Kategori: Nyheter och kommentarer

Publicerat

30 böcker i januari

Jag bestämde mig för att göra en riktig rivstart för läsningen i år, med 30 böcker i januari.

Om jag samtidigt skulle hinna jobba och ha ett vardagsliv i övrigt kunde jag inte läsa långa böcker. Jag letade därför upp romaner på max 200 sidor och gjorde mig en lista att välja och vraka ur.

Först trodde jag helt ärligt att det skulle bli svårt att hitta 30 så pass korta och läsvärda böcker. Men jag hittade förvånansvärt många. Inte minst bibliotek är duktiga på att skriva ihop läslistor av olika slag. Listan fyllde jag på allteftersom dessutom. Det är många kvar på den!

Hur var det då?

På plus: Det var fint att läsa så många berättelser. Jag hade också bestämt mig för att läsa ut varje bok. Det gick liksom inte att ”slösa bort” lästid genom att avbryta efter trettio sidor. Det betydde också att jag läste en del böcker jag annars troligen bara lagt av. Eftersom jag sällan läser så korta böcker fick jag också läsa sådant som annars kanske gått mig förbi.

På minus: Jag har trettio berättelser i huvudet. Eller snarare så har jag inte det. För lästiden för varje bok var så kort, och jag kunde inte heller stanna i en romanvärld så lång stund på det vis jag gör med en längre bok. Det känns som jag inte riktigt hann tänka och reflektera över boken och läsningen.

Nåja, en kul idé men nu känns det bra att inte tänka på längd och fart igen.

Och böckerna? Det blev rätt mycket svart och svårt. Jag sköt in ett par barnböcker för att får det lite lekfullt och ljusare. Så här:
Mjölkat av Sanna Samuelsson
Marzahn, Mon amour av  Katja Oskamp
På Cecil Beach av Ian McEwan
Risk för regn av Anna Fredriksson (ljud)
Belleville Baby : anteckningar från en filmisk process av Mia Engberg. (Själva filmen går på svt play nu, superintressant)
Stormberget av Liza Marklund
Varför kom du inte före kriget? av Lizzie Doron
Sommaren av Elin Persson
Det sällsamma fallet Benjamin Button av Fitzgerald, F. Scott
En gång kände jag – En multimodal rehabiliteringsjournal av Sofia Elie
Abow av Nora Khalil
Bonjour Tristesse av Françoise Sagan
Tranorna flyger söderut av Lisa Ridzén
Funny girl av Nick Hornby
Femtiofem meter under ytan av Conny Palmkvist
Ett rum till Lisen av Elin Johansson
Julstädningen och döden av Margaretha Strömstedt
Em av Kim Thuy
Löpa varg av Kerstin Ekman
En vän till tant Irene av Elin Johansson
Hjärtat av Malin Kivelä
Min vän skuggan av Michael Morpurgo
Sju tomma hus av Samanta Schweblin
Avlägsen stjärna av Roberto Bolaño
Syskonen av Margareta Lindholm
Performance av Kajsa Grytt
Pixel av Krisztina Tóth
En vinter i Stockholm av Agneta Pleijel
New York-dagboken av Per Bjurman
De anställda av Olga Ravn

Publicerat

Nu är det jul igen (år 2023)

Ann-Sofie: Hörredu Maggan, nu är det jul igen. Har du planerat någon julläsning?

Maggan: Jajamensan, det bästa med alla ledigheter är att planera läsningen. Jag har två påbörjade böcker som jag ska läsa ut allra först, Vänskapens udde av Anne Elliot Dark och Flora Leas hemliga bok av Patti Callahan Henry. Ska fortsätta med Vemod undercover, Jan Gradvalls bok om ABBA, Hanteringen av odöda av John Ajvide Lindqvist och utflykt till Hanging Rock av Joan Lindsay. Så har jag bokklubbsböcker att läsa The Night Always Comes av Villy Vlautin, (som faktiskt jag valt), och så vår egen januaribok Det sista han sa av Laura Dave.

Ann-Sofie: Vilken härlig samling böcker! Hela december har jag kämpat med att läsa och lyssna klart de böcker jag startat under året, men av någon anledning inte avslutat. Det kan ha varit att det kommit någon bokklubbsläsning eller liknande emellan. Eller så har jag bara lagt den åt sidan och glömt, håhåjaja. Så nu ska jag försöka läsa klart de böckerna.

Maggan: Bokklubbsläsning är underbart eftersom man får läsa en massa böcker som man aldrig valt själv och inte sällan blir det fina oväntade läsupplevelser alldeles gratis. Men som du säger, man får ibland lägga annan läsning åt sidan.

Ann-Sofie: Det blir förstås lite nytt till julledigheterna Jag har beställt julböcker till mig själv! Till exempel en tidig Maggie O’Farrell, The Distance between us från 2013, efter tips från dig! Det brukar uppfattas som vanskligt att köpa böcker till mig. Och det stämmer när det kommer till skönlitterärt. Men om man till exempel köper Lars Lerins bok om Lofoten blir jag glad (hint hint)! Får du böcker i julklapp?

