Kategori: Bokklubben

Nu kommer Lukas Moodyssons roman Döden & co. Den första romanen från honom på tjugo år. Om den och annat mailade vi med Lukas häromdagen.

Döden & co är din första roman på 20 år. Varför blev det en roman just nu?
Jag planerar aldrig (eller jo, ibland men sällan). Boken växte fram av sig själv.

Hade boken kunnat göras som film?
Möjligen, men nej, jag tror inte det, eller jo, kanske, men det är först och främst två saker som gör att den för mig känns självklar som bok:
1. att den väldigt mycket utspelar sig inne i huvudpersonens huvud, hans tankar,funderingar, drömmar, och det är svårt att filma tankar och drömmar, det är en av filmkonstens stora begränsningar, filmkonsten är väldigt bunden till den synliga avläsbara verkligheten och har svårt att ta sig in under skinnet; och
2. jag tycker att det är en berättelse som lämpar sig för ett stillsamt och privat möte, och det där stillsamma och privata är svårt att hitta fram till i en biosalong eller framför en tv eller dator.

Vilka fördelar/nackdelar ser du med respektive hantverk, film eller bok?
Just nu ser jag inga fördelar med film. Men i morgon har jag kanske ändrat mig. Eller jo, förresten, en fördel ser jag: vissa typer av filmer, till exempel komedier, är väldigt roliga att se tillsammans, man får en gemensam upplevelse – jag älskar att se roliga filmer och tv-serier med mina barn.
Att gapskratta tillsammans: den upplevelsen är svår att få med en bok.

Är Döden & co självbiografisk?
Ungefär lika självbiografisk som till exempel Fucking Åmål: jag är varken tjej eller homosexuell eller går på högstadiet eller bor i Åmål men jag kan ändå identifiera mig med huvudpersonerna. Samma sak med Döden & co – det yttre skeendet är påhittat men jag identifierar mig ändå med huvudpersonen till hundra procent.

I boken ställs frågan varför det finns så få bra pappor, bara halvbra sådana. Hur är du själv som pappa?
Jag tror inte att jag är rätt person att svara på den frågan men jag försöker vara så bra jag kan. Jag är åtminstone väldigt närvarande (ibland kanske lite för mycket närvarande).

Och vad tror du det beror på, att det bara finns halvbra farsor där ute?
Det finns nog en del riktigt superbra pappor också, men av en  massa olika skäl, psykologiska, sociala, politiska, har det nog varit lättare för pappor att springa och gömma sig ibland, jobba för mycket, ta mindre ansvar i vardagen, försvinna efter skilsmässor osv. Sådana pappor har jag sett många i min närhet, både när jag var liten och nu. Det är sorgligt.
Förhoppningsvis håller det på att förändras. Men jag är inte helt säker på det.

Slutligen, mycket av det du gjort, inklusive Döden & co, skildrar människors desperata längtan efter sammanhang och kärlek. Är det vad människan idag framför allt behöver? Och tror du att det har med vår globala, mediala, prestige-tid att göra, eller har längtan funnits i alla tider?
Längtan och sammanhang. Det låter som en bra sammanfattning. Och desperation. Jag är väldigt intresserad av desperation.
Längtan har funnits i alla tider. Kärlek har funnits i alla tider. Sammanhang, och brist på sammanhang, har funnits i alla tider. Men självklart ändrar allting utseende lite grann beroende på i vilken tid och i vilken omgivning vi befinner oss. Men grunden är densamma. En av mina uppgifter är kanske att försöka kartlägga vad som är specifikt för just vår tid, till exempel: vad händer med vår grundläggande längtan efter sammanhang i den här kaotiska världen som vi lever i? Döden & Co. handlar för mig mycket om just sammanhang. Huvudpersonen Lucas (inte Lukas) är som en detektiv, han försöker förstå hur allting hänger ihop, han upplever världen som en hög pusselbitar som han måste försöka pussla ihop. Den känslan känner jag igen mig i, även om jag inte är riktigt lika vilsen som Lucas. (Hoppas jag.)

Den 19 maj är Döden & co föremål för diskussion i vår bokcirkel anmäl dig här, och dessutom har vi ett exemplar att dela ut till någon av våra läsare. Först till kvarn, kära vänner! Skriv namn och adress i kommentarsfältet.