Från A till Ö: M som i Magris

Nu spanar jag i Lästa böckers förråd och hittar en roman jag helt glömt bort. Jag läste den 2010 och verkar förtjust: .

”Hur mycket hinner man berätta på knappa hundra sidor?  Tillräckligt mycket, säger jag.

Som i Auras kärlekshistoria (Carlos Fuentes) där Montero och du blir förlorade i en värld där gränsen mellan då och nu är vag och oskarp . Som i den fantastiska romanen Svart dam (Maria Fagerberg) där Nina drabbas av svår sjukdom. Som i den betraktelse om gränslandet mellan liv och död i Som ni säkert förstår. Snart inser du att Vilohemmet egentligen är en hinsides tillvaro. Och  tankarna vandrar gärna till myten om Orfeus och Eurydike.

Det är verkligen något visst att läsa i en tunn bok i enda timslång sittning. Även om jag nu glömt bort just Magris nätta bok så triggas lusten att leta rätt på flera skönlitterära böcker under 100 sidor. Jag hittar ganska många faktiskt. Men här är är tre:

I ett fönster nära solen av Mats Kempe (93 sidor)
En liten bok om konsten att dö av Ulf Nilsson (75 sidor)
Harvey av Emma Cline (95 sidor)

Bokhösten är här – men sommaren är fan inte slut

inleder jag, med bestämd röst. För sommaren pågår fram till bokmässan ni vet, om man kör på Tivoli-kalendern och det gör jag.

– Maggan, läste du de tre böckerna du tänkte?

”Jodå, jag läste How to kill your family, Detaljerna och började på Mot paradiset. Den sistnämnda är vääääldigt tjock så det kommer att ta lite tid.”

”Satt du mycket på läsklippan i Mälaren?”

” Nja, inte riktigt så mycket som jag kanske velat, var helt enkelt för varmt. Och du själv då, Ann-Sofie, du skulle hitta tio nya fikaställen.”

”Jag tror det blev fem. Men sommaren är som sagt inte slut än så … ”

”Läste du dina tre böcker på listan?”

”Två av dem läste jag. Och 23 ytterligare. Kärlek i fem akter av Daniela Krien gillade jag särskilt mycket!”

”Vad har vi att se fram emot inför bokhösten? ”

”Bokmässan. Och att ses! Höstterminens tema i bokklubben är Naturen och det kan bli hur kul som helst, eller hur!”

Sommarlov 2022

Nu är det sommar! Under ”terminen” körde vi sex bokfrukostar, och så glada vi blev när vi kunde ses på riktigt. Staden var temat och vi läste om:

Stockholm
Tokyo i Japan
New York i USA
Santiago i Chile
och
Kolgata i Indien

Bloggen tar sommarlov till augusti, och vi hänger på Instagram under tiden. Ann-Sofie ska som vanligt solstolsläsa och hitta minst tio nya kaffeställen. Maggan ska läsa i Berlin och Gävle men allra mest på läsklippan vid Mälaren. Det här tänker vi läsa

Ann-Sofie:
När bergen sjunger av Nguyen Phan Que Mai.
Slutet blir vår början av Chris Withaker
Det som väntar mig av Parinoush Saniee

Maggan:
How to kill your family av Bella Mackie
Mot paradiset av Hanna Yanagihara
Detaljerna av Ia Genberg

Glad sommar!

Den enda boken på bokrean

Jag köpte en bok på bokrean: Det är tvåhundrasextio mil mellan Finistère och Stockholm . Bodil Malmstens fem loggböcker ”koncentrerade till textform” som förlaget säger. Jag har de fem loggböckerna plus det mesta annat som BM skrivit, lästa om och om igen. Med den här boken – 550 sidor – vaggas jag in i känslan av att jag läser något nytt och det känns bra.

När jag första gången läste den fjärde av loggböckerna Och en månad går fortare nu än (för ganska så precis 10 år sedan) funderade jag över dedikationer. För i samma veva hade jag hittat konstnären David Svensson och hans  Dedicated som består av olika dedikationssidor i böcker. Till Julia. Till mor. Till min älskade.

Visst är det fint med tryckta dedikationer! Jag grubblar alltid på vem det kan vara. Nuförtiden har författaren en lång tack-lista på slutet där alla tackas, alltifrån äkta maken till killen som sålde den dubbla espresson så att inspirationen kickade in. Rätt trist. Men dedikationen, till en eller ett par personer, den gillar jag.

Så vad tycker ni? Dedikation eller tacklista? Eller man kanske inte behöver välja?