Om man vill kan man reta sig på huvudkaraktärernas nästan fånigt gammaldags ojämlika äktenskap, men jag väljer att bortse från den detaljen och bara åka med i denna gotiska spänningsroman. Clare var flickan med författardrömmar som träffade likasinnad man på sitt colleges skrivarkurs. En man som hon sedermera gifte sig med och flyttade till New York. Hans första roman blev en stor framgång, men sedan blev det stopp. Clare själv kom aldrig igång med sitt författarskap. I romanens inledning tvingas paret lämna sin överbelånade lägenhet i Brooklyn och söka sig tillbaka till den stad i Hudson River Valley där Clare växte upp och paret gick på college. De hamnar som förvaltare på ett ensligt gods som ägs av ortens berömda författare och tillika deras lärare på skrivarkursen.
Jag har älskat äppelblom ända sedan jag läste Astrid Lindgrens saga En natt i maj som utspelar sig i Äppelviken under äppelblomningen. Kanske är det därför jag går igång som jag gör på att Clare växt upp på en äppelodling och att godset spöke är the apple blossom girl. Redan första natten i sitt nya hem ser Clare flickans vålnad. Hon börjar forska i legenden och kommer igång med att skriva om flickan som dränkte sig själv och lämnade sitt oäkta barn att dö i kylan på godsets trappa.
The Widow`s house är alldeles ny och finns därför inte på svenska, jag hittade ljudboken på Storytel. Jag fångades av den kusliga stämning som författaren förmedlar, inte minst genom skildringarna av vädrets makter. ( Och visst låter black ice mycket läskigare än underkylt regn? För att inte tala om ordet ice blizzard!) Kanske är romanen förutsägbar, jag listade ut hur det förhöll sig ganska snabbt, men det var länge sedan jag kunde hänge mig åt så underhållande läslyssning i denna genré. Carol Goodman är i Sverige nog mest känd för boken De döda språkens sjö.
Utgiven 2017 som ljudbok av Harper Collins US.
Boken överraskade mig positivt, jag trodde den skulle vara mer Bergmansk med uppslitande uppgörelser utan överseende eller tillgivenhet. Trots starka känslor och konflikter var den mjuk, hoppfull och känslomässigt intelligent. Man skulle rentav kunna kalla den för en feelgood, fast relationsroman går ju bra det med. Det är tydligt att Lena Ackebo känner ömhet inför sina karaktärer. Alla känner vi en Mona eller en Barbro, de två systrarna i boken. Det skiljer 9 år mellan dem och deras upplevelse av föräldrarna och uppväxten går stick i stäv. De träffas sällan och när de någon gång gör det, går de varandra på nerverna. Trots detta får Barbro snilleblixten att hon ska ta med sig Mona på en gemensam semesterresa till Mallorca för att de ska lära känna varandra bättre. Hon tror att Monas min är förtjust när hon på julafton öppnar kuvertet med biljetterna, i själva verket är Mona förfärad över att behöva tillbringa en hel vecka ensam med lillasystern.
Jag tycker det är viktigt att lyfta blicken och se bortom Sveriges gränser på internationella kvinnodagen. Jag väljer därför att reprisera en recension från 2015, en reportagebok av journalisten Jenny Norberg. En fantastiskt bok som jag alltid återvänder till när det diskuteras feminism. Läs, läs och läs!
En mogen debut av den vid boksläppet blott 27-åriga Emma Cline. Romanen utspelas i Kalifornien under sent 60-tal. Evie är 14 år, ensam och vilsen utan fotfäste. Hennes föräldrar är upptagna av sitt, fadern har nyligen lämnat modern för en annan kvinna och mellan Evie och hennes bästa vän blir förhållandet sakta men säkert kyligare. Av en slump träffar Evie ”flickorna” och blir fascinerad av den 19-åriga Suzanne. Flickorna lever i kollektiv tillsammans med en karismatisk man, Russell, vilken Cline har modellerat efter sektledaren Charles Manson. Sakta men säkert sugs Evie in i sektens sfär.