Full gång med nanowrimo?

Igår startade skrivmånaden Nanowrimo – National Novel Writing Month. Idén är att under en månad, med deadline som press och inspiration, skriva minst 50 000 ord. Om det tryter med idéer kan t ex plotshot hjälpa.  Med lite god planering kunde man ha åkt norrut för att skriva, där Johanna Wistrand har ett skrivretreat  (det är inte försent än).

Jag brukar tänka på att delta men hamnar alltid i ”Åh, är det redan november, men nu har jag ju inte tid. Det får bli nästa år”. Men nu är det ju bara den andra november. Jag hinner faktiskt börja. Jag anmäler mig så får vi se hur det går.

Wien

Enligt O har en trevlig serie på bloggen som kallas Stadsbesök. Denna vecka handlar det om Wien och jag tänker: Har jag alls läst något om Wien?

Tomas Bernhard kommer till undsättning. Jag satt en gång på Bräunerhof café  och läste Undergångaren.

Glenn Gould är död. Wertheimer har tagit livet av sig. Tillsammans med Berättaren utbildade de sig i Salzburg av den enastående läraren Horowitz. Pianovirtuoser, det skulle de alla tre bli. Nu, trettio år senare sitter berättaren på ett värdshus i Österrike och minns deras första möte. Hur alla tre trodde att de var jämbördiga och lika fantastiska pianister. Men senare när berättaren och Wertheimer fick höra Gould spela Bachs Goldbergvariationer förstod de att Gould var geniet och att de andra två förr eller senare måste ge upp sina egna karriärer. Frågan var bara när. Och hur.

Det var en bok. Men flera? Tchoupitoulas – bloggen som tar mig till nya litterära himlar – får bidra med nummer två: Förbländningen av Elias Canetti. Den åker upp på vill-läsa-listan.

En tredje? Ja,förstås! November månads frukostbok. Haren med Bärnstensögon av Edmund de Waal.

 

Söndagstankar om Babel

11.00 står jag i Svt:s foajé. Jag har redan frågat i receptionen om jag behöver skriva in mig (det behövde jag inte) och kändisspottat (Karin Hübinette). Jag är beredd nu.

11.10. En dörr öppnas och någon ropar: ”publik till babel hitåt” och jag är inte först. Jag är nästan sist. Av en vakt blir jag avprickad med ett tick på hans personräknare.

11.15 Jag stampar utanför studio 2. Om det heter studio. Jag ser Skavlans dekor och Bolibompa-draken. Jag känner att jag är mitt i smeten. En som är med där det händer.

11.18 Det börjar mullra. Det är de luttrade Svt-besökarna som börjar gå mot dörren, de som vet hur man gör för att hamna i de där scen-nära stolarna. I de stolar där inte jag alls hamnar. Jag är inte luttrad. Jag är ovan och dessutom respektfull mot andra människor. Jag knuffas inte. Jag sliter inte folk ur stolar. Men mitt bakhuvud kommer inte att synas, tänker jag med stänk av bitterhet.

11.20 Inspelningsledaren (? Jag är inte van vid tv-vokabulär) berättar allt hur vi ska göra och vara. Fantastisk människa. Och så kommer Jessica Gedin in. Ser ännu mer intagande ut live.

11.21 Jag grubblar över hur jag ändå ska kunna få min plats i solen. Inget bakhuvud, alltså. Porlande skratt? En–  ack så – liten hostattack?

11.22. Allting börjar.

11.23. Jag kommer på det.

Gäster den här gången var John Irving och Bodil Malmsten. Han kommer med sin bok I en människa och hon med sin Så gör jag: Konsten att skriva.

Intressant var också att vi fick se de bandade inslagen om Nikolai Grozni som skrivit romanen Wunderkind och om Minecraft, skriven av Daniel Goldberg och Linus Larsson

13.00 Jag lämnar Babel-studion. Jag kommer inte få några 15 minuter i strålkastarljuset. Men om ni ikväll hör en liten sekund-kort extra klapp efter applåderna, så vet ni vem det är…

Den fina studiobilden är tagen av Kristina på din bokdröm.

Söndagstankar om London

Enligt O far till London på stadsbesök och tipsar om såväl bok som film. Jag har inte varit i London sedan förra våren och längtar alltid. Ett litterärt statsbesök blir så här:

Tunnelseende av Keith Love. En tågnörd slår vad med en annan tågnörd om möjligheten att åka samtliga Londons tunnelbanelinjer på ett dygn. På spel står heder och ära men framförallt ett väntade bröllop. Som jag älskar den här boken! Om jag skulle bli tvingad att bara ha tio böcker kvar i hyllan så skulle denna vara en av dem. Den är liksom essensen av hela min London-kärlek!

E och The E before Christmas av Matthew Beaumont. Enastående roliga epistolary novels som utspelar sig på en reklambyrå i London och berättas i form av mejl.

Mina revolutioner av Hari Kunzru. En spännande roman på olika tidsplan om terrorism i 70-talets Storbritannien.

___

Bilden är från kanalen i Maida Vale.