Kategori: Nyheter och kommentarer

Publicerat

Spridda solsken

solstolHälsningar från solstolen. Jag har just sträckläst Fjärde riket (recce-dag först i augusti). Solstolen är den skönaste av sköna. Kurvorna passar min kropp perfekt. Sova i, läsa i, titta på himlen i. Men inte att skriva i. Så jag släpar mig in och skriver en kortbloggy:

Léon & Louise av Alex  Capus. Historien om Léon som i ungdomen träffar Louise men kriget kommer (som alltid) plötsligt emellan och det dröjer många år innan de ses igen. Just som jag skriver den meningen tänker jag att det här låter ju som skittråkig förutsägbar historia om evig kärlek. Det är det inte. Det är 1918 när L&L ses första gången och 80-tal den sista. Under den tiden förändras hela Europa och det är ett helt avgörande skäl att jag gillar den här boken. En bra vanlig roman helt enkelt.

Innan floden tar oss av Helena Thorfinn. Bangladesh. Hit åker Sofia för att  arbeta som biståndschef på svenska ambassaden. Tillsammans med sin man Janne och de små barnen ska hon bo i landet under några år och ambitionerna är stora. Det intressanta med den här boken är att alla sidor visas. Ur olika berättarperspektiv smackas bilden upp av ett spännande land, av tveksamt näringsliv, av vardag och fest. Jag läser med vidöppna ögon och önskar att boken kunde vara 400 sidor till. Sträckläsningsbok kort och gott.

Publicerat

0–3 år

bebislasningI takt med att skaran av Alla Mina Barn växer får jag återerövra nya världar inom litteraturen. Jag är nu målgrupp 0-3 år. Ett fullkomligt gigantiskt litteraturområde kan man tycka då skillnaden mellan att vara 0 år och 3 år är enorm. Redan skillnaden mellan 0 månader och 3 månader är ofattbar.

Vi läser. Min läsröst är en högläsningsröst och något annat än när jag pratar i största allmänhet. Med den rösten och med boken i händerna blir vi Läsarna tillsammans. Det är väldigt trevlig! De senaste dagarna har vi läst:

Hej, sa Petronella och Det var så roligt.  De välbekanta låttexterna av Lennart Hellsing blir här väldigt tydliga och roliga när de i lugn takt kombineras med Charlotte Ramels bilder. Petronella-sången är dessutom positiv och uppbygglig för att bättre hantera somliga sommardagar. Allt blir faktiskt bättre med paraply, regnkappa och stövlar i samma färg.

Alla kläder på av Lotta Olsson och Charlotte Ramel är en berättelse på rim om en unge som ska få på sig alla sina kläder för att gå ut. Korta strofer och med humor och knorr i kombination med roligt oväntade bilder. Samma sak med Bilen säger brum som är en berättelse där ljuden tar plats. Poesins musik när den är som bäst. Dessutom är jag fascinerad när en sådan bebisbok också innehåller en blinkning till oss vuxna.

Utöver detta, hälsar bebisen, är boksidorna goda att slicka på. En nog så viktig litterär kvalitet.

Publicerat

Stod huset kvar?

huset2013Frågan vi nu ställer oss är: stod huset i Finnsnes kvar? Det gjorde det. Ännu lite mer övergivet och slitet och kanske förstört. Jag tror att jag skulle få ett bra pris om jag slog till. Vill jag slå till? Nej, men jag tror att jag ska åka dit igen om några år och se om någon annan har gjort det.

Som en avslutning på mina resefragment måste jag slå ett slag för Hamn i Senja. Så trevliga människor som jobbade där och killade oss under hakan och gjorde oss glada och nöjda. Stället är helt och hållet motsatsen till övergivet, slitet och förstört.

Fem böcker blev det under resan. Jag läste Weirdo av Cathi Unsworth, Tigern i Galina av Téa Obreht. Sanningen av Riikka Pulkkinen, Pojkarna av Jessica Schiefauer och Varför vara lycklig när du kan vara normal? av Jeanette Winterson. Norge är fantastiskt. Jag vill åka igen och igen och igen. Nästa gång blir det nog det här.

Publicerat

Hembygden

VasterasNu lockas om hembygd såväl i Bokhora som i Lyrans tematrio.  Enkel match, tänkte jag och radade upp skildringar från Västmanland. Men sedan började jag grubbla över det där med hembygd. Vad är det? Där man föddes, växte upp eller där man bor? Jag var bara några år när jag lämnade Västmanland och även om det finns tjocka släkten där är det inte så att jag åker hem när jag åker dit. Hem är ju där mamma är, slår jag fast. (Hör hör Alla Mina Barn!) Alltså är min hembygd Stockholm.

Nåja, den utredningen till trots: Född i Västmanland är jag  och böckerna jag väljer från landskapet är bland de bästa jag läst.

Italienaren. Sven Olov Karlsson. En av mina bästa böcker. Livet på landet och relationen  far och son. Jag tycker om det där kärva förhållningssättet utan större åthävor, och där lojalitet och kärlek ändå är en självklar del. Författaren varvar nutid, sedd ur sonen Peters perspektiv, med dåtiden där italienarens och bygdens historia berättas.

En biodlares död av Lars Gustafsson. Till en stuga i skogen drar sig läraren Vesslan undan när han vid dryga 40 skiljer sig från sin fru och han bestämmer sig för att bli biodlare. I  fragment från olika anteckningsböcker följer man mannen de sista månaderna av hans liv. Riktigt Lars-Gustafsson-välskriven bok oavsett om man gillar bin eller inte.

Mig äger ingen av Åsa Lindeborg. Bara att skriva namnet på den här boken får mig tillbaka till läsningen där jag i princip grät mig genom hela boken. Välskrivet om barndom och samhällsutveckling och bitvis lite för bekant.