Kategori: Nyheter och kommentarer

Publicerat

Allt jag inte läst klart

Så här håller jag på just nu: Jag börjar läsa en bok, tycker den är bra. Sen undersöker jag alla bookstagrammare, bokbloggare, goodreads-konton och tidningsrecensioner för att samla ännu fler idéer om böcker att läsa. Går till e-bibblo och lånar böcker, handlar hos stora och små bokhandlare. Att leta boktips, låna och köpa böcker har alltid varit det bästa sättet att hålla ångesten stången.

Jag har alltid varit en parallell-läsare, två tre böcker samtidigt. Nu är det flera. En i varje rum så att jag överallt i lägenheten ska kunna läsa bok. Inte kolla senaste nytt från nyhetssidorna. Här är lite av vad jag läser:

En sista vinter av Håkan Norebäck. Om Jonny som lämnade hemorten för längesedan, men nu måste återvända för att pappa blivit sjuk. Allt som han lämnade finns kvar upphöjt till hundra. Så välberättat, jag är alldeles tagen av den här historien.

Frankissstein av Jeanette Wintersson. Vad är en människa? Alla tekniska, moraliska, existentiella frågor om saken, om botar, om kärlek och om AI diskuteras. Vi är i nutid och vi är 1816 vid Genevesjön när Mary Shelley fabulerade samman sin historia om ”monstret”. Det tar tid att läsa för mina tankar staplas på varandra.

Monster i terapi av Jenny Jägerfeld och Mats Strandberg läser jag i delvis ihop med Winterssons bok. Det blir väldigt intressant när några kända personer från förr, som familjen Frankenstein, kliver in i terapirummet. Jag hamnar liksom i terapi själv dessutom, studerar mina egna tillkortakommanden och möjligheter.

Biblioteket av Susan Orlean handlar om den stora biblioteksbranden i Los Angeles på 80-talet (som jag inte alls har något minne av). Det är en dokumentär som handlar om vem som tände på, om bibliotek i allmänhet och detta i synnerhet och så en hel del Los Angeles på det. Mycket intressant.

Det var det. Nu är det boktipssamlande igen.

Publicerat

Några vårböcker att vänta på

Vi skriver sällan om böcker som ska komma. Ann-Sofie har dessutom inte alltid koll på vad förlagen ska ge ut framöver. Inte för att förlagen undlåter att berätta utan för att hon tänker på annat när de gör det. Därför blir hon alltid så glatt överraskad när titlarna dyker upp! Maggan har aningen mer koll, främst på ljudböcker eftersom hon alltid håller sig uppdaterad via Storytel.

Men nu skriver vi om några böcker som vi ser fram emot i vår. Det är så många böcker vi vill läsa. Det fick helt enkelt bli ole dole doff som urvalsmetod!

Ödesmark av Stina Jackson. Med debuten Silvervägen fångade hon oss totalt och det var så intressant att vara i de norrländska miljöerna. Läs en frukostintervju vi gjorde med henne då. (Albert Bonniers)

Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez kommer i nyöversättning i april av ingen mindre än Lina Wolff. Undrar så hur den världsberömda inledningsmeningen kommer att lyda? Många år senare, inför exekutionsplutonen, skulle överste Aureliano Buendía påminna sig om den avlägsna eftermiddag då hans far tog honom med för att visa honom isen. (1970, Karin Alin). Márquez fick Nobelpriset 1982 och är utan tvekan Maggans favoritnobelpristagare. (Wahlström&Widstrand)

Där kräftorna sjunger av Delia Owens kommer i slutet av april. En mångomsjungen bok som alla som läst det amerikanska originalet When the Crawdads sing verkar älska. (Forum)

Fortsättningen på Elizabeth Strouts Pulitzerprisbelönade roman Olive Kitteridge , Olive, igen, kommer i april; vi älskar Olive i all hennes otillräcklighet. Läs Maggans recension här och Ann-Sofies kärleksbrev här. (Också Forum förlag)

En alldeles ny Elena Ferrante kommer i sommar. De vuxnas lögnaktiga liv, en fantastiskt och väldigt lovande titel. Så här skrev Maggan om Neapelkvartetten. (Norstedts)

Lycka för losers av Wibke Brueggemann har vi hört talas om (Love for losers i original). En YA-bok som kommer ut på svenska i vår och som ska vara rätt igenom bra. Det hoppas man på! (Natur & kultur)

och till sist en faktabok

Odla för insekter av Liselotte Roll. Hela tomten vid Ann-Sofies sommarhus är ett tivoli för alla insekter, men the more the merrier. (Bokförlaget Polaris)

