Kategori: Övrigt

Publicerat

Krimtidpodden med Augustin Erba 

Augustin Erba är en av mina favoritförfattare, vilket förde med sig att jag gjorde ett litet krumsprång av glädje när jag såg att han varit gäst i Krimtidpodden. Jag blev inte besviken, det var ett fantastiskt bra samtal, både engagerande och tankeväckande. Han gästade dock inte podden för att berätta om sitt  författarskap utan i egenskap av Förlagschef på Piratförlaget. 

Att Erba gick från Dagens Nyheter till förlagschef på Piratförlaget var överraskande men efter att ha lyssnat på podden så förstår man att det egentligen var helt logiskt. Det finns en annan sida av Erba än författarens och journalistens. Han har ett gediget CV inom media som chef/ledare och han har mer än bara ”nosat” på rollen som förläggare och redaktör. 

Bokbranschen är turbulent just nu och vad Erba har att säga om saken är utomordentligt intressant. Vidare berättar han om sin passion för den dramaturgiska kurvan i bokskapandet och även detta är jättespännande att höra. Har läst två böcker efter jag lyssnat och ja, nu har mitt läsande fått ytterligare en dimension.  

Anna Bågstam och Rebecka Edgren Aldén är utmärkta ”programledare”. 

Länk till krimtidpodden här.

Publicerat

Ett besök i Astrid Lindgrens hem på Dalagatan 46 i Stockholm


 Hon bodde hela 61 år i lägenheten med utsikt över skridskobanan i Vasaparken. För alla som liksom jag, växt upp med novellsamlingen Nils Karlsson Pyssling (1949) är just detta med skridskobanan magiskt. Peter och Petra åkte skridsko i Vasaparken varje kväll efter att alla andra gått hem. De tillhörde småfolket och måste av naturliga skäl åka när skridskobanan var tom. Flera av sagorna i nämnda novellsamling utspelas i kvarteren runt Astrid Lindgrens bostad. Sagorna är fyllda av magi alla med ett mörkt stråk. Barnens fantasi hjälper dem att handskas med verkligheten. Nils Karlsson Pyssling dyker upp hos den ensamma Gunnar vars syster dött. Herr Liljonkvast i sagan I Skymningslandet tar med sig Göran som är sängliggande i barnförlamning på underbara flygturer runt Stockholm. Att Görans inte kan gå spelar ingen roll i Skymningslandet. Just strofen Spelar ingen roll i Skymningslandet har jag ofta upprepat för mig själv då livet känns tungt.

Det är Astrid Lindgren sällskapet som ansvarar för visningarna av lägenheten via speciellt utbildade guider. Jag upptäckte att jag faktiskt hade en hel del kunskap om Astrid Lindgren och hennes liv.  Hennes lyckliga uppväxt med kärleksfulla föräldrar, den tonårsgraviditet som ledde till att hon fick lämna bort sin son Lasse. Visserligen kunde hon så småningom ta hem Lasse, men sorgen över det som skedde var livslång. Jag visste också att hon skrev alla sina böcker på stenografi, men jag visste inte att just detta gör det svårt att forska på hennes författarskap. Hon tillägnade sig en alldeles egen stenografistil som är svår att tyda även för en van stenograf. Alla utkast strykningar mm. finns endast på stenografi. När hon väl satte sig vid skrivmaskinen var boken klar.

Astrid Lindgren var en komplex människa, en humanist med stor integritet. Böcker om henne utkomna efter hennes död visar, att trots att hon var en offentlig person, fanns där så otroligt mycket mer i hennes liv. Jag är glad att jag fick möjlighet att vistas i hennes hem en stund. Även om många av de personliga sakerna fått ge vika för priser och konst som författaren Astrid Lindgren erhöll, var besöket en magisk upplevelse. Vissheten att hon tillbringat så många år i detta hem, levt vardagsliv, varit ledsen och glad och skapat sina underbara berättelser inom dessa väggar ger en ytterligare dimension till mina läsupplevelser av hennes böcker. (Jag har läst nästan allt). Jag känner att jag kommit närmare barnen i min älskade sagosamling skriven redan 1949, innan jag var född. Min favorit som barn var Allrakäraste syster, (som förövrigt också är Ann-Sofies favorit). Som vuxen har jag svårt att välja. Fast den vackraste rad hon skrivit måste ändå vara ”Spelar ingen roll, spelar ingen roll i Skymningslandet”. Ett mantra för alla sorgsna själar därute.

Det är många som vill se Astrid Lindgrens hem och kön är lång, men det finns ett alternativ. På www.astridlindgren.se går det att göra en digital rundvandring i hennes hem. Andra sidor att besöka är www.astridlindgrenshem.se och www.astridlindgrensallskapet.se

Publicerat

Tankar om ljudboksuppläsare.

Min bestämda uppfattning är att flera svenska ljudboksuppläsare är överexponerade. En annan bestämd uppfattning jag har är att en del uppläsare inte tar sig an texten som en  uppläsare, utan istället som en skådespelare på Dramatens stora scen. Detta blir tydligt framförallt i böcker med mycket dialog.

