Bokresan – min egen resumé

bokresanDet var på en brunch för ett par år sedan som Petra och jag kom på att vi ville åka iväg en hel helg och bara läsa och prata böcker. Vi kunde bjuda med oss några stycken, kom vi på, och ha som en korsning av ett litet litet bokhore-kollo och ett litet litet Sweden Social Web Camp.  Inget märkvärdigt ville vi ha. Kanske inte tält, men ett enkelt pörte i skogen, samt slippa laga mat.. Vill nån åka med oss på knytkonferens, undrade vi osäkert? Sen hittade vi Syninge konferens, som föralldel inte är ett enkelt pörte men som ligger på landet samt lagar god mat, och då gick vi ut med en fråga: Nån som har lust? Och visst var det så! Förra året var vi dryga tjugo som åkte och i år några fler.

En av grundtankarna med bokresan är att det alltid ska finnas något att göra för den som vill men att alla gör som och vad de vill. Den här resan hade vi tillsammans med resenärerna meckat ihop en fin räcka programpunkter. Vi har skrivit om några, men här kommer en sammanfattning.

På lördagsmorgonen talade vi om Barnböcker för mycket små läsare, tillsammans med Eva Emmelin (vars bilder som syns här). Efter det kom ett pass om ungdomsböcker där tjugo goda läsare resonerade om vad  ungdomsböckerna har som inte andra böcker har. Enligt O har sammanfattat både diskussion och böcker.

Efter lunch fick vi besök av Valle Wigers som berättade om hur är att vara författare och debutera.  Hans roman God natt, oktober blev en bra bok att läsa för många redan samma dag. Läs om det här och här! I morgon kommer en recension av hans roman.

Att lyssna är det nya läsa, säger ett ljudboksförlag lite kaxigt. Är det sant? Vilka för- och nackdelar finns med att läsa böcker med öronen? Vilka inläsare är bäst? Det resonerade vi om en timme. En av resenärerna, Kerstin Sundmark, är påläst och gav oss en bra genomgång om läget och marknaden. Vi var både ja! och nja! till att lyssna. Vi provade Storytel som i min iPhone kan ställas i snabbläsning om man har bråttom och som har ett enastående utbud av böcker. Från A nice noise lyssnar vi på Memorandum och Allt jag önskar mig.  Lyssna till gamla OOOFradio om ljudböcker, förresten!

Lördagssejourerna avslutades med Sex i böcker är hett där Suzann Larsdotter tog hand om det hela. Läs hennes bloggy!

Söndagsmorgon med Breakfast Book Club och vi pratade om  Sång till den storm som ska komma av Peter Fröberg Idling. Efter det satt vi i solskenet och pratade om gamla böcker.

Och jag är alldeles alldeles övertygad om att det blir en resa nästa år igen.

 

Sång till den storm som ska komma

Jag skriver fel. Jag skriver Sång till den sorg som ska komma och när jag backar för att ändra tänker jag att det är en formulering som ändå kan vara lika sann.

1955 arbetar Sar som lärare i det självständiga Kambodja. Han håller en lektion om Rousseau.

Det är en viktig lektion. Inte för att Émile är en av dina favoritböcker, men för att den lämpar sig väl för en efterföljande politisk diskussion. Den typen av politisk diskussion som du som lärare inte tillåts hålla, men som kan döljas bakom boken.

Sar är djupt förälskad i Somaly, en modern kvinna kan tyckas, och som längtar efter att erövra världen. Sin plats i oppositionspartiet till trots arbetar han i det dolda för en kommunistisk revolution. Sar, som senare blir Pol Pot och att läsa romanen med facit i handen är kusligt.

Skärmavbild 2013-04-28 kl. 21.00.39Han får komma till tals i ett suggestivt du-tilltal och när vi diskuterade detta under den senaste bokfrukosten, delades vi i två: de som inte gillar det (de flesta) och de som älskar det (jag och kanske någon mer). Jag tror att det är nödvändigt att ha du-tilltalet. Det ger både en distans och en närhet – att det finns ett jag som talar till ett du visar en relation.  Till Sar. Till Pol Pot. Det är spännande.

I nästa del får vi berättelsen ur Sarys perspektiv, Sars politiska motståndare och som också intresserar sig alltmer för Somaly. I den tredje och avslutande delen är det Somaly som tar plats.Triangeldramat – ett alltid lika intressant motiv och här står både kärlek och politik på spel.Och återigen – med visshet om undergången blir läsningen andlös.

Sång till den storm som ska komma. Peter Fröberg Idling. Utgiven av Natur & Kultur 2012.

Breakfast Book Club – tre år och lite till

23 april 2010 var den allra första bokfrukosten. Läs här om det första samtalet som handlade om Susanna Alakoskis bok Håpas du trifs bra i fengelset. Petra säger:

Idén är enkel. Tidsbrist och familjeliv gjorde att jag inte känner att jag hinner eller har möjlighet att bokcirkla på kvällar och helger men en frukost är enkelt att klämma in innan jobbet. Vi ses på ett centralt café i Stockholm, Vetekatten, som är charmigt med karaktär och ligger lagom nära centralstationen så att alla kan ta sig till sina arbetsplatser när frukosten är slut.

 

2arsjub

Ettårsdagen firades med tårta och då diskuterades Spill. På tvåårsdagen vankades det också tårta till frukost (den absolut bästa tiden att äta tårta) och vi firade Cirkeln som vunnit Bokbloggarnas litteraturpris.

Så här tre år  – och jag tror 33 diskuterade böcker – senare kan vi konstatera att vi alltid har en bokfrukost på bokmässan, att vi åkt på bokresan ett par gånger, att morgonklubben fått ett kvällspiggt syskon: Good Night Book Club och att det fortsätter att vara så fantastiskt kul att träffas med jämna mellanrum och prata böcker.

champSjälva treårsdagen firade vi på bokresan och minsann med champagne. Skål för många år till!