Kategori: Bokklubben

Publicerat

Akaporrbrunch på Långbro värdshus

Akaporr. Vi var flera som aldrig hört talas om uttrycket innan brunchen kom på tal med just det som tema.Hur som helst var vi femton bok- och matälskare som slöt upp klockan 11.30 på Långbro Värdshus i söndags. Akaporr. Låter väl trevligt, men exakt innestoden kom vi inte riktigt överens om ens över lyxmaten, med vårsol i ögonen. De flesta tyckte att romaner där historiens akademiska miljö är avgörande, platsar i akaporrboxen. Den akademiska sfären är alltså kärnan för verket, där storyn utspelar sig.

Boktoka höll dock inte med, hon saknade ”längtet” i beskrivningen. ”Man ska vilja vara där, bli lockad att också vistas där karaktärerna lever! Annars är det inte akaporr”

Hur man än tolkar Akaporrbegreppet gjorde det sig bra att diskutera över lax, kyckling, sill, pannkakor, sallad, lamm, ostbricka, fruktsallad och choklad. Mycket bra till och med.

Vi gick igenom vilka våra bästa akaporrböcker är, även om jag inte skrev ner alla vågar jag erinra mig att Den hemliga historien av Donna Tartt, Ondskan av Jan Guillou och I en klass för sig av Curtis Sittenfeld var bland de populäraste. Boken vi skulle ha läst dagen till ära, Ränderna går aldrig ur av Agnes Hellström, fick mestadels positiva betyg, om än inga höjdarpoäng. Och på det hela taget var vi nog alla överens om att det är den hemliga världen, den mystiska och lite oåtkomliga, som är det mest lockande med genren.

Hästidningen Pennys (finns visst inte längre, men fanns i alla fall på 80- och 90-talet) ständigt återkommande serier förresten, kan man kalla dem akaporr? Ni vet, de om en fattig hästgalen tjej som har en snorrik farmor eller mormor som betalar ”rikemansskole”-avgiften. Till skolan där också fattiga flickans supersnorrika kusin går. Kusinen har en häst, kusinen bryter benet och är dessutom otroligt elak, både mot fattiga flickan och hästen. Fattiga flickan får chansen att under en månad ta hand om hästen, då elaka kusinen inte kan på grund av benet. Just denna månad går också den årliga bragdtävlingen i hästhoppning av stapeln – fattiga flickan och kusinhästen vinner naturligtvis (för de har blivit oskiljaktiga och förstår varandra som inga andra), och alla förut kyliga internattjejer hurrar i takt och elaka kusinen förstår att pengar inte är detsamma som lycka. Hästen blir fattiga flickans, eftersom kusinen blivit snäll och givmild medan benet läkt, och de lever lyckliga i ytterligare några år på den mysiga skolan på den engelska slätten. Slut. Akaporr? Kanske.

Träffen ordnades av oss på breakfast Book Club och Karin på En bokcirkel för alla. Andra bloggar som också var representerade var bl a Bokbiten och Ooofbok, förutom redan nämnda Boktoka.

Uppdaterat: Och En och annan bok. Dessutom har Ann-Sofie listat mer akaporrböcker här.

Publicerat

Bokfrukost med Oksanens Utrensning

– Bland det bästa vi läst i klubben, sa Pär vid diskussionerna om Sofi Oksanens Utrensning som vi diskuterade på Breakfast Book Clubs marsträff.
– Fantastiskt språk och vilken inledning, sa Ann-Catrin.

Ja, samtliga runt bordet den här morgonen tyckte att Utrensning var väldigt bra och stark. Samtidigt var det flera som hoppade av sent på grund av att de tyckte boken var långtråkig och dålig.

Själv tyckte jag boken var fantastiskt bra. Oksanen har en förmåga att utan allt för mycket omskrivning låta små detaljer tala om en hel stämning. Hennes språk är koncist men samtidigt målande. Jag tyckte att hon påminde lite om Jouce Carol Oates som man vill att Oates ska vara. Ofta snöar JCO iväg och hennes böcker tenderar att bli så långa. Varenda dag ska beskrivas, varenda stund. Oksanens tempo är rappare. Det går fortare vilket jag gillar.

Vi pratade en del om att Estland under den här tiden är en ganska mörk fläck i vårt historiemedvetande. Trots att det är vårt grannland har vi ingen aning om att det var så här (illa). Hur det är att längta efter väst, att leva med att ha resväskan alltid packad, motståndsrörelse och kommunism.

Några ogillade tidshoppen och tyckte det var svårt att hänga med, för andra var det inget problem.

