Kategori: Bokklubben

Publicerat

Bokfrukost – Det hemliga namnet av Inger Edelfelt

13071701_O_1[1]Även om det som vanligt fanns lika många läsupplevelser som bokcirkeldeltagare kan jag ändå slå fast att vi gillade Helena, bokens huvudkaraktär. Helena är konstnär och bor på Södermalm i Stockholm i en liten lägenhet. Det tumultartade år då vi får följa henne, inleds med att hennes vuxne son flyttar  hem igen, då han bryter med sin flickvän.

Boken berättande varvas med Helenas inre monologer och vi upplevde att detta var ett lyckat grepp. Vi kunde betrakta henne utifrån omgivningens perspektiv, likväl som hon själv avslöjade sitt inre kaos vilket gav en djup dimension  åt karaktären. Bokens titel syftar på det trauma eller i vart fall den hemlighet som Helena bär på. Hennes första språk var ungerska och hennes namn ursprungligen Ilona.  Vi tyckte att det märktes på Ingers Edelfelts text att hon förutom författare är bildkonstnär. De bilder vi såg för vår inre syn under läsningen var ovanligt starka och detaljerade.  Några kommentarer från diskussionen:

Det är intressant hur identiteten bildas tidigt i livet

Jag tror Helena stannade av i sin själsliga utveckling redan i 20-årsåldern

Inte så mycket stockholmsskildring va?

En av de bästa böcker jag läst

Den inre monologen var bra

Gillade inte slutet, men gillade boken

Bra personbeskrivningar

Gillar Helena, känner igen mig i henne med en yttre skal med ett annorlunda innanmäte

Hon blir till en femåring då hon återvänder till Ungern, visst var hon fem år då hon åkte därifrån?

Jag tycker hon liknar Stina Wollter både till utseende och det inre, fast hon har förstås inte kommit så långt som Stina Wollter förstås

Hennes son har haft nästan samma faderssituation som Helena

Undvek hon att leda sonen eller vara rak mot sonen i sitt behov av att vara älskad?

Är blod tjockare än vatten? Den eviga frågan!

Hennes son slog sin flickvän, en mors fasa!

Läs gärna också vad bokcirkeldeltagaren Katarina skriver om boken på bloggen Som ett sandkorn...

Det hemliga namnet är vald till 2016 års bok i projektet Stockholm läser. Utgiven på Norstedts.

Publicerat

Bokfrukost om Rörelsen – den andra platsen

anteckningarHela inre rummet på Vetekatten är vårt. Vi flyttar bord, föser undan stolar, klämmer ihop kaffe- och tekoppar för att få plats. Att få diskutera Rörelsen, jo det drog sannerligen folk! Jag antecknar så fort jag kan för att få ner alla intressanta iakttagelser som sägs. Hör här:

Skräck värre på film – i bok skapar den bara distans. Det var för mycket tidsmarkörer. Nej! Jag gillade tidsmarkörerna. Äckligt snarare än skräck. En trevlig historia om en tid jag känner igen. Palmemordet – det kunde ha varit mer perifert. Är det en ungdomsroman? Men det här är ju en historia om människor som söker något annat” Skräckdelen – det är bara en fond där de förlägger sin längtan. Det är ju utsatta människor som finner en gemenskap, om än skruvad. Gestaltningen är fin, hans stora styrka. Han skriver fantastiskt bra!

Och så undviker vi Brunkebergstunneln på väg till våra jobb.

Läs också Maggans jubelföreställning. Eller varför inte John Ajvide Lindqvists frukostvanor.

Publicerat

Bokfrukost om Viktoria Myréns I det yttersta

9789170378355-194x300[1]Som vanligt fanns det lika många läsupplevelser som deltagare i bokfrukosten. Ändå var vi rätt eniga, boken var ingenting för oss. Själv tillhörde jag den grupp som var mest positiv. Jag tyckte jag befann mig i en av Ingmar Bergmans filmer under läsningen. Svartvit och klaustrofobisk med fyra skådespelare som gestaltade ångest, panik och självupptagenhet olika vis. (Ja, jag gillar ofta Ingmar Bergmans filmer.)

Ett ord som återkom i diskussionen var trovärdigt, flera av oss menade att personerna inte var trovärdiga. Kanske det var det som var felet, vi är alla väl förtrogna med skärgården och svenska förhållanden. Om personerna i stället placerats i en för oss okänd miljö i en annan tid kanske storyn känts helt annorlunda. Helt klart är dock att titeln är dubbel, personerna befinner sig i yttersta havsbandet, men också i det yttersta rent mentalt.
Tänk på, innan ni läser kommentarerna nedan, att vi som tycker detta är en tämligen homogen grupp damer alla bosatta i Stockholm. Vi kan ha fel!

Några av rösterna från morgonens diskussion:

  • Rätt tråkig, gillade inte alls personerna
  • ZZZZZZ
  • Lättläst men gillade inte språket, för mycket tragik
  • Varför hade de ingen mat med sig!!!!
  • Personerna var platta och fåniga
  • Språket var korthugget, flöt ej
  • Väntade hela tiden på att få veta vad som egentligen hade hänt Hannes
  • Jag var orolig för hunden, ingen verkade ta hand om den
  • Barnsliga personer, att åka ut så där till en ö
  • Jag tyckte att de ständiga ovädren drog ner boken
  • Jobbig i början, men vackert språk
  • Miljöskildringen kvävde handlingen
  • Tung att läsa
  • En av de tråkigaste böcker jag läst
  • Miljöskildringen med detta dramatiska väder kvävde handlingen
  • Det var spännande att alla trodde att de bar skulden till  Hannes försvinnande
  • Överdrivet mycket elände, men rätt okej. Tyckte den var spännande
  • Intressant tema, hur mycket hemligheter som människor döljer inom sig
  • Början var seg, men efter 70 sidor lossnade det
  • Språket innehåller för många adjektiv

Utgiven på Ordfront Förlag 2015.

Publicerat

Gott nytt år!

Breakfast Book Club – ojojoj så mycket kul vi har haft med frukostbokklubben  under 2015:

Bokfrukostar. De flesta på Vetekatten i Stockholm. Vi har läst Förtvivlade människor av Paula Fox, Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson, Där vi en gång gått av Kjell Westö, Skymningslandet av Marie Hermansson, En lång vinter av Colm Tóibín, Bära barnet hem av Cilla Naumann, Fyren mellan haven av M L Stedman, Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri, Tunnelseende av Keith Lowe, Resan ut av Virginia Woolf,
#bbc hashtaggen för våra utflykter. Vi åkte utomlands inte mindre än tre gånger. Helsingfors, Humlebæk och London. Tänk att det går så bra att ha bokfrukost var som helst.
Bokbloggarnas litteraturpris delades ut. Den här gången gick det till Maj Gull Axelsson och Jag heter inte Miriam. Det var det femte och sista året för vår del. Nu skickar vi pinnen vidare.
Sommarpicknick där vi pratade om Född på en söndag av PeKå Englund och levererade våra bästa boktips.
Bokmässan där vi hade bokfrukost om Bära barnet hem med Cilla Naumann.
Bloggen puttrade på. Under årets  intervjuades en rad intressanta människor om frukostvanor och läsning. Samt recenserades ett 80-tal böcker.

151205-9
12002411_10153122173073309_8887868875589461705_o
11930933_10153560377918522_7519941855608378213_oIMG_6556(1)kjell

Det var det! Tusen tack för att ni hänger med. Utan er, ingenting. Gott nytt år!