Det här med recensions-ex…

I våras gick ett rykte om att Skatteverket skulle börja kolla bokbloggare och se till att det skattas för alla gratisgåvor som skickas ut. Ryktet om dessa gratisgåvor är dock ganska så överskattat.

I bokbloggsvärlden skrivs det nu om recensions-exens vara och icke vara och bokbloggen Bokcirkus kommer att genomföra ett test för att se vilket förlag som är mest tillmötesgående.

Läser man olika bokbloggares erfarenheter skiljer det sig ganska mycket vem som får vad från vilket förlag. Malin the writer har upprättat en ”bästa listan” och en ”svarta lista” där lite olika förlag nämns. Andra har helt andra erfarenheter av samma förlag. Hyllan t ex som också skriver om vilka förlag som är generösa och inte.

När jag skrev min tidigare bokblogg En annan sida fick jag några recensionex men det var inga mängder och i och med nystartade Breakfast Book Club har det fortsatt. Det rör sig om fem – sex böcker per år (jag läser runt 50) och flera av de som skickas till mig spontant har jag använt i utlottningar med mera. Bra Böcker har mig på en sändlista. Jag får ett par böcker om året av dem – helt oombett. Jag recenserar i den mån boken intresserar mig, annars ger jag bort den eller lottar ut den i bloggen. Jag får ibland också en del utskick via Förlagssystem också, men det är ändå mer sällan. Annars får jag oftast mail först från någon PR-byrå och brukar tacka nej om det inte är en bok som intresserar mig mycket.

Några gånger har jag frågat efter recensionsexemplar hos några förlag och fått nekande svar i två fall, annars har det verkligen bara varit stora famnen. Weyler förlag avböjde eftersom man helt enkelt är för små för att ha råd att ge bort recensionsex till små bloggare som jag. Det andra är Albert Bonnier förlag som konsekvent sagt nej med hänvisning till att de bara har ett antal recensionsex att dela ut, att det inte räcker till bloggare och att man valt att vara restriktiva mot bloggare som inte är seriösa. Vad är en seriös blogg? Går på man antal läsare eller textkvalitet?

Jag pratade med Mattias Boström på Piratförlaget, vars policy är att vilken bokbloggare som helst kan beställa rec-ex direkt från deras sajt. De delar frikostigt och generöst ut böcker till alla som frågar. Varför då?
– Bloggare skriver i princip om allt de beställer, säger Mattias. Av 200 utskickade recex till tidningar skriver 10-20 stycken. Vad ska man då satsa på? Detta gäller självklart inte alla författare, men ofta de författare som behöver bli recenserade för att märkas.

Uppenbarligen tänker Bonniers helt tvärtom. I vintras och våras drev jag ett antal bokcirklar via Google Wave. Inför den första bokläsningen försökte vi få Bonnier att sponsra med boken vi röstade fram som var Salman Rushdies Förtrollerskan från Florens. Kvinnan jag pratade med i telefon var chockad över att jag ringde och frågade om vi kunde få 15 exemplar av boken. Då valde vi istället bok nummer två i omröstningen, Askungar, som gavs ut av Piratförlaget.

Piratförlaget delade ut 23 stycken exemplar som skickades till wavecirkelns deltagare landet över. Det resulterade i sju recensioner (som jag kan hitta) av deltagarna. Om man jämför det med siffrorna ”10-20 recensioner av 200 utskickade rec-ex” genererade wavecirkelns deltagare ganska bra respons till Piratförlaget tycker jag. I wavecirkeln andra och tredje omgång gick vi inte ut med förfrågningar till förlagen om sponsring av böcker. Den första omgången fick vara ett test, Det finns inget självändamål med att vi ska få gratis böcker. I de två följande omgångarna har alla deltagare köpt sina böcker själva och nu är cirklandet i Google Wave nedlagt. Formen passade inte riktigt.

Inför bokbloggens påskekrimsutlottning i påskas skickade jag ut tio mail till tio förlag och frågade om de villa skänka en aktuell deckare till ett utlottningsmaraton. Jag hade hoppats få sju positiva svar så jag kunde köra en daglig utlottning under påskveckan men fick enorm respons från alla förlag utom. Bonniers. Alla andra förlag ville vara med och en del till och med med flera olika böcker.

Ett stort förlag lyckades till och med lova ut en bok som ännu inte är utkommen, men tog sen tillbaka och lovade istället att jag skulle få ett exemplar för utlottning när boken väl är släppt. Och appropå utlottningar så är ett annat exempel på generositet Norstedts, som ger alla varsitt ex av Hillevi Wahls bok Hungerflickan för utlottning på bloggar eller hemsidor.

Av Breakfast Book Clubs fyra frukoststräffar har vi blivit sponsrade med böcker till tre av dem. Den första var just nämnda Hungerflickan från Norstedts. Till tredje träffen fick vi Den ofrivillige fundamentalisten från Natur & kultur och nu till fjärde träffen har vi fått Radhusdisco från Piratförlaget.

Summa summarum, de allra flesta förlagen är mycket givmilda och pigga på att ge ut både recenionsexemplar och böcker för utlottning. Jag ser också att de vinner mycket på att vara generösa. Nästa steg som vore intressant är att jämföra försäljningsstatistik på de olika böckerna som figurerar runt i bloggarna. För när det pushas från förlagen, så pushas det ju oftast samma bok på flera olika bloggar runt om!

