Nattklubb med frukostbok

bild-009I foajébaren på hotell Kung Carl är det vanligtvis lugnt men ikväll sitter det folk vid nästan vartenda bord.  Årets andra natt-bok-klubb är samlad, boken är Frukost på Tiffanys Någon glögg blir det inte, men det knaprades i smyg på en och annan pepparkaka. Det är ju ändå snart jul.

Vem är hon, Holly Golightly? Där starar vårt samtal som snabbt krokar fast i hennes namn. go lightly. Hennes easy-going flyktiga sätt att leva New York-livet, hon tar de enkla vägarna för att få restaurangmiddagar, uppmärksamhet och kanske ett smycke. Visst vill hon bli skådespelerska. Men allt jobb?

Och vem är han? Berättaren i boken som flyttar in i samma hus som Holly. Författaren som studerar hennes sopor och får veta att hon läser

Reader’s Digest, resebroschyrer och horoskop, att hon rökte en esoterisk cigarett vid namn Picayune och livnärde sig på mjukost och kex

Romanen är så tidlös, säger någon. Den utspelar sig på 40-talet men själva grundberättelsen kan utspela sig närsomhelst. Som i den berömda filmatiseringen från 60-talet. Det tidlösa gör den till en klassiker. Det, och det skarpa, utmejslade, exakta språket.

Förra gången den lästes sa jag:

Holly känns mer sårbar och utsatt i romanen och riktigt samma glamourkänsla [som i filmen] får jag inte. Mer en ung kvinnas sökande efter efter sig själv och hur platt och klyschigt den formuleringen än låter så är boken sannerligen inte det.  Min stora behållning är att den fångar tidsandan och miljöerna så bra och är så precist och elegant skriven. Med bara några ord skapar Capote en person eller en miljö.

Klockan slår tio slag. Glasen är tomma. Böckerna slås samman. Vi är imponerade av Frukost på Tiffanys. Igen.

Julklappsböcker

julUnder senaste bokfrukosten samlade vi ihop tips för julklappsböcker – till er själva eller andra. Varsågoda, bara att skriva ut och ta med till bokaffären!

Expeditionen – min kärlekshistoria. Bea Uusma.

Världens bästa kladdkakor. Emma Hamberg. Anette Rosvall

Vad jag älskade. Siri Hustvedt.

Viktiga kartor för äventyrare och drömmare. Sarah Sheppard.

Fallen. Joyce Carol Oates. Ät mig. Agnès Desarthe. Night Film. Marissa Pessl. Steglitsan. Donna Tartt. Mannens undergång. Hanna Rosin. Hägring 38. Kjell Westö. The Things They Carried. Tim O’Brien Uppväxt. Hans Falk.

 

 

Vad vi pratar om när vi pratar om Glaskupan

Skärmavbild 2013-11-28 kl. 22.33.49För dryga året sen läste vi Rona Jaffes Det bästa av allt. Jag tänker på den när jag läser inledningen till Sylvia Plaths Glaskupan.I Det bästa av allt åker några kvinnor till New York för att göra karriär. Då, 1952, var jobbkarriären något kvinnor gjorde innan de gifte sig.  I Glaskupan vinner Esther Greenwood, året därpå, en skrivtävling som en modetidning anordnat. Hon är 19 år och får tillsammans med några andra unga kvinnor tillbringa en månad i ett sommarhett New York.

I vissa avseenden är det samma diskussioner som förekommer i böckerna – förväntningar och normer och krav som ställdes på unga kvinnor under femtiotalet. Krav på äktenskap och moderskap. Vid något tillfälle säger Esther att hon inte tänker gifta sig och blir utskrattad. En sådan idé!

Men Glaskupan drar åt en annat håll. ”Det här är en bok om en depression och om en deprimerad kvinna”, säger någon. ”Jag kan inte förstå hur den kan vara en förebild”. Men invändningar kommer: Esther går sin egen väg. Hon inordnar sig inte i allt det som kvinnor borde och skulle. Jo, men till vilket pris?

Samma morgon hade jag försökt hänga mig.
Jag hade tagit silkessnodden på mammas gula morgonrock så snart hon hade gått till arbetet och i sängkammarens bärnstensfärgade skugga hade jag gjort en knut som kunde löpa fram och tillbaka.

Trots sin svärta är boken mycket humoristisk. Det finns plats att skratta åt det Esther är med om och hennes sätt att betrakta sin situation.  Typiskt för romanen är att också depressionen och självmordsförsöken beskrivs mycket sakligt och osentimentalt. Även då Esther nästan lyckas genomföra sitt självmord syns den sakliga distansen och följer med till mentalsjukhuset där Esther kommer att vårdas.

Varför blev den så stor? Jag citerar min vän Karin.

Jag tror att Sylvia var ”rätt i tiden” helt enkelt. På så sätt var hon en Salinger, en Khemiri. Hon kom med den unga flickans blick och såg igenom allt – desperat och med humor och stor smärta.

Överens är vi på bokfrukosten, hursomhelst, att det är en bok som tål att läsas om.

– – – – –

Flera böcker kommer upp under samtalet, såväl om kvinnors villkor som psykiska problem. ”Spill av Sigrid Kombuchen pratade vi om med anledning av förväntningar (eller frånvaro av möjligheter) på kvinnan i yrkeslivet.”

Mina anteckningar är annars helt kassa! Kanske står det så här:

Susan Kaiser.  Gökboet. Äppelblom och ruiner av Marianne Ahrne. Hjälp mig här.

 

Bokresan 2014

20120211-125925.jpgHerregud! Det bara blåste till så var alla platser till nästa års bokresa tingade. Vi tog in lite i överkant av erfarenhet av att det sker avhopp i sista sekund. Och skulle det ändå bli riktigt mycket rörelse har vi en reservlista med intresserade människor.

Vad är det de vill då? Få en  helg i bokens tecken – det är vår enkla devis. Vi kommer ut till konferensgården på fredagskvällen och pratar böcker, läser böcker och tipsar om böcker i 48 timmar, det är väl konceptet kan man säga. Det blir vad man gör det till. Vill man bara läsa så läser man bara, vill man prata så gör man det. Vill man bara äta så gör man det. Vill man bara… ja, ni fattar. Avskalat och avslappnat.  Helt enkelt.  Läs om de tidigare bokresorna här.