Augustpriset – hälsning n:o 2 när vi spekulerar

Ann-Sofie:  Maggan, förra året spekulerade vi som vanligt vilka titlar som skulle bli nominerade. Vet du hur många rätt du hade?

Maggan: Anyuru kanske? Brukar vara jättedålig på att gissa och den var ju en lågoddsare förra året.

Ann-Sofie. Rätt! Anyuru som vi båda trodde skulle bli nominerade. Jag lade till Sigrid Combüchen och fick därmed två rätt. Men i år då?

Maggan: Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg som jag nyss läst ut är svår att förbise. Jag hoppas också på Ida Linde som skrivit Mördarens mamma och så förstås Jonas Gardell. Dessa har jag läst, finns fler nomineringstippade men jag vill inte föreslå romaner jag inte läst, (ännu). Jag har upptäckt att jag läst förhållandevis få svenska böcker i år. Fast nog skulle 1793 av Niklas Natt och Dag kunna platsa bland nomineringarna? Eller gavs den ut för tidigt?

Ann-Sofie: Jag har så otroligt svårt att komma ihåg utgivningsdatum så jag har rekapitulerat med hjälp av Bokus. Tyvärr fick jag ihop en lista på 27 möjliga nomineringar, eller om det var 37 till och med. Men om jag nu ska välja ut några då så är det Malin Lindroths Nuckan som du skrev om i veckan, Hemman av Magnus Dahlström, Nordisk fauna av Andrea Lundgren, Kärlekens Antarktis av Sara Stridsberg, De dubbelt så bra av Bengt Olsson, kanske Lugnet av Tomas Bannerhed, Geniet från Breslau av Lena Einhorn? Och så den jag hoppas ska kamma hem det hela: Jonas Gardells Till minnet av en villkorslös kärlek.

Maggan:  När det gäller fackböckerna så hoppas jag på Vargattacken av Lars Berge, som är superintressant och fängslande, en annan som jag läste med stor behållning är Bosse Lindquists Macchiariniaffären, fast om den egentligen är värd en August vet jag inte riktigt.

Ann-Sofie: och jag tror på Jens Liljestrands Mannen i skogen och kanske Kerstin Ekmans Gubbas hage i fack-klassen. Bland barn och ungdom är det skitsvårt. En alldeles för stor kategori. Fattar fortfarande inte varför den delas. Jag läste Gropen häromdagen, Emma Adbåge. Den har säkert en chans. Men jag tror på Jessica Bab Bondes Vi kommer snart tillbaka.

Maggan: Gropen kommer att vara svår att förbise så även Mannen i skogen, men man vet aldrig. Tjusningen med litteraturpris är att det alltid kommer böcker man helt missat och som är alldeles underbara!

Ann-Sofie: Japp, i morgon får vi besked. Vid 18-tiden på Södra teatern i Stockholm.

Augustpriset 2018 – hälsning n:o 1

Vi är ambassadörer för Augustpriset i år också.  Eller snarare för böckerna som blir nominerade, eller inte.  Det ska blir roligt och det sporrar oss att engagera oss lite mer i det stora litteraturpriset. För August egen del vill man kanske se lite mer prat i bok-kanalerna.

Att vara ambassadör för det här priset är inte ett kommersiellt samarbete, dvs vi får inte betalt för att göra ett jobb. En av förra årets ambassadörer, En förbannad podd, pratar i sitt senaste avsnitt om att de inte vill vara ambassadörer mer därför att det medför en massa merjobb, som de alltså inte får betalt för. Podden är ambitiös och bred som ni vet och säkert mer tidskrävande än att blogga på det viset som vi gör. Vi förstår deras åsikter. Men vi ser på vårt ambassadörskap på ett annat sätt. Vi gör det vi alltid gör. Läser böcker och tycker om dem i våra kanaler. Men med extra inspiration. Det tar samma tid oavsett. Vi gör inte heller annorlunda intervjuer med de nominerade författarna, blir de intervjuade av oss så är det den vanliga frukostintervjun som gäller.

I år kan det nog bli svårt att nominera sex titlar till de tre klasserna (skön, fack, barn- och ung). ”Året har varit ett bra romanår” var det många som sa nere på Bokmässan. Själv är jag ganska dålig på att komma ihåg när böcker kom ut. Antingen tycker jag att jag läste boken alldeles nyss eller att det var väldigt länge sedan. Jag har enkelt svårt att pricka in rätt bok till rätt tidpunkt.

Den 22 oktober presenteras de nominerade titlarna och snart ska Maggan och jag diskutera vilka böcker vi hoppas få uppräknade på Södra teaterns scen. Så nu sätter jag igång att rekapitulera bokåret som gått.

 

 

Bokmässan – då var det efteråt

Ann-Sofie: Det var en okej mässa i år tycker jag. Ibland rent av lite småtråkig. Jag tror jag har blivit blasé! Vid så unga år liksom. Jag önskade fler internationella bokstjärnor, det är nog det.

Maggan: Har Sverige kanske mist sin glans och dragkraft efter förra årets bojkott och detta års inställda Nobelpris? Svenska Akademin har ju valsat runt i världspressen vilket naturligtvis inte främjat  de stora författarnas deltagande i en svensk bokmässa. Vi är ju ett litet land med liten befolkning, vi är kanske mer beroende av Nobelpriset än vi insett?

