Vilken liten pärla! På 154 sidor tecknas nogsamt husjungfrun Jane Fairchilds karaktär, även om romanen bara utspelas under en enda dag. Den 30 mars år 1924 infaller mödrarnas söndag, den enda dag under året då tjänstefolket fick ledigt för att hälsa sina mödrar. Jane som är i tjänst hos familjen Niven är föräldralös, och försvinner istället i väg för att träffa sin älskare. Hon är denna dag 23 år gammal och kommer att leva tills hon blir 98. Swift skriver ”när hon blev äldre utvecklade hon ett okynnigt drag” och kanske anar läsaren lite av okynnet under denna söndag som Jane kommer att minnas under återstoden av sitt långa liv.
Jag läslyssnade via Storytel. Julia Dufvenius läser den skenbart enkla texten där vartenda ord bär eftertänksamhet och manar läsaren till detsamma. Mödrarnas söndag är en perfekt bokcirkelbok! Perfekt längd och möjlighet till en uppsjö av av tolkningar och tankar. För min del hoppas jag att alla blir lika betagna av Jane som jag blev, hon är faktiskt en helt underbar bokkaraktär.
Utgiven på Albert Bonniers förlag 2017. Översättningen är gjord av Hans-Jacob Nilsson
Är jag sist på bollen med att läsa Istvillingar? Åtskilliga är i alla fall de entusiastiska rekommendationer jag fått om att jag MÅSTE läsa. Boken kom ut på svenska i maj 2015 och är en klaustrofobisk spökhistoria som blivit en stor internationell succé. Den filmas just nu och har alla förutsättningar att bli en riktigt bra skräckthriller.
Om man vill kan man reta sig på huvudkaraktärernas nästan fånigt gammaldags ojämlika äktenskap, men jag väljer att bortse från den detaljen och bara åka med i denna gotiska spänningsroman. Clare var flickan med författardrömmar som träffade likasinnad man på sitt colleges skrivarkurs. En man som hon sedermera gifte sig med och flyttade till New York. Hans första roman blev en stor framgång, men sedan blev det stopp. Clare själv kom aldrig igång med sitt författarskap. I romanens inledning tvingas paret lämna sin överbelånade lägenhet i Brooklyn och söka sig tillbaka till den stad i Hudson River Valley där Clare växte upp och paret gick på college. De hamnar som förvaltare på ett ensligt gods som ägs av ortens berömda författare och tillika deras lärare på skrivarkursen.
Boken överraskade mig positivt, jag trodde den skulle vara mer Bergmansk med uppslitande uppgörelser utan överseende eller tillgivenhet. Trots starka känslor och konflikter var den mjuk, hoppfull och känslomässigt intelligent. Man skulle rentav kunna kalla den för en feelgood, fast relationsroman går ju bra det med. Det är tydligt att Lena Ackebo känner ömhet inför sina karaktärer. Alla känner vi en Mona eller en Barbro, de två systrarna i boken. Det skiljer 9 år mellan dem och deras upplevelse av föräldrarna och uppväxten går stick i stäv. De träffas sällan och när de någon gång gör det, går de varandra på nerverna. Trots detta får Barbro snilleblixten att hon ska ta med sig Mona på en gemensam semesterresa till Mallorca för att de ska lära känna varandra bättre. Hon tror att Monas min är förtjust när hon på julafton öppnar kuvertet med biljetterna, i själva verket är Mona förfärad över att behöva tillbringa en hel vecka ensam med lillasystern.