Kategori: Bokklubben

Publicerat

Bokbrunch i Berlin

berlin2Bokbrunch i Berlin, det kan ju bara blir roligt!  Vilken bra idé tyckte Marie och jag när vi bestämde oss för att sammanstråla där. Och så många ville hänga med! Tjugo personer samlades för en brunch på Gugelhof för att prata om:

En klassiker: Farväl till Berlin av Christopher Isherwood som bodde i staden under 30-talet.
En ny: Adams arv av Astrid Rosenfeld. Den utspelar sig också under 30-talet men också efter murens fall.

Det här tecknades nogsamt ned:

Adams arv:
En stark berättelse om kärlek, vänskap och familj.
Man måste bara älska dessa starka judiska kvinnor som ser till att småpojkar blir män.
Ömsint, rolig, sorglig med ett djupt tidsperspektiv. Mycket njutbar.
Kände att det snarare var en ungdomsroman i och med hur den skildrar historia.
Tyckte mycket om att läsa en berättelse från Polen, tyckte om människorna.
Adams berättelse är välkomponerad och drabbande.
Första delen onödigt lång men ändå bra och lite rolig, vilket kändes konstigt då ämnet är så allvarligt.

Farväl till Berlin:
En förkrigsstämning som är obehaglig.
Känns väldigt modern.
Jag gillar språket.
Förvånad över Ottos personlighetsförändring från badorten till hemmet. Lite besviken på miljöbeskrivningarna men tyckte om Christophers möte med den judiska affärsfamiljen.

Och  avslutningsvis menade Camilla (och jag tror vi skriver under):

Citatet ”The trams are going up and down the Kleiststrrasse. just as usual” påminner om att stora städer omfattar så många eror och många liv–  från Isherwood till Iggy Pop . I Berlin finns rum för alla.

Fortsättning följer ..

Publicerat

Presidentens Hatt av Antoine Laurain – november månads frukostbok.

presidentens_hatt_130x190-205x300[1]

En fransk feelgood med ett sällsamt stiligt redskap, en svart filthatt! Den franske presidenten Francois Mitterrand glömmer sin hatt på en restaurang i Paris, hatten plockas upp av mannen vid bordet bredvid och därefter är det hatten som för historien framåt. Alla närvarande på bokfrukosten sa sig gilla boken, ganska ovanligt för att vara oss. Så här löd några av kommentarerna:

Underbar liten historia
Kul att läsa om Paris
Feelgood, men med touch av fransk roman
Underhållande och påhittig
Intressant grepp
Väldigt fransk

Vi funderade oss tillbaka i tiden och försökte minnas vad president Francois Mitterrands gärning var eftersom det är uppenbart att författaren är väldigt positiv till denne man. Vi fick ta till google och hittade där både högt och lågt, utan tvekan var Mitterrand en kontroversiell politiker.

Presidentens hatt fick mig, (och flera andra), att längta till Frankrike för att besöka ett franskt brasseri där man serverar skaldjursbricka. Antoine Laurains beskrivningar av hur man ska inmundiga en dylik får snålvattnet att spruta. Jag känner smaken av det smörade brödet som doppats i skålen med blandning av schalottenlök och vinäger och jag känner doften av citronen vars saftdroppar träffar ostronets sköra hinna…
När jag njuter mina skaldjur är det inte omöjligt att jag tänker på den med Mitterrand samtida tyske politikern Helmut Kohl.

Om man inte läst boken så förstår man naturligtvis ingenting av det där sista jag skrivit, så läs gott folk, läs Presidentens hatt! Ni kommer att gilla!

Utgiven av Lavender Lit 2014 och översatt av Oscar Séverac.

Publicerat

Oktober månads frukostbok – En pojkes historia av Edmund White.

