Bokresa i februari – läs allt här

Vi har hittat en fin plats för bokresan nu, Syninge konferens strax utanför Norrtälje, och har bokat 11-12 februari för en läs-retreat och kreativ helg i bokens tecken. Förhoppningsvis singlar snöflingor stora som flak utanför fönstren. Vi kan få egen tid att läsa men också träffa andra bokintresserade och umgås, prata och diskutera olika ämnen. En knytkonferens (un-conferens) som skapas av oss själva. Följ med!

I priset 1499 kronor ingår:

Lördag:
11:00 – 12.00 Ankomst, incheckning, vi skapar dagens program.
12:00 Lunch
13.00 – 15.00 Pass 1 (t ex boksamtal, diskussioner)
15.00 – 15.30 Fika
15.30 – 16.30 Pass 2. ( t ex, diskussioner om rec-ex, bokförlag)
16.30 – 18.00 Lästid, egen tid. Högläsning?
18.00 Trerätters middag.

Söndag:
8.00 Frukost – och Breakfast Book Club. Vi bokcirklar om en bok vi gemensamt läst – Lacrimosa av Eva-Marie Liffner
9.00 – 10.00 Pass 3. (t ex diskussioner om bokomslag)
10.00 – 10.30 Fika
10.30 – 12.00 Pass 4. (t ex framtidssnack)
12.00 Lunch
Avslutning

Bordsvatten/lättöl ingår till lunch . Bordsvatten/lättöl/vin ingår till middag. Liten bar med drycker till självkostnadspris. Du får även ta med dig egen dryck. Du sover i eget enkelrum.

Vi kommer också se till att du får med dig en välfylld bokpåse hem!

Programmet ovan är öppet och tanken är att vi kan diskutera oss fram här tills det är dags. Passen kan innehålla bokcirkel, bloggskola, förlagsträff, diskussioner kring olika ämnen eller föreläsningar.

Anmälan sker på bokresan@breakfastbookclub.seVi bekräftar din plats på bokresan. Med bekräftelsen får du ett kontonummer.

Sista anmälningsdatum är 15 januari. Men anmäl och och betala före 30 november och du får 100 kronor rabatt.  Därefter är det 1499 som gäller. Du kan avboka få tillbaka dina pengar fram till 20 januari minus en administrationsavgift på 100 kronor. Avbokningar senare än det kan vi tyvärr inte betala tillbaka.

Välkommen!

Skräck

installation om halloween

Ett uppslagsverk om skräck i filmer och böcker, nej så ska man inte se den här boken skriver, Mattias Lindeblad i inledningen till Skräck – boken som Gud glömde. I stället ska den läsas som en skräckälskares hyllning till genren.  Det är filmanalyser, intervjuer, klipp och bilder i en blandning som jag inte blir helt klok på. Men jag blir imponerad av den entusiasm som forsar fram i texter och bilder.

Mattias Fyr, docent i litteraturvetenskap och expert på gotisk litteratur,  resonerar kring vad i skräckgenren som tilltalar honom.”Det finns en sorts trygghet och meningsfullhet i skräcken som man kanske inte alltid tänker på”. Han ger exempel från olika filmer där karaktärer återuppstår från de döda. ”Det innebär att döden är upphävd. Då spelar det egentligen ingen roll hur många som dör för då har ’döden’ försvunnit ur själva berättelsen. ”

En annan intressant intervju görs med Erik Stenberg-Roos,  präst i svenska kyrkan. Med honom diskuteras om att gud och djävulen gärna finns med som beståndsdelar i viss skräckfilm. Han tycker inte att gud behandlas respektlös i genren, men däremot att det blir schabloniserat och förenklat. ”När Nya Testamentet kom till använde man sig av ett liknelsespråk som inte riktigt håller idag. Skräckgenren förhåller sig ju gärna ordagrant till bibliska motiv och bibliska tankar. Jag som teolog upplever att om man tolkar ett bildspråk bokstavligt, kan det faktiskt bli ganska otäckt med mycket djävul och Satan. ”

Själv tycker jag om Edgar Alan Poe och John Ajvide Lindqvist. I övrigt vill jag inte bli så rädd. När jag frågade Helena Dahlgren om läsråd svarade hon att det är svårt ge  mig ett boktips ”En bra skräckroman är ju per automatik en som skrämmer skiten ur en.” Här ger hon sådana goda halloween-läsningstips  till oss alla och Butter tar ordet listar tio bra skräckromaner.

Ett gott försök ska jag göra i alla fall göra nu och utmana min ”comfort zone” och läsa Sankta Psyko av Johan Theorin.  Den 20 november vill jag gärna diskutera otäcka böcker med er på en brunch. Otäckt som i gastkramande, spännande, blodigt och äckligt för att citera Mattias Lindeblad och hans skräck-bok. Solen kommer att skina under hela brunchen har jag bestämt och jag jag tar med Lindeblads bok till hugade spekulanter. Läs mer om brunchen på facebook och anmäl dig till mig på nya adressen asl (@) breakfastbookclub.se

 Skräck – boken som Gud glömde. Mattias Lindeblad. Utgiven av Semic 2011.

 

 

En liten smula underbar – frukostträff

Idag slog vi rekord i deltagare med hela fyra nykomlingar. Om jag inte missräknat så var vi 14 stycken deltagare mot tidigare rekord 12 stycken. Otroligt roligt att så många vill äta frukost med oss.

Vi grottade ner oss djupt i Dawn French bok En liten smula underbar. Dawn French, känd från French & Saunders och Ett herrans liv. Förväntningarna var höga på en rolig bok och visst låg skrattet nära många gånger men förväntningarna infriades inte riktigt tyckte många i församlingen.

