Kategori: Bokklubben

Publicerat

Bokfrukost om Rörelsen – den andra platsen

anteckningarHela inre rummet på Vetekatten är vårt. Vi flyttar bord, föser undan stolar, klämmer ihop kaffe- och tekoppar för att få plats. Att få diskutera Rörelsen, jo det drog sannerligen folk! Jag antecknar så fort jag kan för att få ner alla intressanta iakttagelser som sägs. Hör här:

Skräck värre på film – i bok skapar den bara distans. Det var för mycket tidsmarkörer. Nej! Jag gillade tidsmarkörerna. Äckligt snarare än skräck. En trevlig historia om en tid jag känner igen. Palmemordet – det kunde ha varit mer perifert. Är det en ungdomsroman? Men det här är ju en historia om människor som söker något annat” Skräckdelen – det är bara en fond där de förlägger sin längtan. Det är ju utsatta människor som finner en gemenskap, om än skruvad. Gestaltningen är fin, hans stora styrka. Han skriver fantastiskt bra!

Och så undviker vi Brunkebergstunneln på väg till våra jobb.

Läs också Maggans jubelföreställning. Eller varför inte John Ajvide Lindqvists frukostvanor.

Publicerat

Bokfrukost om Viktoria Myréns I det yttersta

9789170378355-194x300[1]Som vanligt fanns det lika många läsupplevelser som deltagare i bokfrukosten. Ändå var vi rätt eniga, boken var ingenting för oss. Själv tillhörde jag den grupp som var mest positiv. Jag tyckte jag befann mig i en av Ingmar Bergmans filmer under läsningen. Svartvit och klaustrofobisk med fyra skådespelare som gestaltade ångest, panik och självupptagenhet olika vis. (Ja, jag gillar ofta Ingmar Bergmans filmer.)

Ett ord som återkom i diskussionen var trovärdigt, flera av oss menade att personerna inte var trovärdiga. Kanske det var det som var felet, vi är alla väl förtrogna med skärgården och svenska förhållanden. Om personerna i stället placerats i en för oss okänd miljö i en annan tid kanske storyn känts helt annorlunda. Helt klart är dock att titeln är dubbel, personerna befinner sig i yttersta havsbandet, men också i det yttersta rent mentalt.
Tänk på, innan ni läser kommentarerna nedan, att vi som tycker detta är en tämligen homogen grupp damer alla bosatta i Stockholm. Vi kan ha fel!

Några av rösterna från morgonens diskussion:

  • Rätt tråkig, gillade inte alls personerna
  • ZZZZZZ
  • Lättläst men gillade inte språket, för mycket tragik
  • Varför hade de ingen mat med sig!!!!
  • Personerna var platta och fåniga
  • Språket var korthugget, flöt ej
  • Väntade hela tiden på att få veta vad som egentligen hade hänt Hannes
  • Jag var orolig för hunden, ingen verkade ta hand om den
  • Barnsliga personer, att åka ut så där till en ö
  • Jag tyckte att de ständiga ovädren drog ner boken
  • Jobbig i början, men vackert språk
  • Miljöskildringen kvävde handlingen
  • Tung att läsa
  • En av de tråkigaste böcker jag läst
  • Miljöskildringen med detta dramatiska väder kvävde handlingen
  • Det var spännande att alla trodde att de bar skulden till  Hannes försvinnande
  • Överdrivet mycket elände, men rätt okej. Tyckte den var spännande
  • Intressant tema, hur mycket hemligheter som människor döljer inom sig
  • Början var seg, men efter 70 sidor lossnade det
  • Språket innehåller för många adjektiv

Utgiven på Ordfront Förlag 2015.

Publicerat

Gott nytt år!

Breakfast Book Club – ojojoj så mycket kul vi har haft med frukostbokklubben  under 2015:

Bokfrukostar. De flesta på Vetekatten i Stockholm. Vi har läst Förtvivlade människor av Paula Fox, Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson, Där vi en gång gått av Kjell Westö, Skymningslandet av Marie Hermansson, En lång vinter av Colm Tóibín, Bära barnet hem av Cilla Naumann, Fyren mellan haven av M L Stedman, Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri, Tunnelseende av Keith Lowe, Resan ut av Virginia Woolf,
#bbc hashtaggen för våra utflykter. Vi åkte utomlands inte mindre än tre gånger. Helsingfors, Humlebæk och London. Tänk att det går så bra att ha bokfrukost var som helst.
Bokbloggarnas litteraturpris delades ut. Den här gången gick det till Maj Gull Axelsson och Jag heter inte Miriam. Det var det femte och sista året för vår del. Nu skickar vi pinnen vidare.
Sommarpicknick där vi pratade om Född på en söndag av PeKå Englund och levererade våra bästa boktips.
Bokmässan där vi hade bokfrukost om Bära barnet hem med Cilla Naumann.
Bloggen puttrade på. Under årets  intervjuades en rad intressanta människor om frukostvanor och läsning. Samt recenserades ett 80-tal böcker.

151205-9
12002411_10153122173073309_8887868875589461705_o
11930933_10153560377918522_7519941855608378213_oIMG_6556(1)kjell

Det var det! Tusen tack för att ni hänger med. Utan er, ingenting. Gott nytt år!

Publicerat

#bbclon

Fyra bbc-resor det senaste året – helt underbart! Vi började med bokbrunch i Berlin i december 2014. Tog oss till Helsingfors i april 2015 och vidare till Humlebæk och Louisiana i augusti. Och så toppade vi med London detta års december.

Det här med hashtaggen #bbc har sina sidor. Ingen orkar ju skriva breakfastbookclub så förkortning är bekvämt när man enkelt vill hitta bilder bilder och inlägg som vi och våra reskamrater samlar på instagram och facebook. Vi var inte de enda som sorterade in oss under den # i Berlin *harkel* men idén var grundlagd och i därefter var den följdriktigt #bbchelsingfors och #bbclouisiana.

151205-9

Och så var det dags för #bbclon (för att inte krocka med ett större mediaföretag … ) där vår ciceron Camilla (Mind the Book) gav oss en heldag. Vi började i Chiswick, med promenader i mystiska gränder och vackra stränder.  En local Chiswick-bo Alastair Hilton anslöt sig till oss och vi kunde ställa alla frågor vi ville om området. Verkligen kul! Han är fotograf och hans bilder finns t ex här.  Efter god publunch tog vi buss 65 ttill Richmond för att suga in anden av Virginia Woolf som ju verkade här.

I hennes fotspår (och med Resan ut i tankarna) gick vandringen upp på Richmond Hill och genom Richmond Park för att avslutas med Prosecco och macarons.  [insert valfria engelska hänförda utrop] .

151206-1Till londonbornas stora glädje och gagn höglästes det också ett litet avsnitt ur Tunnelseende. Den här romanen är en av mina stora favoriter, och en av de få som jag har läst flera gånger. Huvudpersonen Andy antar ett vad att åka förbi samtliga tunnelbanestationer under ett dygn. Boken är tågnördig och oerhört rolig. Att åka till Richmond utan att framför sig se den stackars killen som sitter fastkedjad i vagnen efter en lyckad (?) svensexa är omöjligt.

Så fyra resor hittills. Blir det flera? Såklart! Vi älskar det här med att träffas ute i världen. Planen är att inte bli fullt så hysteriska i antal resor nästa år. Räkna med en resa i slutet av april. Till en stad i Europa. Med intressant samtida litteratur. Och ball miljö. Tills dess: Tack alla som var med och gjorde vår resa! Utan er – ingenting.