”Jag vill sätta världen i rörelse”
Så detta är Selma Lagerlöf, trodde mig veta ganska mycket om den allra första kvinnliga nobelpristagaren, men inser att jag inte hade en aning. Fascineras av kvinnan Selma, över hennes fantastiska självkänsla och driv. Hennes brev till vännerna vittnar om att hon redan i unga år visste att hon var en sjusärdeles författare, trots de delvis nedlåtande recensionerna av debutverket Gösta Berlings saga. Hon lät sig helt enkelt inte nedslås av dålig kritik och att samtida recensenter inte förstod sig på hennes nydanande prosa, hon jobbade helt enkelt på. Anna-Karin Palm beskriver verkligen författarlivet som det är, stark vilja och hårt arbete. Hennes omtanke och lojalitet för medmänniskor och för kvinnosaken är underbart att läsa om.
Selma Lagerlöf levde ett liv som kvinnor i hennes samtid inte ens kunde drömma om. Hon utbildade sig till lärarinna trots faderns järnhårda motstånd, pengarna till utbildningen fick hon låna. Hon tog tjänst i Landskrona och skrev på fritiden. Hon kunde leva på sitt skrivande ganska snart, samt försörja ett antal släktingar på inkomsterna. Hon var gay, hennes första stora kärlek var författaren Sophie Elkan i vad som tycks ha varit ett platoniskt förhållande. Några år senare mötte hon läraren Valborg Olander som blev hennes käresta fullt ut. Hon gjorde dock aldrig slut med Sophie, båda förhållandena varade livet ut.
Jag blev som barn varnad för Selma Lagerlöfs böcker av en äldre släkting som hävdade att de var ”förfärligt otäcka”. När jag för ett par år sedan med stor behållning läste Herr Arnes penningar tänkte jag att det faktiskt fanns fog för varningen. En av de mest isande skräckberättelser jag läst, att epitetet ”sagotant” som beskrivning av Lagerlöfs författarskap levde kvar tills för bara några decennier sedan är väldigt märkligt. Kanske var det för att hon själv ibland beskrev sig så, eller kanske var det för verket Nils Holgerssons underbara resa som skrevs som både saga och lärobok. Jag minns dock att jag tyckte Holgersson var ganska läskig när min fröken läste boken högt för oss i fjärde klass. Fast sagor var förstås mer skrämmande för 100 år sedan.
Anna-Karin Palm är mycket välförtjänt nominerad till Augustpriset 2019. Jag har nog aldrig läst en biografi med ett sådant driv och flyt, det ska kanske vara en erfaren skönlitterär författare för att åstadkomma detta. Om Palm belönas med Augustpriset är det mer än välförtjänt. Jag lyssnade till boken som är förtjänstfullt inläst av Anna Maria Käll, passar utmärkt som ljudbok. Jag har en lång lista fylld av framförallt de många noveller som Lagerlöf skrev, jag ser verkligen fram emot att läsa. Jag ska börja med Körkarlen som lär vara ännu otäckare än Herr Arne, fast jag inser att jag nog får läsa under dagtid och eventuellt vänta till nätterna blir ljusare.
Utgiven på Albert Bonniers Förlag 2019.
