Kategori: Nyheter och kommentarer

Publicerat

Brinn mig en sol av Christoffer Carlsson

Samtidigt som Sveriges statsminister Olof Palme mördas natten den 28 februari 1986, mördas en ung kvinna i Halmstad. Mordet är våldsamt och av den karaktär som under normala omständigheter rönt stor uppmärksamhet. Nu hamnar dådet i Palme-skugga och kanske är det därför polisen aldrig lyckas gripa någon gärningsman. Inte ens när ytterligare en kvinna mördas når polisen  framgång. För polismannen Sven blir livet aldrig det samma, han är den som efter ett samtal från mördaren åker ut och hittar kvinnan. Hans upplivningsförsök är förgäves och de ouppklarade morden blir till en tyngd och ett mörker som aldrig avtar.

Jag sugs in i romanen, lågmält och intensivt skildras brotten och människorna som berörs. Precis som i Carlssons förra roman, den första i hans Hallandssvit, skildras brott som inte blir uppklarade förrän många år senare. Med lätt hand fogas händelseförloppen samman till ett slut som är både spännande, finurligt och trovärdigt. Precis så här ska en bra kriminalroman skrivas. I absolut avsaknad av mys och med de våldsamma inslagen sparsmakat skildrade. Människornas tankar, liv och skavanker är det som får ta plats. För varje roman blir Christoffer Carlsson bara en bättre och bättre författare.

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2021

Publicerat

Från A till Ö: G som i Glaskupan

Jag har läst Sylvia Plath sporadiskt och fragmentariskt men alltid intresserat mig för hennes texter. Ur Lästa böckers förråd plockar jag Glaskupan. Boken blev mycket stor när den kom ut i början av 60-talet. Ord som kultbok används i samma mening som Glaskupan. När jag diskuterade boken med en vän menade hon:

Jag tror att Sylvia var ”rätt i tiden” helt enkelt. På så sätt var hon en Salinger, en Khemiri. Hon kom med den unga flickans blick och såg igenom allt – desperat och med humor och stor smärta.

Om Glaskupan skriver jag:

”Esther Greenwood vinner 1953 en skrivtävling som en modetidning anordnat. Hon är 19 år och får tillsammans med några andra unga kvinnor tillbringa en månad i ett sommarhett New York. Så inleds boken Glaskupan. Trots att boken från start är mycket välskriven, tror jag inledningsvis att det ska handla om en ganska ordinär uppväxtbeskrivning av en ung kvinna. Men snart förstår jag att den här boken är på väg mot något annat, något mörkare. Esthers tankar kretsar i hög grad om sitt eget självmord.

Typiskt för boken är att depressionen och självmordsförsöken beskrivs mycket sakligt och osentimentalt. Även då hon nästan lyckas genomföra sitt självmord syns den sakliga distansen och följer med till mentalsjukhuset där Esther kommer att vårdas. Hon är lika klarsynt och skarp det gäller sin egen samtid, alla de krav som ställs på unga kvinnor under femtiotalet. Krav på äktenskap och moderskap.

Under våren kommer ett par böcker av och om Sylvia Plath. Eufori av Elin Cullhed och Plaths dagböcker och anteckningar, båda på Norstedts. Om några dagar startar Johanna Lundin sin fyrboks-cirkel om Plath.

Glaskupan av Sylvia Plath. Jag vet inte var boken senast är utgiven, men gissar på Albert Bonniers förlag. Min egen utgåva är från En bok för alla, 1980.

Publicerat

Från A till Ö: F som i Fuentes

När jag för många år sedan ställde den klassiska frågan om den bästa boken till en person jag skarpt gillade blev svaret Terra Nostra av Carlos Fuentes. Jag tänkte: ”Vem är det?” Men jag ville ju imponera och inte verka korkad och hummade därför bara fram ett ”jaha, den” och låtsades veta exakt vem författaren var.

Ganska snart gav jag mig på Terra Nostra , som då bara fanns på engelska, men jag tog mig aldrig igenom den 800 sidor långa romanen. Jag minns att jag mer ville visa att jag läste den, på ett så där avspänt och ”jaha, du undrar vad jag läser”-vis. Ja, jag var ung 😊.

Men idén om Fuentes stannade kvar i mig och så småningom läste jag mindre mastiga stycken av honom, till exempel Aura och så här hänförd skriver jag om den:

”Tänk dig att du får en tunn bok i handen och bestämmer dig för att läsa den. Den inleds så lockande med ett du-tilltal där romanens huvudperson Felipe Montero hittar en platsannons om att få redigera en biografi.

Du förstår redan av de första raderna att du kommer att tycka om den här romanen. Du läser vidare och märker hur Montero inbjuds att bo hos den gamla änkan vars makes liv han ska sammanställa och hur den unga niecen Aura aldrig ser honom i ögonen. Du förstår att Montero blir förälskad.

Snart är också du förlorad i den värld där gränsen mellan då och nu är vag och oskarp och du tänker på hur Fuentes är en skicklig författare och att grön alltid ska vara den färg du binder samman med Aura.”

Så Fuentes är fantastisk att läsa. Men jag har fortfarande inte läst Terra Nostra. Den engelska utgåvan har för länge sedan försvunnit i någon flytt. Men nu, minsann, raggade jag upp romanen på Bokbörsen. På svenska i översättning av Annika Erntson. Vi får se hur det går. Wish me luck.

Publicerat

Den trogne läsaren av Max Seeck

Rasande tempo, snäva smarta svängar och i centrum en ung poliskvinna med väldigt mycket outrett inom sig. För läsare som gillar den klassiska polisromanen är Den trogne läsaren en påse fylld med godis. En bästsäljande skräckförfattare befinner sig på lanseringsturné när en man i publiken ställer en underlig och aningen hotfull fråga: ” är författaren ibland rädd för sina egna böcker?” Vid middagen efteråt får författaren ett fruktansvärt besked och snart befinner sig läsaren, tillsammans med utredande poliser, i en actionstinn händelsekedja där kallsinnig mördare iscensätter mord ur författarens böcker.

Boken utspelas i ett vintrigt Helsingfors och jag skulle vilja påstå att den är i sann Lars Kepler-anda. Utmärkt läsning för oss som inte räds det fula och våldsamma i en kriminalhistoria och för oss som hyser motvilja mot mysdeckaren. Att mysdeckaren inte frossar i realistiska detaljer är ett argument som ofta hörs. Men, där tycker jag att det faktiskt är tvärtom! Ett mord, är en rå och grym handling det största övergrepp man kan göra en annan människa och jag föredrar att det skildras för vad det är. Inte förminskas till lösandet av en gåta där ingen inblandad tycks vara påverkad av det fruktansvärda som hänt. En mordhistoria ska ge ångest inte mys.

En mycket bra och obehagligt spännande kriminalroman alltså, att den utspelas i Helsingfors är ett stort plus, älskar den staden!

Utgiven på Bonniers Förlag 2021, översättning av Bo Samuelsson.