Vi dröjde oss kvar vid slutet. Utan att avslöja för mycket så var det en del frågetecken som rätades ut men det krävdes lite diskussion mellan oss för att reda ut det hela. Vi hade tolkat slutet lite olika.

Läs gärna också Anna Toss, som tyvärr inte kunde vara med på träffen, hon har skrivit vad hon tyckte om boken här.

Publicerat

Kortis med Lukas Moodysson

Nu kommer Lukas Moodyssons roman Döden & co. Den första romanen från honom på tjugo år. Om den och annat mailade vi med Lukas häromdagen.

Döden & co är din första roman på 20 år. Varför blev det en roman just nu?
Jag planerar aldrig (eller jo, ibland men sällan). Boken växte fram av sig själv.

Hade boken kunnat göras som film?
Möjligen, men nej, jag tror inte det, eller jo, kanske, men det är först och främst två saker som gör att den för mig känns självklar som bok:
1. att den väldigt mycket utspelar sig inne i huvudpersonens huvud, hans tankar,funderingar, drömmar, och det är svårt att filma tankar och drömmar, det är en av filmkonstens stora begränsningar, filmkonsten är väldigt bunden till den synliga avläsbara verkligheten och har svårt att ta sig in under skinnet; och
2. jag tycker att det är en berättelse som lämpar sig för ett stillsamt och privat möte, och det där stillsamma och privata är svårt att hitta fram till i en biosalong eller framför en tv eller dator.

Vilka fördelar/nackdelar ser du med respektive hantverk, film eller bok?
Just nu ser jag inga fördelar med film. Men i morgon har jag kanske ändrat mig. Eller jo, förresten, en fördel ser jag: vissa typer av filmer, till exempel komedier, är väldigt roliga att se tillsammans, man får en gemensam upplevelse – jag älskar att se roliga filmer och tv-serier med mina barn.
Att gapskratta tillsammans: den upplevelsen är svår att få med en bok.

Är Döden & co självbiografisk?
Ungefär lika självbiografisk som till exempel Fucking Åmål: jag är varken tjej eller homosexuell eller går på högstadiet eller bor i Åmål men jag kan ändå identifiera mig med huvudpersonerna. Samma sak med Döden & co – det yttre skeendet är påhittat men jag identifierar mig ändå med huvudpersonen till hundra procent.

I boken ställs frågan varför det finns så få bra pappor, bara halvbra sådana. Hur är du själv som pappa?
Jag tror inte att jag är rätt person att svara på den frågan men jag försöker vara så bra jag kan. Jag är åtminstone väldigt närvarande (ibland kanske lite för mycket närvarande).

Och vad tror du det beror på, att det bara finns halvbra farsor där ute?
Det finns nog en del riktigt superbra pappor också, men av en  massa olika skäl, psykologiska, sociala, politiska, har det nog varit lättare för pappor att springa och gömma sig ibland, jobba för mycket, ta mindre ansvar i vardagen, försvinna efter skilsmässor osv. Sådana pappor har jag sett många i min närhet, både när jag var liten och nu. Det är sorgligt.
Förhoppningsvis håller det på att förändras. Men jag är inte helt säker på det.

Slutligen, mycket av det du gjort, inklusive Döden & co, skildrar människors desperata längtan efter sammanhang och kärlek. Är det vad människan idag framför allt behöver? Och tror du att det har med vår globala, mediala, prestige-tid att göra, eller har längtan funnits i alla tider?
Längtan och sammanhang. Det låter som en bra sammanfattning. Och desperation. Jag är väldigt intresserad av desperation.
Längtan har funnits i alla tider. Kärlek har funnits i alla tider. Sammanhang, och brist på sammanhang, har funnits i alla tider. Men självklart ändrar allting utseende lite grann beroende på i vilken tid och i vilken omgivning vi befinner oss. Men grunden är densamma. En av mina uppgifter är kanske att försöka kartlägga vad som är specifikt för just vår tid, till exempel: vad händer med vår grundläggande längtan efter sammanhang i den här kaotiska världen som vi lever i? Döden & Co. handlar för mig mycket om just sammanhang. Huvudpersonen Lucas (inte Lukas) är som en detektiv, han försöker förstå hur allting hänger ihop, han upplever världen som en hög pusselbitar som han måste försöka pussla ihop. Den känslan känner jag igen mig i, även om jag inte är riktigt lika vilsen som Lucas. (Hoppas jag.)

Den 19 maj är Döden & co föremål för diskussion i vår bokcirkel anmäl dig här, och dessutom har vi ett exemplar att dela ut till någon av våra läsare. Först till kvarn, kära vänner! Skriv namn och adress i kommentarsfältet.