Det här inlägget har skrivits om och uppdaterats från att tidigare varit publicerat på En annan sida.

Fjärde träffen – Den ofrivillige fundamentalisten

Det jag älskar mest med våra frukostar är att böcker man läser får ett helt annat djup och engagemang när man diskuterar dom med andra. Jag läste den här boken på semestern i somras och blev lite besviken över att baksidestexten inte stämde riktigt med innehållet. Egentligen blev jag inte särskilt berörd av själva historien och blev något irriterad på huvudrollsinnehavaren och hade det inte varit för dagens träff hade jag nog glömt den här boken ganska snabbt. Vi pratar om Mohsin Hamids bok Den ofrivillige fundamentalisten som var månadens frukostbok.

Rekord igen vid frukostbordet. Hela tolv stycken diskusssionslystna, mer eller mindre morgonpigga hade letat sig till Vetekatten och diskussionen ville aldrig ta slut. Jag fick bryta efter 45 minuter då folk var tvungna att dra sig iväg till jobbet. Så många bottnar och djup och tolkningar ventilerades. Den här boken väckte verkligen eftertanke och i efterhand tycker jag mycket mycket mer om den!

Baksidestexten utlovar en politisk bok, ganska förutsägbar om hur en pakistansk kille, Changez, som jobbar i USA blir stämplad som fundamentalist efter 11 september. Men egentligen ligger det mest hos honom själv. Han möter en amerikan på besök i Pakistan och bjuder honom på en helkväll. Berättarstilen är speciell. Det är bara Changez röst rakt igenom boken och vi blir direkt tilltalade som om vi vore amerikanen. Parallellt löper en otrolig kärlekshistoria som delade frukostgänget i flera olika åsikter. Var hon eller blev hon galen? Var det vackert eller rent av äckligt?  Är det människorna i USAs bild av Changez som förändras eller är det Changez själv som ser USA och dess folk med andra ögon?

Tolkningarna var många och diskussionerna otroligt spännande.  Angående baksidestexten så var det en av deltagarna som menade att den var strikt kommersiell och lockande, för att vi själva förväntar oss att en bok om situationen för Changez ska handla  om just det. Som sagt. Många bottnar. Roliga diskussioner.

Här är några bilder. Fler ser du till höger i bloggen.


Många runt bordet på morgonens frukost.
Bengt-Erik och Bodil
Monica, Pär och Ann-Catrin
Liv, Fredrik, Anna och Isabell

Tredje träffen – Sighsten Herrgård

Tredje träffen ägde rum i juni och trots att det var precis innan midsommar så blev det rekord i antal deltagare. Hela sju stycken hade letat sig till Vetekatten i den arla morgonstunden. Frukostboken var den nyutgivna biografin om Sighsten Herrgård av Carl Otto Werkelid.

Det var en stor åldersspridning på deltagarna vilket var intressant. För oss lite yngre som bara kände till Sighsten som han som kom ut med aids i Sverige var det intressant att höra om Stockholm på 70- och 80-talet, om utelivet och skvallerpressen och Sighsten förekom frekvent. Det är sällan man pratar om Sighsten Herrgårds kläder nu för tiden och det var ganska mycket det boken handlade om.

Trots detta tyckte sex av sju deltagare på frukosten att boken var tråkig och att man inte kom att lära känna Sighsten särskilt väl efter att ha läst biografin om honom. En av sju tyckte dock den var jättebra och kunde relatera mycket till beskrivningarna om honom och hans relationer till sina föräldrar.

Foto: Petra Jankov Picha
Foto: Petra Jankov Picha

Nu tog Breakfast Book Club sommarlov men nästa träff planeras in till slutet av augusti.

Andra träffen – vi diskuterar Hungerflickan tillsammans med Hillevi Wahl

Andra träffen ägde rum på självaste Bokbytardagen. Boken vi läst var Hungerflickan och författaren Hillevi Wahl gjorde oss äran att komma och diskutera boken med oss. Modigt!

Foto: Anna Toss
Foto: Anna Toss

Eftersom vi inte var så många på träffen blev det ett väldigt intimt snack där Hillevi Wahl berättade hur hon kommit fram till att hon skulle skriva boken. Det var förläggaren som tyckte att den sidan i Hillevi Wahls tidigare bok Kärleksbarnet som handlade om hennes ätstörningar var så bra att det kunde utvecklas till en hel bok och så blev det.

Foto: Anna Toss
Foto: Anna Toss

Det har varit mycket fokus på just ätstörningar när boken har diskuterats och recenserats bland bokbloggar och tidningar. Något som inte fått samma fokus är den pappalängtan som huvudkaraktären Irmeli har i boken. Det kom vår frukostträff att handla om och det blev jättespännande, modiga och öppna diskussioner kring pappor och fäder och våra relationer med dem.

Breakfast Book Club tackar Hillevi Wahl för att hon kom till träffen och hoppas på fler spännande författarmöten framöver.

Eftersom det var Stora Bokbytardagen avslutades träffen med lite bokbyte deltagarna emellan.