Vill du recensera?

Jag har ett ex av Alan Bennetts Drottningen vänder blad (Ordfront) och ett ex av Muriel Barbery Smaken (sekwa) på pocket. Fick i lådan igår via pocka.nu.

Vill du läsa och recensera här på Breakfast Book Club? Den ena, den andra eller båda? Hör då av dig i kommentarsfältet så skickar vi boken eller böckerna på posten.

Jag måste bara testa…

…uppdaterar nu bloggen på min nya iPad2 och med hjälp av mitt trådlösa tangentbord. Tanken är att försöka ersätta den bärbara datorn så mycket som möjligt. Särskilt i sommar.

Eftersom jag skriver mycket, väldigt mycket, kändes det uteslutet om jag inte kan få ha ett riktigt tangentbord och det har jag nu och det känns som det funkar perfekt!

Det var bara det jag ville säga. 🙂

Ge-bort-present till någon man inte känner så väl

Min kompis Hence kommer ifrån Vallentuna, och vi har länge skrattat åt att sloganen för den kommunen är så urbota konstig. Var femte invånare är en häst. Jaha. Och så har vi hållit på och jämfört andras hemkommuner, jobbkommuner och ställen vi åkt igenom på väg på turnébesök eller festivaler vi jobbat på. Min man kommer ifrån Södertälje, som kort och gott har Södertälyeah! som sin (min make känner även hon som kom på den, cred eller inte, låter jag vara osagt).

Ja, det går ju att rabbla på hur långe som helst för de verkar vara oändliga dessa konstigt valda egenskaper för att ge kommunerna ett extra swing. Det visar sig också att vi är långt ifrån de enda som skrattat åt hur kommunfolken krystat ut den ena jingeln fantasifullare än den andra. Svante Ekberg, David Rune och Daniel Kouthoofd blev till exempel nyfikna på hur alla dessa slogans kommit till, var de har sitt ursprung och vilken historia de bär på. Genom att finkamma landets kommuner, vända på alla tänkbara stenar och intervjua hundratals kommunpolitiker och kommunala tjänstemän, har författarna till boken Var femte invånare är en häst hittat mängder av roliga, intressanta, fyndiga och i många fall obegripliga förklaringar till hur och varför alla dessa slogans sett dagens ljus. Fantastiskt visst? En superbra ge-bort-bok om man ska hälsa på någon man inte känner så bra.

ps. Min kollega Frida berättade sin favorit idag; Ja, i Ystad ds.