Ann-Sofie: Ja, vem vet. Vi får se till nästa år. Både när det gäller bokmässa och nobelpris. Egentligen kan man ju sitta vid en scen och bara få intressanta samtal sig serverat. Jag sitter gärna i DN:s monter, precis som du, och där är det så effektivt. Samtalen avlöser varandra och det är det bästa. På många andra scener är det ofta en paus mellan presentationerna, men det är onödigt. Kör på bara.

Maggan:  En höjdpunkt var när jag  av en slump hamnade på seminarium med Ida Jessen som skrivit En ny tid och Doktor Bagges anagram. Utspelar sig på 20-talet i Danmark och även om jag hört väldigt mycket gott om romanerna har jag inte känt mig speciellt sugen. Efter seminariet dreglade jag av längtan efter att läsa. Jessens inlevelsefulla och passionerade förhållande till sina karaktärer golvade mig totalt!

Ann-Sofie: Vi måste säga något om torsdagsminglet också. De här med montermingel har ju på något vis eskalerat genom åren. Förra åren kunde man gå mellan montrarna från 16-tiden såväl torsdag som fredag och lådvinet flödade. Nog inte så bra I år var reglerna (åter-) etablerade där enbart Mässans egen catering fick förekomma. Det var färre mingel men lika mycket folk vilket ledde till att glasen tog slut, vinet tog slut och det var så trångt i de aktiva montrarna att åtminstone jag gav upp. Tycker att det skulle att hitta en medelväg, för de där informella enkla träffarna är roliga och berikande.

Maggan:  Det var kluster med massor av människor som samlades på de få mingel som fanns. Trist och trångt. Roligare förr!

Ann-Sofie: Jag köpte flera böcker. Marie-Louise Ekmans Få se om hundarna är snälla ikväll med världens finaste dedikation.  Roland Barthes Sorgedagbok. hann jag läsa första sidan ur innan jag började gråta. Den blir vinterns sakta-läsning. Spontanköpet blev Stina Wollters Kring denna kropp. Och du?

Maggan:  Ida Jessens romaner som jag nämnde ovan. Så får du ett superminne av Jonas von Essen ( I wish),  Julen kommer till Mumindalen och Kim Thuýs kokbok Smaker från Vietnam.

Ann-Sofie: Så vad var bäst, Maggan?

Maggan: Bokcirkeln med Maggie O´Farrell på skype var en höjdare! Älskade Ett hjärtslag från döden!

 

Bokmässan – uppsnack

Vilket år kan det här vara?

Åh bokmässan! Jag åker för artonde  gången på raken. Mitt första år, 2001 , gifte sig norska kronprinsparet och vi satt uppe i Heaven 23 och sippade på  drinken Mette-Marit i parti och minut.  Samt gick på så många seminarier som det bara gick att få ihop. Jag ringde min man redan lördag förmiddag och bad honom sätta in pengar på mitt bankkonto för jag ville köpa ännu flera böcker och pengarna var slut.  I år då?

Böckerna vi vill köpa.
Ann-Sofie: Sorgedagbok av Roland Barthes, finns hos Pequod Press. B02:42. Och Cilla Naumanns nya.
Maggan: Ett hjärtslag från döden av Maggie O´Farrell. Läste den via Storytel men inser att jag måste äga ett fysiskt exemplar. Kärlekens Atlantis av Sara Stridsberg vill jag nog också ha.

Signeringar som vi ska köa till
Ann-Sofie: Cilla Naumann! Hon är det bästa att köa till. Om inte Ulf L kommer. Han slår ju allt förstås.
Maggan: Hmm, brukar hamna i alltför många signeringsköer, spräcka min budget och mitt redan ohanterliga bokbestånd.

Seminarierna vi vill lyssna till
Ann-Sofie: Det har jag inte spikat ännu. Numera är helt och hållet spontan och bestämmer mig sent.  Men jag vet att jag kommer att hänga i DN-montern. Alltid bra där.
Maggan: DN är ett supersäkert kort. Jag vill lyssna till Sara Stridsberg, Jens Liljestrand som skrivit biografin Mannen i skogen om Villhelm Moberg, Marika Carlsson och så ska jag ta mig till de litterära sällskapens scen för att se vad de har att erbjuda. Vill också lyssna till Fatemeh Khavari som berättar om flykt och Afghanistan i sin Jag stannar till slutet.

Människorna vi ska fika med
Ann-Sofie. Förutom Maggan? Ja, hela #boblmaf är ju där.
Maggan: Bokcillen, (som snart ska vikariera här hos oss), är ju på mässan för första gången, henne ska vi fika med.
Ann-Sofie: Ja det ska vi!

Kändisarna vi vill se
Ann-Sofie. Se ovan. Jag brukar alltid träffa på Owe Wikström och få hjärtklappning, säkert i år också.
Maggan: Hmm, det är alltid kul att se Jessica Gedin proffsigt agera framför kameran vart hon än befinner sig. Förra året så jag henne spela in på väg upp i rulltrappan.

Minglen vi inte vill missa
Ann-Sofie. Hur blir det i år? Bokmässans krav på catering-vin kanske lägger locket på, vad vet jag. Annars är det ju mingel-hopping som gäller.
Maggan: Man släntrar ju runt och blir ofta inkallad både här och där, för att snabbt få ett vinglas i handen. Men som sagt, i år är det inte tillåtet att bjuda på ljummet lådvin.

Följ våra eskapader på instagram