Kategori: Nyheter och kommentarer

Publicerat

Årets bok 2019

Årets bok kör sin omröstning för fjärde året i rad. Tolv böcker är nominerade och en blir vinnare när ”folket har sagt sitt”. Det går att rösta en gång per dag.

Betyder det att den bästa boken vinner? Inte nödvändigtvis, men den som får flest röster. Förhoppningsvis är det samma!

.

Vilka böcker har vi läst då?

Manhattan beach av Jennifer Egan
Järtecken av Christoffer Carlsson
Påfågelssommar av Hannah Richell
Det som göms i snö av Carin Gerhardsson
En katts resedagbok av Hiro Arikawa
Till minne av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell
Silvervägen av Stina Jackson
Vaggvisa av Leila Slimani

8 av 12, det är väl bra. Vem som kommer vinna? Jag hoppas på Gardells roman, och Maggan väljer Manhattan beach. Vad tror du?

Publicerat

Vi for upp med mor av Karin Smirnoff

Romanen tar vid där föregångaren Jag for ner till bror slutar. Än en gång förundras jag över Karin Smirnoffs formuleringskonst och säregna effektiva prosa. Med förnyad kraft slås jag av hur amerikansk filmisk handlingen ter sig. Händelsedrivet, våldsamt med rå realism tänker jag att bröderna Cohen borde filma det här. Jag hinner bara tänka tanken innan Smirnoff själv refererar till filmen ”No country for old men.”

Vare sig det är norrländskt eller amerikanskt, är de två romanerna helt unika i sitt slag. Ingen lämnas oberörd och böckerna bör,(i alla fall om ni frågar mig), läsas i turordning för de är egentligen en enda roman. För att undvika att ”spoila”, skriver jag inte mer om mor utan publicerar recensionen om bror en gång till.

Jag for ner till bror av Karin Smirnoff

En roman i avsaknad av kommatecken och där stor bokstav endast förekommer i början av en ny mening. För och efternamn skrivs ihop med enbart små bokstäver. Romanen saknar onödiga ord och har få adjektiv. Meningarna är korta. Så här:

Pyttsan sa hon så saliven sprätte. Pyttsan. Han stod inte ut med sorgen. Precis som kristerhansson evertlindqvist och sunestolt.

Jag gillar det. Blir till en speciell rytm i huvudet medan man läser. Kanske är det just rytmen i språket som gör att jag upplever romanen som filmisk, fast förstås, det finns ett starkt driv i texten och Smirnoff har verkligen en historia att berätta.

Jana, bokens berättare, far ner till sin tvillingbror som heter bror och bor kvar i föräldrahemmet. Syskonen är ärrade och dysfunktionella efter att ha växt upp med en tyrannisk far. Om jag får vara lite elak tycks samtliga invånare i byn smalånger vara aningen dysfunktionella, fast förstås, det är vi väl alla mer eller mindre.

Jag upplever efter avslutad läsning att jag for ner till bror skulle kunnat vara en prisbelönt amerikansk eller föralldel dansk indiefilm. ( Jag gillar verkligen genren vill jag påpeka). Inledningen av romanen där Jana frysande i ymnigt snöfall promenerar den sista biten hem till sin missbrukande bror, medan hon nynnar på everttaube skulle göra sig fantastiskt bra på vita duken eller i en tv-serie. Likaså slutet på romanen, fast det säger jag förstås ingenting om.

Jag har förstått att många uppfattar jag for ner till bror som drastisk humoristisk, det gör inte jag. Innehållet och de många tragiska livsöden som skildras är för tröstlösa. Fast jag förstår precis varför texten uppfattas som humoristisk vi sov på samma brits hans mamma dog i är ju en fantastisk formulering. Likaså att janas lerfigurer som hon skapar till avbild av alla missbrukare i sin närhet. En samling figurer som hon kallar fyllebataljonen. Boken blir dock  aningen ljusare mot slutet så kämpa på om ni är lika blödiga som jag. Sammantaget är Jag for ner till bror en originell, nyskapande och mogen debutroman. En värdig vinnare av Augustpriset.

Jag for ner till bror finns som ljudbok mycket förtjänstfullt inläst av Lo Kauppi en av mina favorituppläsare och den funkar bra som ljudbok. Dock, som ni förstår av vad jag skrivit ovan, att som läslyssnare missar man  de unika språkkonstruktionerna. För en gångs skull rekommenderar jag inte ljudboken.

Utgiven på Polaris 2018 och 2019.

Publicerat

I din bokhylla – Eva

Minns ni att jag inte alltför sällan ber vänner med välfyllda bokhyllor att välja ut tre böcker och berätta varför de står i hyllan. När jag bad min kompis Eva välja tre böcker ur sin bokhylla tar hon med de här:

– 1947 står i min bokhylla därför att den är så otroligt bra. Med utgångspunkt från det årtalet berättar och förklarar Elisabeth Åsbrink om hur vi genom att betrakta det som hände 1947 kan förstå det som händer idag. Jag går ofta och bläddrar i den här boken, så den står i lagom plockhöjd.

– Sara Paretskys Svartlistad vann jag, eller säger man så? Vi hade en bokbytarhistoria och då fick jag den. Svartlistad är den elfte boken om en polis som heter V.I. Warshawski . Jag har läst Paretsky tidigare och gillar hennes stil, så kanske blir den här läst i sommar.

– Ethan Frome av Edith Warton tog jag med för att visa min ångest, haha. Det är du, Ann-Sofie, som har gett den till mig men jag har fortfarande inte läst den. Jag minns att du fick den som ett boktips av någon med tyngd och att du köpte oss varsin. Nu läste jag på den här korta romanen ska vara en av Wartons bästa. En spännande och ganska otäck bok. Ibland är jag så lat med de engelska böckerna. Men jag ska ta tag i den här nu. Vad tyckte du om boken?

Tack Eva för en liten inblick i din bokhylla. Den innehåller förutom de här tre böckerna ungefär 1997 ytterligare. Och PS. Jag har inte heller läst Ethan Frome ännu.

Publicerat

Sommarbokbingo 2019

I går började sommaren och för sjätte året leker vi bingo med våra läskompisar. Från början var det podden Books on the Nightstands sommarbingo vi körde. Då fick alla varsin bricka, men kategorierna i rutorna återkom. När programmet la ner föreslog vi en gemensam bricka. Idén är att man ska kunna klämma in en valfri genre i de flesta rutorna. Boktipsen kommer i massor och ger möjlighet till läsningar som man inte tänkt sig, eller ens kommit på.

Årets kategori-idé kom under bokresan till Gent. Men det spelar ingen roll för bingot. Har var varit där känner man nog igen rutorna. Har man inte varit där (som de flesta) spelar man lika bra.

Maggan går alltid i mål med sommarbokbingo, brukar till och med vara först. För min del läser jag en hel del men allt kan ju inte tryckas in i de där rutorna hur gärna jag än vill. Men nu kör vi.