Maggan: Nej, jag får inga böcker i julklapp, det anses vara en helt omöjlig uppgift. Fast ibland har jag önskat mig en bok och då får jag den förstås. Önskade mig Hamnet av Maggie O´Farrell i födelsedagspresent för ett par års sedan och det var och är en underbar roman.

Ann-Sofie. Jag tycker vi haft en bra blandning frukostböcker i år. Vilken frukostbok tyckte du bäst om från året som gått?

Maggan: Svårt att säga, gillade verkligen Vi av Edgar Corvera som vi också träffade. En bok som var intressant att läsa var Andrés Stoopenhals Dunning-Kruger-effekten, satte namn på ett vanligt förekommande mänsklig egenskap. Så gillade jag vår julbok En snöängel till jul av Johansson, Mohlin och Gunnarsson.

Ann-Sofie: .Jag tror jag också väljer Vi av Edgar Corvera bäst. Hans bok läste vi på temat Roman-mannen. Vårens tema blir Inte så stora förlag! Det blir kul!

Nu tar vi jullov här på bloggen men vi ses på Instagram.

God jul!

Publicerat

Ett samtal om Om uträkning av omfång 2

Nu läser vi den hett efterlängtade Om uträkning av omfång 2 av Solvej Balle. Vi läste den första delen av sju (!) i höstas och samtalade om den här. Det är Tara Selter som är huvudperson. Eller kanske ännu hellre tiden. För tiden har hakat upp sig och dagen 18 november upprepar sig om och om igen.

Ann-Sofie: Nu har jag läst ut den. Helt tagen. Alltså hur författaren totalt drar in en i den här berättelsen.

Maggan: Först var jag lite orolig, kändes som om Tara Selter för evigt skulle bli en betraktare utan förankring i världen. Men där kände jag fel. Dels för att Tara skapar sitt egna år, dels genom att boken är så skickligt skriven. Vilket flow den har och vilket underbart språk.

Ann-Sofie: Jag funderade över hur det skulle skapas en framåtrörelse och något slags händelseutveckling när Tara bara vaknar om och om igen till samma dag. Men det händer verkligen mycket på sitt säregna 18 november-vis.

Maggan: Jag tyckte mycket om skildringen av julen och kanske gav den som gav Tara och kanske även mig som läsare glädje i det som komma skulle. Vågar inte säga så mycket mer, vill inte spoila.

Ann-Sofie: Jag håller med om julen. Så starkt! Jag lyssnade till The bleak mid-winter om och om igen och grät och grät. En sak jag tänkte på var att hon kunde ändra på händelseutvecklingen. En föredragshållare snubblade på en sladd, och ”nästa dag” flyttade hon sladden så att han inte skulle snubbla!

Maggan: Vem är hon egentligen tänker när jag närmar mig slutet, har hon krafter hon ännu inte känner till? Men då händer en sak som rör om i grytan! Märkligt att detta i all mening litterära verk kan ge en cliffhanger av detta slag!

Ann-Sofie: Otroligt. Otroligt!! Nu måste vi börja läsa på danska. Orkar inte vänta!

Utgiven på Wahlström & Widstrand 2023. Översatt av Ninni Holmqvist.

Publicerat

Klas Östergren

Jag har läst allt av Klas Östergren, brukar jag säga. Övertygad om att jag talar sanning. Men går jag igenom hans långa bibliografi ser jag att så är inte fallet. Hans två första romaner Attila och Ismael som kom ut 1975 respektive 1977 läste jag till exempel inte alls och kan inte minnas att någon i bekantskapskretsen gjorde det då. Vi läste i stället Jack (även om jag då var alltför ung för att riktigt förstå och uppskatta den). Sen kom Fantomerna, 1978, och då hade jag fått upp ögonen för Östergren. Den utspelar sig i Paris och Lilla Essingen och ligger just nu på bordet framför mig för omläsning. Kommer den hålla? Troligen.

Gentlemen läste alla 1980 och vi smög omkring vid Hornsgatan 29C. ”Det är där han bor, Henry Morgan”. Efter det tappade jag bort Östergren under flera år. Mitt litterära fokus var någon helt annanstans och först med Under i september hittade jag tillbaka. Romanen brukar sägas vara den tredje i en österlen-svit. Efter det har jag läst de flesta och gillat det mesta. Det är de oväntade berättelserna med reflexer från samtiden, de (ofta) udda karaktärerna, samtalen och betraktelserna och inte minst det precisa språket. Numera kan man dessutom lyssna till böckerna där Östergren läser in dem själv. Det går inte av för hackor.

I går kväll var jag på Södra teatern i Stockholm för föreställningen Östergren om Östergren. Under två timmar samtalar Klas Östergren med sin förläggare Stephen Farren-Lee om sina böcker i synnerhet och litteratur i allmänhet. Samtalet strösslas med musik av Mattias Alkberg och bandet The Bear Band. Så njutningsfullt, roligt, tänkvärt. Så Klas. Östergren.