Bokmässan brukar vara lätt surrealistisk när man kastas mellan kändisspotting och djupa föredrag och allt däremellan. Jag har varit där varje år sedan 2001. Ibland glider de in i varandra och jag kan inte alltid minnas vilket år det ena eller det andra hände. Somligt kommer jag ihåg extra mycket. Som för två år sedan när Ulf Lundell drog till sig extremt långa köer till sin signering men jag lyckades klämma in mig en meter bakom honom och fick lyssna på alla samtal mellan honom och hans läsare. Eller samtalet om tid mellan Owe Wikström och Tomas Hylland. Eller Nina Hagen.
I år besökte jag inte särskilt många seminarier. Fem? Sex? Ovanligt. Jag citerar mig själv:
Första året: mässkatalogen i ett fast handgrepp och många många seminarier inringade. Jag var mycket duktig och gick på tunga föreläsningar. Å andra sidan drack jag enastående många drinkar i Heaven 23.
De har minskat med åren men i år var de färre än någonsin. Däremot har jag haft långa (typ 2timmars-)samtal med olika personer. Fantastisk!
Bokmässan i ett ord: Förändring
Kvalitet: Att spontant glida in på ett föredrag och få höra om något man inte visste. Som varför man ska översätta Baudelaire. Årets bästa var dock samtalet mellan Mats Kempe och Kristina Sandberg under ledning av Johanna Lindbäck. Så intressant!
Färg: Jeansblå. Ett genombrott.
Mingel: Tänkte dricka blott ett glas på torsdagskvällens mingel eftersom jag skulle på finmiddag på Park. Det glaset blev Kalla kulors jordgubbsbål och satte sprätt på mig om man säger så.
Första planerade boken: Hade ingen sådan bok i år.
Första spontanboken: Arma Belgien av Charles Baudelaire. Jag köpte faktiskt bara den boken. Sedan haglade bokgudarna små verk över mig ändå. Jag är tacksam.
Jakten: Så lite jakt. Sms:en av typen vi ses vid K2 kom inte. Vi satt och pratade livet istället.
Irriterad över: ingenting! Möjligen över att jag hörde Jonas Gardells röst överallt, men aldrig såg honom eftersom jag bara är 160 centimeter lång.
Det jag inte köpte: Serieböcker . Var där i montrarna många gånger, men kunde aldrig bestämma mig.
Frågan: jo, jag fick chansen att säga mitt finfina svar ! Mikrofonen som jag år efter år har tjatat om kom till mig i år. Men gjorde jag det? Näe. Jag var duktig och höll mig till ämnet.
Sammanfattningsvis. Nöjd! Och jag vet varför rumänsk litteratur är unik. Det ska jag berätta om en annan gång.