Publicerat

Jägarinnan av Kate Quinn

En utomordentligt underhållande historisk spänningsroman. Perfekt litteratur för den genomförkylda människa som var jag, under förra veckan.
Nina Markov växer upp under fattiga förhållanden vid Bajkalsjön i Sibirien. Hennes våldsamma och grymma far ”lika galen som ett vildsvin som fått i sig vodka” driver henne på flykt genom det väldiga Sovjetunionen. Hon kommer med tiden att ingå i den sovjetiska flygdivision av kvinnliga stridspiloter som av tyskarna kallades för die narchthexen, Natthäxorna. Efter att mirakulöst nog överlevt andra världskriget blir Nina brittisk medborgare och hamnar i Wien där hon tillsammans med två av bokens andra huvudkaraktärer, Ian och Tony, jobbar med att spåra nazister. Överst på listan finns den ökända jägarinnan, en kallhamrad mörderska med många liv på sitt samvete.  

I Boston, på andra sidan Atlanten finns Jordan, en ung kvinna med drömmar om att bli fotograf. Hennes liv förändras då hennes pappa, änkling sedan många år, träffar en ny kvinna att älska. Kvinnan Anneliese, är krigsflykting från Tyskland med en rar liten dotter, Ruth. Jordan gläds åt pappans lycka och förälskar sig i sin nya syster, men styvmodern förbryllar Jordan, är hon verkligen den hon utger sig för att vara? I ett obevakat ögonblick råkar Jordan ta ett foto av Anneliese där hennes minspel visar någon annan än den varma vänliga kvinna som pappan förälskat sig i.

De kvinnliga karaktärerna dominerar och driver boken och i författarens efterord finns intressanta uppgifter om verklighetsbakgrunden. Ett mycket gott hantverk av Kate Quinn och en fin översättning av Helena Dahlgren.

Utgiven på HarperColllins Nordic 2020.

Publicerat

K av Katarina Frostenson och Klubben av Matilda Gustavsson

Ingressen i Dagens Nyheter kulturbilaga 2018-11-24 löd:

Arton kvinnor anklagar en central person i svenskt kulturliv för sexuella trakasserier och övergrepp. Mannen har nära band till Svenska Akademien, och flera av händelserna ska ha ägt rum i lägenheter som ägs av Akademien: en i Stockholm, en i Paris. Mannens beteende har varit känt bland många i kulturvärlden sedan 1980-talet.

Den ovan nämnda ”centrala personen” i svenskt kulturliv är den nu ökände Jean-Claude Arnault som drev kulturklubben Forum i Stockholm och efter DN:s artikel blev dömd för sexuella övergrepp. Journalisten Matilda Gustavsson erhöll Stora journalistpriset för sitt avslöjande och i november 2019 kom boken Klubben som journalistiskt och koncist presenterar framgrävt material. Det är förfärande läsning, hur i h-vete kunde detta fortgå under så många år?

Förutom övergreppen, (som naturligtvis är allvarligast), fanns ekonomiska oegentligheter av allehanda slag. Det är faktiskt helt omöjligt att hålla sig lugn under läsningen, att undvika att bli upprörd.
För att citera min mormor så ”trotsar historien all beskrivning”. Dock kvarstår en gåta efter avslutad läsning: Katarina Frostenson, Arnaults maka sedan 1989, akademiledamot och poet. Vem är kvinnan som så lojalt står vid sin makes sida?

Under hösten 2019 utkom Frostenson med boken K, en dagbok genomsyrad av litterära referenser från tiden för DN reportaget och sex månader framåt. Jag har aldrig läst Frostensons poesi men jag förstår att den måste vara enastående. Vilken skribent hon är, orden faller som pärlor och skär som skalpeller i sin exakta klarhet. Jag förstår plötsligt det jag läst i Klubben, att många fruktade Katarinas ursinne, om dessa skrivna ord skulle komma muntligt från en ursinnig Frostenson skulle de flesta tappa målföret.

Vem är hon då denna kvinna, som egentligen inte skriver så mycket om sin make, utan främst om sig själv. Under läsningen får jag en känsla av att Frostenson aldrig utvecklat några andra förmågor än de rent språkliga. Hon lever i sin egen värld av ord, med stelnad personlighet och oförmåga att förstå världen och se sig själv utifrån. Kan hon ha någon form av personlighetsstörning? Narcissism?

Men vad vet jag egentligen? Kan bara konstatera att epitetet ”ordens gudinna” som hon kallats stämmer, men att hon helt saknar förmåga till ödmjukhet och mångfacettering, något som gör det svårt att känna någon som helst sympati med henne. Jag tror faktiskt att det skulle varit bättre för hennes egen skull om hon aldrig publicerat K. Hennes inre tillkortakommanden är för alltid avslöjade för världen.

K utgiven på Polaris 2019 och Klubben utgiven på Albert Bonniers förlag 2019.