Stockholm Literature 2014 går av stapeln på Moderna Museet nu i helgen. En av författarna är Edmund White, här beskrivs han i festivalens program på Moderna Museets hemsida:
En av engelska språkets stora författare av självbiografiska romaner och den kanske främsta skildraren av den manliga homosexualitetens moderna historia i Västvärlden. Han är mest känd för den autofiktiva tetralogin som inleds med En pojkes egen historia och fortsätter med The Beautiful Room Is Empty, The Farewell Symphony och The Married Man. Han har skrivit biografier över Genet, Proust och Rimbaud och medverkar regelbundet i bland annat New York Review of Books. En pojkes egen historia är den enda boken som finns översatt till svenska.
![white_en_pojkes_egen_historia_omslag[1]](https://www.breakfastbookclub.se/wp-content/uploads/2014/10/white_en_pojkes_egen_historia_omslag1.jpg)
Spännande tyckte Marie och Ann-Sofie, dessutom är det en klar bonus att ha möjlighet att lyssna till författaren bara ett par dagar efter bokcirkeln.
Men var ingen av oss var faktisk så jätte-begeistrade av En Pojkes Historia. Visst det finns guldkorn men det var svårt att bli berörd på djupet. Texten kändes överlastad och ibland högtravande, vilket gjorde att berättelsen tappade fart. Vi funderade på betydelsen av att White beskriver pojkens upplevelser från en vuxen mans perspektiv, kan ha bidragit till vårt oengagemang i vad som faktiskt var hjärteknipande. Dock, det skulle vara intressant att fortsätta följa pojken i de två följande delarna, kanske vi då får ett annat perspektiv. En av oss sammanfattade boken i mitt tycke nästan löjligt träffsäkert:
Edmund White är nog för intellektuell för sin egen historia.
Fast vet ni, vi var ju en ganska homogen grupp denna kyliga oktobermorgon. Kanske vi skulle bli helt motsagda av en annan bokcirkelgrupp.
Edmund White är på Auditoriet på lördag klockan 14:15, han signerar klockan 15:05 och läser klockan 16:50.
En pojkes historia är utgiven på Modernista 2013, översättare är Thomas Preis.
Sommarbokfrukost, även om det ibland var kallt och regnigt. På olika sätt njöt vi av årets litteraturfestival i Sigtuna. Programpunkterna var många och intressanta. Läs när Petra Jankov Picha 
Lovorden är många om den här romanen och vi instämmer i alla ord som otäck, skrämmande aktuell, fantastisk, välberättad och ”nog får den väl Augustpriset”. Och Majgull Axelsson berättar om bokens tillblivelse så inlevelsefullt att vi nästan glömmer bort att vi ska samtala. (Men vi glömmer inte bort att föreviga oss!)
Nu är det sommar! Men vad ska vi läsa? Visst vore det fint med en bokmiddag för att prata om det? Lite tapas och vin, kanske? Och så kollar vi om några andra vill träffas och tipsa om vad som borde upp på sommarläslistan. Så sa vi, Marie och jag för en tid sedan. Sagt och gjort.