Stora små saker av Jodi Picoult och Frukten av ett brott av Trevor Noah

Black life matters demonstrationer har präglat den gångna veckan samtidigt som Covid -19 spökar i bakgrunden. Tips på böcker om rasism har flödat på Instagram men just Stora små saker och Frukten av ett brott har jag inte sett till. Böckerna har det gemensamt att de placerar läsaren i ett hav av nya infallsvinklar och motstridiga känslor.  Det går inte att värja sig mot texternas kraft och intelligens.

Jodi Picoult skildrar den amerikanska verkligheten av idag, ett samhälle med rangordning utifrån pengar och hudfärg. Ruth är en skicklig och erfaren barnmorska som skickas ut från förlossningssalen vid en svår förlossning. Anledningen är att hon är svart och föräldrarna föredrar att inte ha henne närvarande. När det nyfödda barnet avlider är det Ruth man stämmer, inte sjukhuset. Ett starkt och skickligt tecknat persongalleri driver handlingen framåt i denna omsorgsfullt skrivna roman.

Trevor Noah är en av USA:s mest kända komiker med rötter i Sydafrika. Han var 10 år när Nelson Mandela släpptes ur fängelset och titeln syftar till att hans föräldrar var av olika ras vilket var ett brott när han blev till. Han berättar både humoristiskt och insiktsfullt om sin uppväxt i Johannesburgs kåkstäder. Om all den kärlek hans mor gav trots det alltid närvarande våldet. De olika kapitlen inleds med en analys av rasism och apartheid som anknyter till kapitlet i fråga. Jag kände verkligen att Noahs uppväxtskildring gav mig en bild inifrån ett Sydafrika som sällan skildrats och jag älskar hans säkra och smarta analyser om rasismens idioti och inskränkthet.

Jag har läst båda böckerna på engelska, men de finns även på svenska på LB-förlag och Mondial förlag.

Lite svammel om att bokbada – en plan för sommaren

Sommarlovshögarna börjar dyka upp på insta. I år är de fulla av böcker om länder och platser som skulle besökas under sommaren om inte … Att visa bokhögar är så fint, men numera läser jag (eller lyssnar) större delen av böckerna på läsplattan (Kobo Aura) vilket är bra men föga fotogenique. Så här såg min hög ut 2010. Väldigt bra blandning!

För på måndag är det 1 juni och då börjar sommaren. Inför 2010 års sommarstart pratade jag första gången om bokbad: ”I år ska jag läsa mycket har jag bestämt. Inte en bok om dagen men varannan dag. Jag vill verkligen bokbada …” Så enkel är min plan för den här sommaren också. Kanske böcker om Paris. Helt säkert om skogen. Och absolut Rodham.

Hur är din sommarläsningsplan?

Ödesmark av Stina Jackson

Efter den självlysande debuten Silvervägen levererar Stina Jackson starkt och skickligt igen. Vi befinner oss åter i norra Sverige på en ort vid namn Ödesmark. På macken jobbar Liv sedan 20 år tillbaka. Varje dag lämnas och hämtas hon av sin far. Hon har en 17-årig son, en ensling liksom hon. En gång drömde hon om att lämna byn och den tyranniske fadern, men det var då det. Blodsbanden gick inte att klippa så lätt.

Romanen är mörk, klaustrofobisk och ödesmättad. Ingenstans tycks människorna vara så själsligt ensamma som i glesbygd. Jag läser med en krypande känsla av att katastrofen närmar sig. Jacksons stiliga språk målar bilder och skänker förnimmelser. Jag befinner mig därute på den mörka och fuktkalla myren; jag ser skogens alla färger, de förfallna husen och de tilltufsade människorna för min inre syn.

Ödesmark har både spänning och djup, en roman som sympatiskt nog inte riktigt går att placera i ett fack. Passar både spänningsläsaren och romanläsaren. Är en idealisk bokcirkelbok, lagom lång och med mycket mellan raderna som kan tolkas olika. Jag lyssnade till boken via Storytel, utmärkt inläst av Marie Richardson och böcker där författaren målar scener passar alltid utmärkt att läslyssna på.

Utgiven på Albert Bonniers Förlag 2020.

Allt jag inte läst klart

Så här håller jag på just nu: Jag börjar läsa en bok, tycker den är bra. Sen undersöker jag alla bookstagrammare, bokbloggare, goodreads-konton och tidningsrecensioner för att samla ännu fler idéer om böcker att läsa. Går till e-bibblo och lånar böcker, handlar hos stora och små bokhandlare. Att leta boktips, låna och köpa böcker har alltid varit det bästa sättet att hålla ångesten stången.

Jag har alltid varit en parallell-läsare, två tre böcker samtidigt. Nu är det flera. En i varje rum så att jag överallt i lägenheten ska kunna läsa bok. Inte kolla senaste nytt från nyhetssidorna. Här är lite av vad jag läser:

En sista vinter av Håkan Norebäck. Om Jonny som lämnade hemorten för längesedan, men nu måste återvända för att pappa blivit sjuk. Allt som han lämnade finns kvar upphöjt till hundra. Så välberättat, jag är alldeles tagen av den här historien.

Frankissstein av Jeanette Wintersson. Vad är en människa? Alla tekniska, moraliska, existentiella frågor om saken, om botar, om kärlek och om AI diskuteras. Vi är i nutid och vi är 1816 vid Genevesjön när Mary Shelley fabulerade samman sin historia om ”monstret”. Det tar tid att läsa för mina tankar staplas på varandra.

Monster i terapi av Jenny Jägerfeld och Mats Strandberg läser jag i delvis ihop med Winterssons bok. Det blir väldigt intressant när några kända personer från förr, som familjen Frankenstein, kliver in i terapirummet. Jag hamnar liksom i terapi själv dessutom, studerar mina egna tillkortakommanden och möjligheter.

Biblioteket av Susan Orlean handlar om den stora biblioteksbranden i Los Angeles på 80-talet (som jag inte alls har något minne av). Det är en dokumentär som handlar om vem som tände på, om bibliotek i allmänhet och detta i synnerhet och så en hel del Los Angeles på det. Mycket intressant.

Det var det. Nu är det boktipssamlande igen.