Medan jag satt här och småpeppade inför söndagens Oscarsgala, gick jag i huvudet igenom några av de bästa manusen jag läst. Jag minns bland annat när jag läste Trolösa av Ingmar Bergman en påsk för många år sedan. På den soliga altanen med ljummet kaffe i koppen bredvid mig och fågelkvittret ihärdigt pickande mot trumhinnorna satt jag och grät i timmar. Den berörde mig ofantligt mycket mer som text än som film. För er som är sugna på att läsa filmmanus kan ni kolla in här. Och så klart finns också massor av de stora filmerna och tv-serierna att köpa som manus också.
Bokrean
Frostenson
För ca tolv år sedan fastnade jag väldigt mycket för Katarina Frostensons pjäser Sal P och Traum. Sal P satte sig ordentligt och placerade ofta mina drömmar i Salpêtrière-kliniken (där pjäsen utspelar sig) där utelämnade kvinnor sattes på ”scenen” framför männens granskande blickar. Jag läste också 3 x Katarina som jag fick i födesledagspresent, kanske när jag fyllde 20, men upptäckte först något år senare. I den finns en av mina älsklingsdikter.
Vill ha!
Snubblade över en bok precis i min smak. I Noir Urbanisms: Dystopic Images of the Modern City, har redaktören Gyan Prakash samlat en rad noveller om staden. Samhällen byggda med olika sociala, kulturella, ekonomiska och geografiska förutsättningar, där vi lever, präglar och låter oss präglas. Väldigt intressant, och jag lägga vantarna på ett ex i detta nu!