Yolandi orkar inte längre. Hon lyfter telefonluren med avsikt att boka tid åt sin syster på en självmordsklinik i Schweiz. All my puny sorrows är en roman om självmord men också om okuvlig livsvilja. Motsägelsefullt men genialt. Elfrieda, en firad världsberömd pianist, vill bara dö. Hon har det mesta här i livet utom livsvilja. Hennes psykiska smärta är så bottenlös att hon inte står ut med att leva. Hon tigger och ber Yolandi om att hjälpa henne dö. Systrarnas mor Lottie däremot, vars liv har varit kantat av svårigheter och sorg, har alltid tuffat på utan att låta sig falla.
Miriam Toewes har skrivit en inkännande, intelligent och mångbottnad roman om kanadensiska Yolandi och hennes stora familj. En familj med rötter i sträng religiositet men också med svart drastisk humor och överlevnadsstrategier eftersom det finns en ”självmordsgen” i släkten. Medlemmarna har alla praktisk erfarenhet av död genom självmord. Omtänksamhet och kärlek visas genom enkla gester. När fadern i en av familjerna tog livet av sig, (genom att lägga på tågrälsen och låta sig bli överkörd), kom en av mostrarna över med ett dussin bomullstrosor till kvinnorna. ”Ni ska inte behöva tänka på vardagliga saker som tvätt” sa mostern. Jag älskade denna enkla, men hjärtevärmande omtanke. Tänker att det finns mycket livsvisdom om vårt förhållande till döden i boken.
Jag blir kompis med Yolandi, jag tycker om hennes drastiska humor, hennes förmåga leva med svårigheter och ändå se humorn i vardagen. Hennes liv som singelmamma i Toronto, där hon bor tillsammans med tonåringar och mor är jättefint skildrat. My puny sorrows är trots allt inte enbart en bok om självmord. Finns i skrivande stund ännu inte utgiven på svenska, finns dock som ljudbok på Storytel och går att klicka hem som e-bok för en billig peng.
De flesta feelgoodromaner jag läser är skrivna av engelskspråkiga författare och utspelar sig inte sällan i Storbritannien. Eftersom nämnda genre är ett livselixir för mig under den mörka årstiden är det gott så. Jag har dock alltid känselspröten ute efter något bara aningen annorlunda. Därför kändes det nästan exotiskt när jag hittade Förbjudet att visa ohämmade känslor i pensionatets entré! En underbar titel på en mycket underhållande spansk feelgood. Cecilia är nyskild och vilsen, i samband med att hon ärver sina morföräldrars hus i Madrid, väljer hon att öppna pensionat för endast kvinnor.
Är jag sist på bollen med att läsa Istvillingar? Åtskilliga är i alla fall de entusiastiska rekommendationer jag fått om att jag MÅSTE läsa. Boken kom ut på svenska i maj 2015 och är en klaustrofobisk spökhistoria som blivit en stor internationell succé. Den filmas just nu och har alla förutsättningar att bli en riktigt bra skräckthriller.