Några störde sig på språket och menade på att medelklassbritter inte pratar så, medan några av oss andra inte alls tänkt på det och själva hade erfarenhet av överklassbritter som förfallit i språket. Även våra åsikter skiljde sig åt kring karaktärerna, några älskades och några ogillades.

Det tog lång tid innan det riktigt började hända saker. En lång transportsträcka (lite tråkigt) men en händelsrik upplösning. Så kanske man kan sammanfatta det hela.

Och så var det Bobs sista träff. Min son alltså. Nu ska han hänga med sin pappa istället och ärligt talat börjar han bli för stor och rastlös för att hänga på frukostcirklar. Han är ju snart 10 månader och kryper och klättrar hellre omring än att drica the och prata böcker. Men nästa gång kanske vi har en ny bäbis med oss. En av våra flitigare frukostdeltagare Cecilia föder vilken dag som helst. Lycka till!

 

 

I självbiografiernas spår – brunchträff idag med memoartema

Vad är en memoar? Vad är en biografi? Diskussionerna gick varma idag till smakerna av chilikycklingröra, chevrekräm och torkade rödbetor på Långbro värdshus brunch. Det var Breakfast Book Clubs tredje arrangerade brunchträff och temat var memoarer och biografier. Vi hade alla läst, eller åtminstone haft ambitionen att läsa. Marilyn Monroes Fragment och Nina Hagens Bekännelser. Den senare kommer separat recension av i ett senare blogginlägg.

Marilyn Monroes Fragment är en samling av Monroes egna anteckningar, telefonklotter, dagboksblad, dikter, fotografier och andra personliga dokument som legat samlat i en låda på någon vind i en massa år men nu har getts ut som bok. Vi enades om att det nog var ungefär sånt som Marilyn hade lagt ut själv på sin facebooksida, om hon nu hade levt så hon kunde ha haft facebook men att det inte kändes riktigt okej eftersom hon nu själv inte fått vara med och bestämma vad som skulle läggas ut. Om man spånar vidare skulle man kunna påstå att biografier och memoarer idag skrivs hela tiden i de sociala medierna. Mina alla statusuppdateringar på facebook kan med ett par klick konverteras till wordformat och ätt enkelt omsättas till en bok om jag skulle vilja, men blir det en biografi för det? På sätt och vis. Jag hade med mig Linda Skugges utgivna dagböcker från 91-93 och vi enades om att det är en slags biografi, liksom andra dagböcker utgivna av olika författare.

Hur som, så rekommenderas att läsa Monroes Fragment i anslutning till någon annan biografi om henne, förslagsvis Joyce Carol Oates fiktiva biografi Blonde. Här har till exempel Bokmania recenserat Fragment och Blonde.

Lotten var på plats och passade på att tipsa om sin favorit i genren sportbiografier. Förutom Patrik Sjöbergs nyutkomna Det du inte såg (skriven tillsammans med Mattias Lutteman) så ville hon framhålla Ricky Bruch egenutgivna självbiografi Gladiatorns kam. En bok som hon lånade om och lånade om på biblioteket och som hon tillslut kopierade favoritsidor ur eftersom den inte finns att köpa längre. Biografin som getts ut på eget förlag är taffligt skriven och redigerad. Fetstil, kursivt, vokaler och gemener blandas i en salig röra men tydligen trollbinds man ändå av hans sätt att berätta och skriva om sitt liv.

Jag tipsade om min favorit Hågkomster från ett dåligt minne, en biografi om Monica Z som hon skrivit tillsammans med Tom Alandh. Det är en bok om en trasig kvinna som lever livet från dag till dag utan att tänka på ansvar och konsekvenser av sitt handlande. Mellan raderna kan man läsa om spriten som hennes bästa vän och boken blir väldigt bra eftersom den inte är en uppgörelse utan ett ärligt och talande porträtt. Vi nämnde många biografier just om älskade artister som inte var så himla mysiga som personer bakom fasaden, Monica Z, Cornelis, Beppe Wolgers med flera.

Övriga biografier som nämndes var:

Boy George – Take it like a man
Magdalena Graaf – Det ska bli mig ett sant nöje att döda dig
Inga Tidblad – Då och nu
Frank Zappa – The real Frank Zappa Book
Mimi Pollak – Teaterlek
Barbro Svensson och Anna Wahlgren – Lill-Babs ”hon är jag”
Michael Palin – Diaries: 1969-1979
Agneta Ekman Wrangel – Hallon och torr champagne
Sven Lindberg och Elisabeth Sörenson – Sven Lindberg
Karl Gerhard – Med mitt goda minne
Jarl Kulle – Jag Kulle
Cynthia Lennon – John
Patti Smith – Just kids
Klas Gustafsson – Ett bluesliv (om Cornelis)
Klas Gustafsson – Bebbe (om Bebbe Wolgers)
Viktor Frankl – Livet måste ha mening
Benjamin Franklin – Självbiografi/Benjamin Franklin

Avslutningsvis. En biografi som är svår att låta bli att nämna nu för den är så aktuell med den efterföljande mediedebatten är ju Ann Heberleins bok Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva, där hon nu i efterhand ger sig på sin förläggare och anklagar honom och menar att han aldrig borde ha gett ut boken eftersom hon är psykiskt sjuk. Gjorde förläggaren rätt eller fel? Vad tycker du? Och om någon skulle vilja skriva din biografi, vem skulle du vilja gjorde det?