En ovanlig frukost i morse på så sätt att vi är 100 personer i stället för 15. På plats är också Åsa Nilsonne, författaren till En passande död, boken för dagen. I övrigt är allt sig likt. Kaffet, brödet och pålägget. Och att vi samtalar och ställer frågor och får veta en del om det vi undrat över när vi läste boken.
En passande död handlar om de otäcka D-orden: Döden och Demensen. När huvudpersonen Lina får veta att hon drabbats av en demenssjukdom, bestämmer hon sig för att inte dö den vidriga död som sjukdomen ofta innebär. Kroppen förtvinar och allt det som är JAG blir förändrat. Till sist återstår ingenting. Och nej, där tänker inte Lina hamna. I stället planerar hon sin passande död, den död som smidigt ska ske och inte ge de närmaste något obehag eller onödigt lidande.
För varför inte: på samma sätt som man kan hyra in en hantverkare för att ta hand om något som skulle vara besvärligt för en, borde man kunna hyra in en mördare för att på överenskommet datum ordna en stilla död. Praktiskt och passande. Men så får Lina möjlighet att delta i en forskning. Plötsligt mår hon bättre. Vad gör hon nu?
En mardröm att hamna i och en dröm att finna en möjlig lösning till. Vi undrar över det rationella förhållningssätt som Lina har. Är det möjligt att utesluta sitt barn så? Researchen är omfattande och vi lär oss mycket. Frågan om livet och döden tar vi med oss. Och vi hummar samstämmigt: ett fantastiskt passande slut.
En passande död. Åsa Nilsonne. Utgiven av Natur och kultur 2013.
Åt frukosten gjorde vi på Stora Brännbo och alltsammans var en del av Sigtuna litteraturfestival.
Så löd planen. Nu är det tredje kvällen gillt och det är lika härligt att diskutera litteratur på kvällen som på morgonen. Baren på Kung Carls hotell är föralldel inte särskilt svartmålad och kvällssolens sista strålar anas genom takfönstren. Hur det är med vemodet vet jag inte heller, men nattens roman är svart och obehaglig och vinglasen är många.