Bokklubben – Sida 25 – Breakfast Book Club

2015/06/02

Saker som händer

1. Bloggen har krånglat, men inte nu.
2. Jag läser inte, eftersom jag…har så mycket att göra?
3. Jag ska resa bort och flygplansfåtöljer är helt enkelt den bästa läsplatsen om du frågar mig. Eller, nej solstolen är nummer 1, men flygstolen är sannerligen nummer 2.
4. Det känns som om vi bara pratar om var olika bokfrukostar ska vara och innehålla och jag blir alldeles till mig när jag tänker på allt kul som händer i höst med Breakfast Book Club.

Ja, det var väl det. Nästa frukost är den 16 juni och är inte alls en frukost utan en picknick i det gröna. Tills dess läser vi PeKå Englunds Född på en söndag som är mycket uppslukande!

2015/04/25

#bbchelsingfors*

enligto Helsingfors är en härlig stad. Arkitektur. Restauranger. Caféer. Människor. Författare. Samt Jessica Bokbabbel. Allt är värt ett besök, även om den sistnämnda inte kan garanteras för envar. I helgen var vi där tillsammans en lång rad bokfolk för att diskutera Kjell Westös Där vi en gång gått. Den eminenta Annika Hällsten från Hufvudstadsbladet guidade oss runt i staden där Westös olika romaner utspelade sig. Hon kunde sannerligen sin sak och var så skärpt och rolig. Här står vi samlade utanför ett riktigt finfik, Ekberg, för att Annika ska kunna twitter-föreviga oss.

Promenaden avslutade vi hos förlaget Schildts & Söderströms som presenterade hösten utgivning. Vad sägs om t ex Svallgränden 5 av Mathias Rosenlund som skrev romanen Kopparbergsvägen 20? Eller Projekt Ines av Anna Lindholm som handlar om fem kvinnor i det finska inbördeskriget 1918?

kjell Om man åker till Helsingfors för att diskutera Kjell Westös romaner och gå i hans litterära fotspår blir förstås en träff med honom en höjdpunkt. Han kom upp till förlaget för att svara på våra frågor och berätta om sitt skrivande. Samt ställa upp på en snyggbild.

Så värst mycket samtalande om boken blev det just inte på söndagsbrunchen faktiskt. Vi var Westö-badade och passade mest på att njuta av Fazers smaskiga mat. Där vi en gång gått förtjänar dock en egen bloggy som kommer här framöver. Jag tror att Westö är den bästa författaren som skriver på svenska. I alla fall en av dem.

Hur nöjd jag är med konceptet att boka resa någonstans för att prata böcker och sen hoppas att någon vill följa med? Sååå nöjd. Tre å:n. Minst. Ja, ni ser ju själva. Här står jag på Fazer och är glad över hela resan – och allra mest för att ni vill åka med. Det är ju det som gör hela saken. Tusen tack för det!

*När vi i vintras åkte och bokfrukosterade i Berlin kom hashtaggen #bbcberlin upp för att enkelt kunna hitta alla bilder och inlägg som vi och våra reskamrater samlade på instagram och facebook. Vi var inte de enda som sorterade in oss under den # men idén var grundlagd.

2015/03/072015/03/07

Bokfrukost: Kalmars jägarinnor

En smygande diskussion om Kalmars jägarinnor börjar redan innan bokfrukosten. På Facebook anas två arenor: de som är för och de som är betydligt mer tveksamma. ”Ska jag läsa ut?” frågar någon. ”Läs ut! Det bästa jag läst på länge”, svarar någon annan.

Kalmars jägarinnor är en grupp med fem unga kvinnor. De är fest och fylla, det är förväntningar och ångest. Att tjejerna är bättre än alla andra brudar i Kalmar råder ingen tvekan om. Handbollstjejerna, puderludren, vilka vill vara som de? Ingen! Vi är bäst, vi är Kalmars jägarinnor, säger de, formerar sig i Pilen och går genom stan. Men även om de verkar så eniga och starka utåt, verkar det krävas att man aldrig någonsin är något annat än sin roll inom gruppen.

Berättelsen är som en vågrörelse eller en cirkel där berättaren, Eva, hela tiden återkommer till gymnasietiden – där gränslösheten eskalerar för vem skulle misstänka dem? – för att sedan distanserat kunna betraktas av den vuxnare Eva. Språket är oftast fräscht, nyskapande, spännande.

Jag tycker otroligt mycket om den här boken. Men meningarna på Vetekattens bokfrukost i torsdags var delade.

Jag blev liksom tonåring igen. Jag kan känna igen mig. Den där gränslösheten, jag var aldrig där. De håller ihop så starkt, men varje medlem blir inte någon individ. Jag tog mig inte igenom. Jossan, som hela tiden snodde Evas killar. Sorglig, men glimtar av ljus. Vem ska läsa den här boken? Man kan inte ha för mycket ögonskugga, det är en sak som är säker.

Kalmars jägarinnor. Tove Folkesson. Utgiven av Weyler förlag 2014. Finns nu som pocket. Vi fick också veta att det kommer en fortsättning på boken. Sund heter den och kommer i april. Hurra!

2015/02/012015/02/07

Bokfrukost: Förtvivlade människor

Jag älskar när vi går första lilla varvet runt på bokfrukosten. Då när alla säger någonting kort om boken vi ska diskutera.

Som att vara i en Woody Allen-film. Katten symboliserar hotet som hela tiden lurar utanför dörren. En underbar bok, jag kunde inte släppa den. Jag känner att jaha? Var det inte mer?

Under de fem år som Breakfast Book Club har haft sina bokfrukostar tror jag aldrig att det har hänt att alla varit överens om bokens behållning. Alltid några som älskat mycket mer än andra. Alltid några som uttrycker tvivel och frågetecken över läsningen. Det är det fina med boksamtal. De andras iakttagelser och synpunkter ger nya dimensioner i den egna förståelsen av boken.

När det kommer till samtalet om Paula Fox Förtvivlade människor var det ingen skillnad. De flesta tyckte om, andra var mer ljumma (jag). Jo, jag uppskattar det sparsmakade språket. Ett destillat av det vackraste orden, sa någon. Kammarspelets underliggande hot som ligger och darrar men aldrig briserar är skickligt framställt. Men jag blir aldrig tillräckligt intresserad. Jag ger sista ordet till Katarina som var med i torsdags och pratade om boken. Hon säger i stället: ”Läs den. Den berör. En klar favorit! En klassiker! ”