Gott nytt år

Breakfast Book Club  – ett sånt kul 2018 !

Bokfrukostar. De flesta på Vetekatten i Stockholm. Vårens nordiska vår: Binas historia av Maja Lunde, Sällskapet av Christina Hesselholdt, Nödåret av Ali Ollikainen, Ärr av Audur Ava Ólafsdóttir, Nej och åter nej av Nina Lykke. Den franska hösten med Torkans år av Roland Buti, Maigrets första fall av Georges Simenon, Vaggvisa av Leila Slimani, Vernon Subutex 1 av Virginie Despentes och vi frukosterade hos Sekwa, Natur & Kultur och Norstedts
Bokresan gick till Brighton, en väldigt bra stad. Här läste vi Starlings av Erinna Mettler.
Bloggen puttrade på. Under årets  intervjuades en rad intressanta människor om frukostvanor och läsning. Samt recenserades ett 80-tal böcker.
Instagram är vi tämligen flitiga på men sällan på Twitter numera.
Vi var ambassadörer för Augustpriset och hela frukostbokklubben involverades i läsning och prat i Årets bok-tävlingen.

Nu är det 2019. Och vardag igen. Hurra!

Nog ska vi ha det minst lika kul i år!

Åh åh åh, nu är det jul igen och nu är det jul igen och

Ann-Sofie: Hörredu Maggan, nu är det jul igen. Har du planerat vad du ska läsa?

Maggan: Japp, har precis börjat på Mammorna av Alexandra Pascalidou, ska sedan läsa Den Brinnande flickan av Claire Messud, Arv och miljö av Vigdis Hjorth, Malström av Sigrid Rausing, Välsignelser av Caroline Albertine Minor och så ska jag försöka hinna med Pesten av Hanne-Vibeke Holst. Den sistnämnda är nästan 900 sidor tjock så vi får se hur det går. 

Ann-Sofie: Det var inte dåligt! Jag är i slutet på Allt det här är sant Lygia Say Penaflor. Efter det har jag inget särskilt jag tänkte på. Jag får sällan böcker i julklapp eftersom ingen vet vad de ska köpa. Får du?

Maggan: Nej, alla har gett upp. Jag har ofta läst det jag får. Fast ibland har jag ju talat om för dem vad de ska köpa.  Däremot brukar jag ge bort, men inte i år. I alla fall inte än, kanske en kokbok blir inköpt.

Ann-Sofie: Jag ger böcker året om, även till jul, jag kan inte skriva titlar här men bilar, fåglar, katter och konst är inblandade i julböckerna, så mycket kan jag säga. Vilken frukostbok tyckte du bäst om från året som gått

Maggan: Ärr av Audur Ava Olafsdottir, älskar alla hennes böcker! Och du?

Ann-Sofie: Den ovanligaste var den senaste, Vernon Subutex, men den jag fortfarande tänker på är faktiskt Blå av Maja Lunde.

Nu tar vi jullov här på bloggen, eller hur. Men ett glas bubbel i mellandagarna ska vi få till. Tills dess:

God jul!


Julklappstips eller föralldel julläsningstips!

Alla julklappsböcker inköpta? Synd! För vi har lyssnat runt och samlat ihop en lång räcka böcker som passar i paket både till en själv eller någon annan.

Manhattan Beach av Jennifer Egan, ett uppslukande episkt verk om en ung kvinna i Brooklyn under 30-och 40-tal som mot alla odds blir dykare. 

Vi möts på museet av Anne Youngson är en brevroman, ett ovanligt grepp numera. En brittisk kvinna och en dansk man båda 60-plussare börjar brevväxla och vänskap och kärlek börjar växa fram.

Sju dagar med familjen av Francesca Hornak, en aningen tyngre julroman om en brittisk familj som behöver vara helt isolerade under sju dagar då den äldsta dottern har varit utsatt för smitta. Älskade slutet, men tjuvtitta inte!

Se på oss nu av Geir Gulliksen, en mörk och rakbladsvass norsk relationsroman. 

