Kategori: Bokklubben

Publicerat

Bokfrukost om Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri

9789100151041[1]Som vanligt har bokcirkelns medlemmar haft olika läsupplevelser fast kanske mer än någonsin med Allt jag inte minns. Den nyligen förolyckade Samuel skildras utifrån olika personers hågkomster, ett innovativt grepp som ger en komplex intrig och ger sanning åt att vi alla upplever våra medmänniskor utifrån vårt eget sätt att betrakta verkligheten.

Det är således ingen vävd berättelse utan snarare byggs handlingen av fragment som läggs på varandra utan sömmar, kanske lite som ett kålhuvud, tätt och innehållsrikt. (Den enda gåta min mormor kunde var lapp på lapp, men ingen söm = kålhuvudet och det kan väl inte vara en slump att denna gåta poppar upp i mitt huvud för första gången på många år.)

Vi som lyssnat till boken vill ge en extra eloge till Jonas bror, skådespelaren Hamadi Khemiri, som läser boken lågmält, men ändå så uttrycksfullt när han ger röst åt de olika berättarna.

Några röster från i torsdags:

Jag bara smälte in i berättelsen.

Det tog mig ett tag att komma in i berättelsen.

Kredd för det snygga omslaget!

Man kan lita på Jonas när det gäller berättarteknik, det kommer något nytt hela tiden.

Jag tyckte om boken.

Man får inga svar av boken utan bara ytterligare frågor.

Jag är glad att vi valde Allt jag inte minns som cirkelbok skulle inte ha läst annars.

Jonas pratar så vackert, man hör hans röst i boken.

Jag ger den fyra av fem stjärnor.

Fragmenterad bild av Samuel.

Vem var Samuel? Man har fortfarande ingen bild av honom.

Svårt att komma in i boken.

Fantastiskt språk!

Vem var egentligen snål? Var det Vandad eller var det Samuel?

Fantastisk metafor Han gapade stort som om han försökte sola svaljet i lysrörsljuset.

Alla satt som i en bur och betraktade andra.

Författarjaget tycks ha upplevt en förlust och tolkar de olika berättelserna om Samuel utifrån sin egen förlust

Detta är en bok som vinner på en andra läsning!

Kul att Samuels mormors hus ligger i Älvsjö, där bor ju jag!

Jag gillade när Vandad körde turisttåg över Liljeholmsbron, kändes nästan som en actionscen och helt surrealistiskt när den inspelade guiden fortsatte att upplysa de förfärade passagerarna var de egentligen skulle befinna sig

Är det ett förfall som skildras? Samuels förfall?

Att all sanning är subjektiv för Jonas fram med önskad tydlighet.

Samuel har ju fast jobb på migrationsverket så han måste ju ändå varit etablerad.

Pantern är den roligaste personligheten.

Vandad, vem var han egentligen?

Om Jonas Hassen Khemiri vinner Augustpriset kommande måndag är det ytterst välförtjänt! Allt jag inte minns är utgiven på Albert Bonniers Förlag 2015.

Publicerat

Bokfrukost: Fyren mellan haven av M.L. Stedman

Några röster från diskussionen:

  • Jag gillar fyrar men jag gillade ändå inte boken! Men jag är ingen hård människa för det!
  • Helt tagen av hur boken byggts upp, välgjort och vackert.
  • En extremt begåvad människa som skrivit.
  • Många dimensioner.
  • Bästa bok jag läst i Breakfast, kriget, moraliska dilemman, djupen, den underbara storyn.
  • Jag är adopterad och jag grät floder.
  • Helt osentimental, ön där fyren låg hette Janus Rock och Janus har som bekant två ansikten precis som boken.
  • Författaren kändes som en gammaldags berättare.
  • Var skeptisk till en början men kapitulerade inför det osentimentala.
  • Tyckte inte alls om boken, gillade inte översättningen, gillade inte språket, trälig.
  • Deprimerande slut, hade velat ha något mer saftigt.
  • Kan vara bra att läsa på engelska.
  • Gestaltningen är jättefin.
  • Genialiskt att förlägga en del av handlingen på en fyr eftersom du där är helt ensam med dina problem.
  • Tom var en praktkarl, det var det yttersta kärleksbeviset att han gick med på det Isabel begärde.
  • Imponerande debut, gavs ut 2012.

