Nyheter och kommentarer – Sida 41

2018/03/272018/07/20

5 tycker om hur de sorterar böckerna i bokhyllan

Veckan fråga är den oundvikliga i boknördarkretsar; Hur sorterar du böckerna i bokhyllan?

Jenny: Det varierar. Men just nu efter färg.

Ros-Marie: Idealet är så här: Jag skiljer på fack- och skönlitteratur. När det gäller skönlitteratur baseras placeringen på författarens efternamn, svenska och nordiska författare för sig, utomnordiska för sig. Emellanåt bryts flödet av pockethyllor, eftersom pocketböckerna ryms i dubbla lager med tätare hyllplan. På samma sätt är stora (höga) böcker samlade för sig på de nedersta hyllplanen

Bodil: Sortera ja. Det sker inte jämt och samt. Nya böcker ligger i högar som ska läsas. I trappan, på skänken, på sängbordet … En del gammalt går på kategorier: ordböcker, hantverksböcker, deckare, skönlitteratur, po

esi, Amerikas urinvånare, osv. En del måste placeras efter storlek och hyllornas höjd. En del av dem i pockethyllor, en del i storbokshyllor.

Krister: I högar i fönstret.

David: Bokstavsordning efter genre. Jag har en egen hylla för böcker eller avhandlingar där jag känner författaren. Har mer och mer förståelse för färg – och storlekskoordinering, även om jag inte är där än.

2018/03/182018/03/18

Det kan jag tacka mamma för

Idag får du en vintage-intervju med min mamma som handlar om vad i min barndomsstad Västerås som gjorde mig till en läsare.

– Det ska vi tacka Svalans bokklubb för. När jag var ung satt vi mammor runt sandlådan och pratade medan barnen lekte. En av grannkvinnorna berättade om en bok som hon hade läst och det var så spännande att höra. I samma veva fick hon något erbjudande från Svalan att om hon värvade någon skulle hon få en extrabok. Eftersom jag kunde välja just den där boken bestämde jag mig och gick med i klubben. Det var fantastiskt för mig som inte kom från ett läsande hem. Jag fick hjälp att välja böcker som jag inte skulle ha hittat annars. Så ditt hem i Västerås, Ann-Sofie, var ett hem med böcker.

Pratade ni böcker hemma?
– Nej, det var inte så att vi vid middagsbordet diskuterade vilken bok vi skulle köpa. Böcker var dyrt och det fick räcka med månadsboken. Jag var med i bokcirklar mest hela tiden där pratade vi om något vi gemensamt läst och var vi hemma hos oss så lyssnade du säkert till samtalen.

Så hur blev jag en läsare då? Min storasyster lärde mig knäcka koden, enligt familjemytologin när jag var 4, på riktigt ett år senare. Lotta på Bråkmakargatan är en av de första egna böckerna. Men någon större samling barnböcker fanns det inte.

– Vi gick till biblioteket, säger mamma. Där har du plats två i ditt litterära Västerås. Där lånade vi böcker till dig. Sen gick vi förstås till sagostunden på Djäkneberget där någon tant läste sagor och ni barn satt på stenbänken och lyssnade. Det är ditt tredje ställe.

Hemmet. Bibblo. Och sagostunderna på Djäkneberget. Mina platser. Och det betyder kort och gott att mitt litterära Västerås – det är ju faktiskt mamma!

2018/03/132018/07/20

5 tycker om bokrean

Många tycker bokreornas tid är över, med tanke på billiga pocketböcker och e-böcker.
Vad tycker du? Blev det några bokköp i år ? Gick du i en bokhandel och tittade?

Jenny: Jag hör till de som står redo vid närmaste bokhandelns dörrar vid öppning 07:00 den första dagen på bokrean. Jag har alltid kollat in utbudet på förhand och bestämt vilka böcker jag ska köpa med mig. Senare samma dag brukar jag kolla in bokhandeln nära jobbet som ej tillhör en kedja och har ett lite annat utbud. I år besökte jag även ett bokförlag som reade på bokreans första dag. Jag brukar alltid försöka få med en klassiker och någon mer dokumentär bok i inköpen. I år inhandlades bland annat En tryckare på Blue Moon bar av Hanna Hellqvist, Drottningens juvelsmycke av Carl Jonas Love Almqvist samt Stalins dotter av Rosemary Sullivan. Det är en särskild känsla med en fysisk bok i handen och dess doft. Trots att jag läser både e-böcker och pocket kan de inte mäta sig med de känslor en inbunden bok ger.