Madonna i päls av Sabahattin Ali, en klassisk roman om en ung man som möter sin första kärlek i Berlin. Ursprungligen utgiven 1943, ny på svenska.

Sjusiffrigt av Anna Karolina, en thriller om tre kvinnor som begår det perfekta brottet, trodde dom. 

Grejen med kärlek av Julie James, en romance om två FBI-agenter som motvilligt blir förtjusta i varandra.

Jag är, jag är, jag är ett hjärtslag från döden av Maggie O´Farell, om att vara nära sin död men att överleva gång på gång.  

En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson, en relationsroman samt en thriller om en liten familj där tonårsdottern häktas misstänkt för mord.

Ragga som du shoppar av Lin Jansson, smart, humoristiskt och underhållande om Lovisa 20 plus som jobbar i affär.

Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg, drömskt och hemskt om mordet på Katrin Da Costa. 

Silvervägen av Stina Jacksson. Belönad som årets deckare, men är så mycket mer än bara en spänningsroman, utspelas i norra Sverige.

Gröna fingrar sökes av Annika Estassy. Om en koloniträdgård och vänskap mellan två kvinnor i helt olika åldrar. 

Till minne av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell. En roman om en uppväxt och om en mor som tidigt blir dement. Inspirerad av författarens egen mamma.

Slutet av Mats Strandberg där världen går under vid en exakt tidpunkt, några veckor längre fram. Vad gör vi med varandra fram tills dess?

Profetens vinter av Håkan Östlundh är en riktigt spännande blandvändare om kärlek och makt.

Vad som helst är möjligt av Elizabeth Strout som berättar om relationer i småstadssamhället så att man hisnar.


Var är jag i boken?

Jag diskuterar med ett av småbarnen som har börjat läsa (får sig läst) kapitelböcker. Hur vet du var man ska börja läsa nästa gång? undrar jag. Har du ett bokmärke? Nej, svarar barnet bestämt och kanske lite förvånat. Man gör ett hundöra och viker ner ena hörnet på sidan så här. Barnet är i mitt lag, tänker jag stolt. Hundöra-laget. * För huruvida det är okej eller inte att vika ner hörnet på boken kan skapa starka diskussioner bland bokfolk.

När vi gör frukostintervjuer frågar vi alltid om hur personerna gör för att markera läget i boken. Så här svarade några:

Mariette Glodeck: Ofta ett vykort ser jag nu. Oskrivna vykort. Vintage och vackra som svärmor skänker mig. Men det kan också vara en bit riven papp, eller ett Ica-kvitto

Hillevi Wahl: Jag viker hörnen. Brutalt. Ibland sätter jag gula lappar om det är mycket anteckningar att hålla reda på.

Bia Sigge: Post-it-lapp eller viker hörn och då viker jag liksom hela sidan, fult men effektivt.

Aino Trossell: Det finns böcker med inbyggt bokmärke, som Knausgårdboken ovan, annars blir det vad som helst, i värsta fall hundöron.

Therese Söderlind: Det som finns till hands, men aldrig något ätligt. Jag viker INTE hundöron i böcker, men ulltrådar från en filt, tvättlappar som lossnat från någon tröja, kam, halskedja, vykort, pressad blomma, dödsannons … de har alla funnit plats i böcker jag läst.

Mattias Leivinger: Visitkort! Framför allt mina egna. Mycket bra format och vilar trevligt i nypan. Tappar jag bort ett har jag en drös kvar.

Stina Stoor: Får väldigt fina bokmärken av mina döttrar ofta. Utklippta och målade figurer. Ibland laminerade.

Sophie Hannah: Nothing. I’m afraid I’m one of those people who turns down the corner of the page. Though I wouldn’t do that with a book that meant a lot to me. But most novels I read go straight to the charity shop once I’ve finished them, and I don’t actually think there’s anything wrong with turning down the corners of pages, really. A book is something to be used and enjoyed, not preserved as if it’s some kind of holy relic.

Det skriver jag under på. Vad säger du? Hundöra eller inte hundöra?

*Jag lovar att småbarnet kommer att få veta att man bara kan hundöra sina egna böcker, inte bibblots.