm, Vetekatten, som är charmigt med karaktär och ligger lagom nära centralstationen så att alla kan ta sig till sina arbetsplatser när frukosten är slut.

Idén är lika enkel idag. Även om vi gör utflykter till metropoler som Sigtuna och Amsterdam för frukostmöten så är det frukost i centrala staden som är vår kärna. Det är ju hit alla ni frukostbokklubbare kommer för att samtala om om böcker och gör Breakfast Book Club till vad den är.

2arsjub

Ettårsdagen firades med tårta och då diskuterades Spill.

På tvåårsdagen vankades det också tårta till frukost (den absolut bästa tiden att äta tårta) och vi firade Cirkeln som vunnit Bokbloggarnas litteraturpris.

Treårsdagen firades på bokresan med champagne.

BBC140522aFyraårsdagen – och dittills 45 diskuterade böcker, om jag räknat rätt – firade vi  samtidigt som vi delar ut Bokbloggarnas litteraturpris.

På femårsdagen firade vi i Helsingfors och minsann: sexårsdagen inföll på utflykten till Amsterdam.

Jag har tappat räkningen, men jag tror vi är uppe i nästan 70 böcker nu. Hurra för alla er som under åren varit med och diskuterat böcker. Utan er – ingen frukostklubb!

Bokfrukost – Det hemliga namnet av Inger Edelfelt

13071701_O_1[1]Även om det som vanligt fanns lika många läsupplevelser som bokcirkeldeltagare kan jag ändå slå fast att vi gillade Helena, bokens huvudkaraktär. Helena är konstnär och bor på Södermalm i Stockholm i en liten lägenhet. Det tumultartade år då vi får följa henne, inleds med att hennes vuxne son flyttar  hem igen, då han bryter med sin flickvän.

Boken berättande varvas med Helenas inre monologer och vi upplevde att detta var ett lyckat grepp. Vi kunde betrakta henne utifrån omgivningens perspektiv, likväl som hon själv avslöjade sitt inre kaos vilket gav en djup dimension  åt karaktären. Bokens titel syftar på det trauma eller i vart fall den hemlighet som Helena bär på. Hennes första språk var ungerska och hennes namn ursprungligen Ilona.  Vi tyckte att det märktes på Ingers Edelfelts text att hon förutom författare är bildkonstnär. De bilder vi såg för vår inre syn under läsningen var ovanligt starka och detaljerade.  Några kommentarer från diskussionen:

Det är intressant hur identiteten bildas tidigt i livet

Jag tror Helena stannade av i sin själsliga utveckling redan i 20-årsåldern

Inte så mycket stockholmsskildring va?

En av de bästa böcker jag läst

Den inre monologen var bra

Gillade inte slutet, men gillade boken

Bra personbeskrivningar

Gillar Helena, känner igen mig i henne med en yttre skal med ett annorlunda innanmäte

Hon blir till en femåring då hon återvänder till Ungern, visst var hon fem år då hon åkte därifrån?

Jag tycker hon liknar Stina Wollter både till utseende och det inre, fast hon har förstås inte kommit så långt som Stina Wollter förstås

Hennes son har haft nästan samma faderssituation som Helena

Undvek hon att leda sonen eller vara rak mot sonen i sitt behov av att vara älskad?

Är blod tjockare än vatten? Den eviga frågan!

Hennes son slog sin flickvän, en mors fasa!

Läs gärna också vad bokcirkeldeltagaren Katarina skriver om boken på bloggen Som ett sandkorn...

Det hemliga namnet är vald till 2016 års bok i projektet Stockholm läser. Utgiven på Norstedts.

Bokfrukost om Rörelsen – den andra platsen

anteckningarHela inre rummet på Vetekatten är vårt. Vi flyttar bord, föser undan stolar, klämmer ihop kaffe- och tekoppar för att få plats. Att få diskutera Rörelsen, jo det drog sannerligen folk! Jag antecknar så fort jag kan för att få ner alla intressanta iakttagelser som sägs. Hör här:

Skräck värre på film – i bok skapar den bara distans. Det var för mycket tidsmarkörer. Nej! Jag gillade tidsmarkörerna. Äckligt snarare än skräck. En trevlig historia om en tid jag känner igen. Palmemordet – det kunde ha varit mer perifert. Är det en ungdomsroman? Men det här är ju en historia om människor som söker något annat” Skräckdelen – det är bara en fond där de förlägger sin längtan. Det är ju utsatta människor som finner en gemenskap, om än skruvad. Gestaltningen är fin, hans stora styrka. Han skriver fantastiskt bra!

Och så undviker vi Brunkebergstunneln på väg till våra jobb.

Läs också Maggans jubelföreställning. Eller varför inte John Ajvide Lindqvists frukostvanor.

Bokfrukost om Viktoria Myréns I det yttersta

9789170378355-194x300[1]Som vanligt fanns det lika många läsupplevelser som deltagare i bokfrukosten. Ändå var vi rätt eniga, boken var ingenting för oss. Själv tillhörde jag den grupp som var mest positiv. Jag tyckte jag befann mig i en av Ingmar Bergmans filmer under läsningen. Svartvit och klaustrofobisk med fyra skådespelare som gestaltade ångest, panik och självupptagenhet olika vis. (Ja, jag gillar ofta Ingmar Bergmans filmer.)

Ett ord som återkom i diskussionen var trovärdigt, flera av oss menade att personerna inte var trovärdiga. Kanske det var det som var felet, vi är alla väl förtrogna med skärgården och svenska förhållanden. Om personerna i stället placerats i en för oss okänd miljö i en annan tid kanske storyn känts helt annorlunda. Helt klart är dock att titeln är dubbel, personerna befinner sig i yttersta havsbandet, men också i det yttersta rent mentalt.
Tänk på, innan ni läser kommentarerna nedan, att vi som tycker detta är en tämligen homogen grupp damer alla bosatta i Stockholm. Vi kan ha fel!

Några av rösterna från morgonens diskussion:

  • Rätt tråkig, gillade inte alls personerna
  • ZZZZZZ
  • Lättläst men gillade inte språket, för mycket tragik
  • Varför hade de ingen mat med sig!!!!
  • Personerna var platta och fåniga
  • Språket var korthugget, flöt ej
  • Väntade hela tiden på att få veta vad som egentligen hade hänt Hannes
  • Jag var orolig för hunden, ingen verkade ta hand om den
  • Barnsliga personer, att åka ut så där till en ö
  • Jag tyckte att de ständiga ovädren drog ner boken
  • Jobbig i början, men vackert språk
  • Miljöskildringen kvävde handlingen
  • Tung att läsa
  • En av de tråkigaste böcker jag läst
  • Miljöskildringen med detta dramatiska väder kvävde handlingen
  • Det var spännande att alla trodde att de bar skulden till  Hannes försvinnande
  • Överdrivet mycket elände, men rätt okej. Tyckte den var spännande
  • Intressant tema, hur mycket hemligheter som människor döljer inom sig
  • Början var seg, men efter 70 sidor lossnade det
  • Språket innehåller för många adjektiv

Utgiven på Ordfront Förlag 2015.