Att läsa med öronen innebär att man låter en annan individs röst bli ens läsröst, ens inutiröst som tolkar bokens ton. Om man inte är speciellt förtjust i Katarina Ewerlöfs teatraliska uppläsningar eller i Torsten Wahlunds gammelmansmummel kan utbudet att populära bästsäljare bli begränsat. Eller i alla fall leda till att man föredrar att läsa själv och tror sig vara en icke ljudboksläsare. Naturligtvis är dessa ovan nämnda inläsare populära och omtyckta, men jag vet också att det finns ljudboksläsare som konsekvent väljer bort dem. Helt enkelt av den anledning att de läser för många böcker och att läsa flera böcker på raken av olika författare fast med samma uppläsare kan medföra att olika böcker smälter samman och blir snarlika. Man bör undvika att läsa två böcker i rad med samma uppläsare, om det inte är en serie förstås.

Jag vill helst att uppläsaren just läser, jag föredrar det framför dramatisering. Dock om man gillar dramatisering så är inte sällan engelskspråkiga inläsningar just sådana. (Förutom att de skådespelartolkar dialogerna gör också de kvinnliga inläsarna sina röster mörka och de manliga sina röster ljusa när de ger röst åt det motsatta könet.) Jag har också kommit på att jag föredrar de yngre inläsarna, tycker de läser rappare och mer rakt av. Jag antar också att deras röster passar bättre som min inutiröst. Jag ska i sammanhanget nämna att jag bedömer en 45-årig skådis som en ung inläsare, kanske för att en hel del inläsare har passerat 50.

En författarinläsning är sällan fel. Även om författaren egentligen inte är någon speciellt bra inläsare så fångar och förmedlar alltid författaren bokens ton. T.ex. när Lena Andersson själv läser Egenmäktigt förfarande, läser hon kyligt och aningen tonlöst och ger på så sätt en fantastisk känsla för huvudpersonen Ester Nilsson. Ingen kan heller som Håkan Nesser själv ge liv åt hans texter och vad vore Emma Hambergs serie Rosengädda om hon inte läste själv. Martina Montelius inläsning av Oscar Levertins vänner gör romanen ännu mer mörk, mustig och humoristiskt svartsynt.

Men vilka uppläsare gillar jag då? Framförallt den som jag aldrig någonsin hört, men om jag måste nämna några kan jag tipsa om Lo Kauppi, Martin Wallström, Alexandra Rapaport och Mattias Linderoth. Jag har också en del trix och fix för mig när det gäller lyssningen, på ljudbokstjänsten Storytel kan man snabba upp inläsaren och det gör jag ganska ofta. Förvånansvärt många inläsningar blir klart bättre då man ökar farten med 25 %. Sedan blir läsningen mer som ens egen inutiröst när man låter den bli snabbare. Prova får ni se!

Detta är det andra inlägget om ljudböcker i sommar. Om du vill läsa det första så hittar du det här.

Publicerat

Tips för dig som funderar på att börja läsa ljudböcker!

Jag har fått många frågor om ljudböcker under våren framförallt om tips på bra uppläsare.
Det verkar som om många väljer bok efter uppläsare, istället för av välja en bok på samma sätt som när man ska läsa själv.
Här tycker jag nya ljudboksläsare ska tänka om, strunta i vem som läser och lyssna istället  på en bok du verkligen vill läsa. Viktigast är boken, lyssna och tänk bort uppläsaren, lev dig in i texten och njut av läsningen. Är det en bra bok kommer uppläsaren att bli underordnad texten. Se till att välja en bok som är relativt kort, som längst omkring en 10-12 timmar.
Om du gillar deckare finns det massor inlästa och deckare fungerar ofta bra som ljudböcker. Det är betydligt sämre ställt med inlästa feelgood-romaner, vilket är synd, för feelgood är toppen att lyssna på.

När du lyssnar, fundera över om du lätt tappar koncentrationen? Fundera också över om boken du läser inte passar som ljudbok?  De som inte är skapta till ljudboksläsare tycks först och främst tappa koncentrationen, sedan är det förstås så att alla texter inte passar för uppläsning.

Se till att ha hörlurar av god kvalitet och som passar dina öron. Om du hör dåligt beror det ofta på att lurarna inte är bra. Det går ju även utmärkt att lyssna via t.ex. telefonens högtalare. När jag lyssnar hemma, (under städning och matlagning mm.), har jag ofta har mitt köksförkläde på mig, den har en sådan praktisk ficka för telefonen. Annars har jag även midjebälten samt joggingficka för telefonen på armen. Man vill ju inte tappa telefonen i golvet för då slits hörlurarna tämligen omilt ut ur öronen och det är inte behagligt alls.

Jag använder mig sedan flera år av ljudbokstjänsten Storytel, det finns flera andra aktörer på marknaden, jag är dock supernöjd med Storytel och därför har behållit mitt abonnemang där. Finns ett mycket stort utbud av ljudböcker både på svenska och engelska. Sedan något år tillbaka finns även E-böcker och med vissa titlar kan man varva lyssning och läsning av samma bok. När man kör bil kan man lyssna och hemma i sängen kan man läsa. Är enkelt att skifta mellan surfplatta och telefon. (Rena läsplattor typ Kobo och Letto fungerar dock inte här). En annan fördel är att man på Storytel kan välja hastighet på uppläsningen, vilket är mycket fiffigare än det kanske låter.

Jag kommer att återkomma i ämnet ljudboksuppläsare i en ny bloggy snart, tills dess önskar jag dig lycka till!
Jag ska dock ge dig ett sista råd,  det är vansinnigt viktigt att inte läsa två böcker på raken med samma uppläsare. Tonen i texten avseende bok två tenderar att bli exakt samma som i bok nr ett och bokens ton i en ljudbok är mycket, mycket viktig!