Kategori: Nyheter och kommentarer

Publicerat

Tintin idag

Jag är faktiskt ingen stor serieläsare men det är något med den uppnosige belgiska journalisten som ändå får mitt hjärta att klappa lite hårdare. Är det hans uppnosiga attityd? Hans lillgamla sätt eller hans syntiga frisyr? Trots att det hela tiden framhålls att han är journalist så utövar han nästan aldrig sitt yrke i serierna (mer än som tipsare då och då).

Han är ung, nästan pojkaktig men kan ändå både flyga flygplan, styra u-båtar och köra bil. Han är en modern man med förkärlek för djur och han är tillräckligt mycket man för att gråta offentligt (vilket han bland annat gör när han tror att Milou har omkommit i boken Tintin i Sovjet).

När jag läser Rackham den rödes skatt och Enhörningens hemlighet så kan jag inte låta bli att fundera över hur Tintin hade varit om albumen hade utspelat sig i nutid. Böckerna gavs ut i original 1943 och 1944 och det är en hel del som hänt sen dess.

För det första hade Tintin självklart haft en mobiltelefon och inte sprungit runt i telefonkiosker. Kanske hade han haft en iPhone full av användbara appar. Han hade självklart antecknat i telefonen men även kunnat surfa upp viktiga saker han behövt ta reda på. Hade hade såklart varit en flitig wordfeud-spelare. Kart-appen med inbyggd GPS hade förhindrat dem att navigera fel på det stora havet när de letade efter skatten. Professor Kalkyl hade i dag såklart haft en fungerande hörapparat och därmed förlorat ett av sina mest utmärkande karaktärsdrag. Kapten Haddock hade förmodligen varit en flitig twittrare med många anhängare tack vare sitt fantasirika språk.

I dagens mer öppna samhälle hade också Tintin levt som öppet homosexuell. Han själv är ganska könslös, kunde varit både man eller kvinna. Han drar runt med den burduse björnen Kapten Hadock och en vit, fluffig, småhund! Eller vad tror du?

Detta inlägg är en del i Bonnier Carlsens bloggstafett om Tintin. Läs mer den här. Igår bloggade Boktokig.

 

 

Publicerat

Poesi i örat

Har du upptäckt podpoesi? Vilken finfin idé! På samma sätt som man lyssnar på musik via Spotify kan man hos podpoesi  lyssna till en dikt.  Magnus William-Olsson, Marie Lundqvist och min egen favorit Johan Jönsson är några av de poeter som läser sina egna texter.  Läs mer hos podpoesi.nu.

Publicerat

Tematrio – Norden 2012

Lyran firar kommande bokmässa med att efterlysa nordisk litteratur.

Nu:

1. Danmark. Vi, de drunkade av Carsten Jensen. När jag skriver titeln längtar jag så otroligt mycket tillbaka till den här fantastiska romanen. Och till Marstal. Jag tror banne mig jag ska gå till sjöhistoriska i helgen och titta på vackra fartyg!

2. Norge. Isslottet av Tarjei Vesaas  är en magisk och vacker berättelse vars like jag inte kan räkna ut.

3. Finland. Tanten och krokodilen. Marete Mazzarella som handlar om allt möjligt. Om livet, om skrivande, om att åldras. Riktigt bra.

och så

4. Island. Bortsett från klassiker som Snorre Sturlasson och Egil Skallagrimsson, ingenting. Har ni läst från Island?

Publicerat

Noveller

I Berlin läser vi mest guideböcker och annonser och innehållsförteckningar av de korta slagen. Men så en kväll grabbar vi tag i varsin lagom tjock bok. Den skänkta timmen av Juli Zeh. Lära sig av Cilla Naumann. Vi planerar att byta när vi är klara. Men vi hinner aldrig.

Våra fina böcker är noveller från Novellix, delikat förpackade i bra format och snygg design. Och innehållet? Det är jag som läser Naumann, en författare jag skarpt gillar och har läst allt av. Den här novellen är en mycket obehaglig historia. Skolvärlden en av mina världar, lärarrollen en av mina roller och det kryper i mig när skådeplatsen målas upp som nattsvart och omöjlig. Till klassen kommer en dag Ingrid. Hon är alltid där i tid. Gör vad hon ska. Sticker inte ut. Egentligen. Ändå upprörs läraren så mycket av henne att han bara måste få henne att reagera.

Det gör hon.

Jag som inte riktigt vet hur man läser novellsamlingar utan ramberättelse känner starkt för de här små novellböckerna.* Man läser dem ju som en roman men snabbare.  De är som pixi-böcker för vuxna och jag vill gärna läsa flera. De kommer i en kvartett, fyra gånger om året meddelar Novellix på sin webbsida. Lagom till bokmässan presenterades en omgång tyska noveller, där Zeh ingår.

_______

* Utredning om novell-läsning: Jag läser mycket gärna noveller. Men jag har haft svårt att läsa en novellsamling eftersom jag  spontant läser från pärm till pärm. Är inte den första novellen bra tappar jag lusten på samma sätt som jag oftast lägger undan en roman efter 30 sidor om den inte verkar intressant. Men jag har lärt mig en taktik av Gun Ekroth. När hon tar sig an en novellsamling läser hon aldrig från pärm till pärm utan här och där. ”Novellen är som en dikt” säger hon. Och en diktsamling läser man ju just så. Här och där.