Krister: Jag tycker bokreornas tid är över sedan länge. Jag har inte tittat in i en fysisk bokhandel men däremot en digital, köpte dock inget men inspirerades att låna digitalt på Stadsbiblioteket.

David: Ja, jag tror att bokreans tid är över, åtminstone för mig. Det skulle inte behöva vara så, det är egentligen en härlig tradition, men jag får känslan av att det i dag är mer en lagerrensning än ett tillfälle att göra fynd.

Bodil: Jorå! Bokrean är alltid lockande med faktaböcker, barnböcker och någon roman eller två. Med min bokälskande man blev det kokbok om fisk och skaldjur, Ylvania för större barn, Mamma Mu sångbok, en fågelbok och En syster i mitt hus.

Ros-Marie: Självklart blev det bokköp på rean även i år, dock inte första dagen. Men jag fick verkliga bevis på vilken nytta man kan ha av mobilen. Flera böcker, som fanns på Akademiens rea hade ett lägre pris på Adlibris, eller finns som pocket. Bra sätt att stoppa impulsköp, att kolla priset i telefonen alltså. Ett par böcker blev det ändå, Caterina Pascual Söderbaums roman Den skeva platsen, som lockade mycket när den kom ut och Siri Hustvedts essäsamling Leva, tänka, titta.

2018/03/06

Bridget och jag

När Helen Fieldings Bridget Jones dagbok kom 1996 läste jag den med stor skepsis. Överallt pratades det om boken och Bridget tycktes slå an något hos alla sina läsare. Hon satte ord på den eviga bantningen, hur man kunde bli uppslukad av män, hur livet inte var särskilt glamouröst utan tvärtom vardagligt och vanligt. Och så det humoristiska. Bridget-boken var ju så rolig! Det var något nytt.

Själv hade jag under 80-talet slukat böcker som Princess Daisy och Lace, FLN-romaner (FlärdLidelseNjutning) om framgångsrika men sårbara kvinnor, vilka precis som Bridget, hade problem med att hitta den rätta. Jag gillade det glamorösa livet som skildrades i de böckerna, det blev något sagolikt och långt från vardagen. Med Bridget Jones kom något annat in. En annan sorts värld som låg betydligt närmare sin läsare och som man därför kunde känna igen sig i. En hjältinna som var mer vardaglig, med mer självförtroende och en ironisk ton. Och jag gillade det inte, det ska sägas. Bridget Jones gav mig inte den verklighetsflykt som 80-talsromanerna gjorde.

Nu mer än tjugo år senare läser jag om Bridget Jones dagbok och konstaterar att Bridget är en kvinna som vem som helst. Även om hon berättar ganska skruvat om sig själv så skulle det kunna vara du eller jag. Hon har krav på sig från omgivningen, som att hitta en man och där mamman har ständiga förhoppningar: I sina dagboksanteckningar rapporterar hon ju sina resultat kring vikt och alkoholintag. Men samtidigt som hon ironiserar över sig själv visar hon självständighet och vilja till kontroll. När det krisar hanterar hon det. Det är något annat än de stundtals sårbara 80-tals-damerna som jag minns.

Jag tycker nu, efter tjugo år, att Bridget Jones dagbok står sig rätt så bra. Kroppsideal, ältande om hur man ska göra och inte göra i relationer, om hur man jobbar med sig själv och också accepterar sig själv är ju eviga frågor. Den humoristiska och ironiska tonen som jag inte tyckte om 1996, uppskattar jag betydligt mer idag och tycker den både lockar till skratt och är skarpsynt. Och framförallt: det är skärpa och självständighet hos Bridget, hon vill ta kontroll. Det har ju kommit efterföljare men jag är inte alls intresserad av att läsa. Helena Dahlgren skriver träffsäkert om Mad about the boy som kom 2013, och önskar därmed att Bridget-berättelsen får vila i frid. Så då säger vi så.

Hejdå Bridget!

– – – ––

Det här inlägget är triggat av att Kulturkollo den här veckan skriver om chicklitt.