Så här tyckte jag när jag recenserade Fyren mellan haven . 

Publicerat

Bokmässan efteråt

Enligt O sammanfattar sin bokmässa i enkät och jag hänger på i ett urval!
Årets tema: Mönster. Jag stod allra mest i NoKs läromedelsmonter och pratade med intressanta lärare som jag hoppas få träffa igen.

Årets bästa: Ovan nämnda ledde till att jag inte lyssnade till ett enda seminarium. Så konstigt. Men jag tror att jag ändå var med om årets bästa händelse, nämligen vår egen bokfrukost. Med Bära barnet hem av Cilla Naumann. Se nästa rubrik.

Årets tårar: De samlade strilarna under ovan nämnda samtal.

Årets roligaste: Mest skrattade jag när jag äntligen fick sitta med min kära Klara. Hon är så otroligt rolig. OCH bokmässig.

Årets stjärna: Det får bli Märta Tikkanen vars röst jag hörde, men aldrig såg.

Årets möte: Precis alla möten med bokbloggare.

Årets fynd: Handlade 2 böcker. Men inte så fyndigt egentligen. Och den ena är till Maggan. En överraskningsbok.

Årets skarpaste: Anna Lindholm. Hon kommer ut med sin bok Projekt Ines på Schildts och Söderström om en månad. Den vill ni inte missa.

Årets mysigaste: Att vi helt plötsligt satt samlade så mångai goda vännen Petras lägenhet – en lång räcka goda vänner.

Det var den bokmässan, det!

Publicerat

Sommarfrukost i Humlebæk och Louisiana Literature

Ingivelse: Efter två sommarfrukostar på Sigtuna Litteraturfestival åker till Louisiana Literature! Och vi frågar om någon vill äta frukost med oss och diskutera en roman!

Resultat: Maggan kör oss ner till Humlebæk. Vi hyser in oss i ett vackert rum, i ett vackert hus med en vacker trädgård och lever överraskande nära det danska vardagslivet.

11930933_10153560377918522_7519941855608378213_oVi bokar in oss på Mosters kaffebar och får ett långbord i solen där vi diskuterar Colm Tóibín, En lång vinter. Och många är där för att diskutera den. Som jag älskar de här samlingarna!

Romanen: En lång vinter är en kortroman eller långnovell som publicerades i samlingen Mothers and sons. I Sverige gavs texten ut på egen hand utan sina omgivande noveller. Vi placeras i en by i spanska Pyrenéerna och tiden är 50-tal. En tätt familjedrama där en mamma  försvinner från man och vuxen son. Det är kallt. Det är kargt. Mannen i familjen har straffat ut sig ur det sociala livet och hans hustru får ta konsekvenserna av utfrysningen. Tills en dag då hon inte längre vill det. Något tafatt letar far och son efter henne, grannarna vill hjälpa till nu och i takt med årstidens övergång till våren förändras klimatet på alla ställen.

Vi tycker om, och vi tycker inte om. Eniga om att språket är fantastiskt, sparsmakat och exakt, men aldrig snålt. Att naturens skiftningar och tillstånd så väl återspeglas i människorna. Och vi resonerar om slutet. Själv har jag en förhoppning om att mamman i själva verket drog till Madrid med en älskare, och fick leva en lyckligare tid. Men valda delar av BBC (Petra och Cecilia) konsulterar Colm vid ett samtal och han avvisar en sådan händelseutveckling.

Slutligen: Om seminarierna på Louisiana Literature läser man med fördel hos Anna. Jag blev starstrucked när jag hamnade bakom Marie Darrieussecq i publiken och kunde läsa hennes sms över axeln (jo, jag försökte låta bli att titta).  Och sen smälte jag detta genom att sitta i trädgården.