Stockholm Literature 2014 går av stapeln på Moderna Museet nu i helgen. En av författarna är Edmund White, här beskrivs han i festivalens program på Moderna Museets hemsida:

En av engelska språkets stora författare av självbiografiska romaner och den kanske främsta skildraren av den manliga homosexualitetens moderna historia i Västvärlden. Han är mest känd för den autofiktiva tetralogin som inleds med En pojkes egen historia och fortsätter med The Beautiful Room Is Empty, The Farewell Symphony och The Married Man. Han har skrivit biografier över Genet, Proust och Rimbaud och medverkar regelbundet i bland annat New York Review of Books. En pojkes egen historia är den enda boken som finns översatt till svenska.

white_en_pojkes_egen_historia_omslag[1]Spännande tyckte Marie och Ann-Sofie, dessutom är det en klar bonus att ha möjlighet att lyssna till författaren bara ett par dagar efter bokcirkeln.
Men var ingen av oss var faktisk så jätte-begeistrade av En Pojkes Historia. Visst det finns guldkorn men det var svårt att bli berörd på djupet. Texten kändes överlastad och ibland högtravande, vilket gjorde att berättelsen tappade fart. Vi funderade på betydelsen av att White beskriver pojkens upplevelser från en vuxen mans perspektiv, kan ha bidragit till vårt oengagemang i vad som faktiskt var hjärteknipande. Dock, det skulle vara intressant att fortsätta följa pojken  i de två följande delarna, kanske vi då får ett annat perspektiv. En av oss sammanfattade boken i mitt tycke nästan löjligt träffsäkert:

Edmund White är nog för intellektuell för sin egen historia.

Fast vet ni, vi var ju en ganska homogen grupp denna kyliga oktobermorgon. Kanske vi skulle bli helt motsagda av en annan bokcirkelgrupp.
Edmund White är på Auditoriet på lördag klockan 14:15, han signerar klockan 15:05 och läser klockan 16:50.

En pojkes historia är utgiven på Modernista 2013, översättare är Thomas Preis.

Publicerat

Sommarbokfrukost på Sigtuna litteraturfestival

Majgull Axelsson publikSommarbokfrukost,  även om det ibland var kallt och regnigt. På olika sätt njöt vi av årets litteraturfestival i Sigtuna. Programpunkterna var många och intressanta. Läs när Petra Jankov Picha gör en jämförelse med bokmässan och listar allehanda för- och nackdelar!

Liksom förra året var Breakfast Book Club inbjudna att ha en bokfrukost på Stora Brännbo, och i år tillsammans med Majgull Axelsson.  Det är mackor, kaffe och 100 personer fler än våra vanliga bokfrukostar. Förstås! Många är intresserade av Jag heter inte Miriam och samtalstonen blir omedelbart allvarlig.

Jag heter inte Miriam handlar om Miriam som föddes som den romska flickan Malika. Hon växte upp i Tyskland med sin familj men när andra världskriget brinner som värst har familjen slagits isär. Miriam och hennes lillebror förpassas till koncentrationslägren. Snart råds hon till att ta en annan flickas identitet. Miriam Goldberg. Malika släpper aldrig den nya identiteten under de vidrigheter hon utsätts för men känner skuld för att hon sviker sitt ursprung och folk.

Hela berättelsen utspelar sig under Miriams 85-årsdag som hon firar med sin lilla familj i Nässjö. Det var hit hon kom så småningom. Med vita bussarna. Hit till paradiset. Och sin ursprungliga identitet har hon gömt långt inom sig under alla år. Men nu vill hon berätta.

Majgull AxelssonLovorden är många om den här romanen och vi instämmer i alla ord som otäck, skrämmande aktuell, fantastisk, välberättad och ”nog får den väl Augustpriset”. Och Majgull Axelsson berättar om bokens tillblivelse så inlevelsefullt att vi nästan glömmer bort att vi ska samtala. (Men vi glömmer inte bort att föreviga oss!)

Jag heter inte Miriam. Majgull Axelsson. Utgiven av Brombergs 2014.

– – –

Förra årets sommarbokfrukost

Fotograf