Jo, jag lyssnar på Högre än alla himlar av Louise Boije Af Gennäs nu när jag promenerar, Katarina Ewerlöf läser. Och vid läsning, framför allt Ewerlöfs, blir all dialog väldigt trivsam att lyssna på. För det är ju oerhört mycket dialog i den här romanen, visst är det? Jag som älskar dramatik tycker ofta att det kan vara svårt att läsa romaner med mycket snack mellan karaktärerna, för att jag tycker att det blir svårt att få flyt i läsningen. Jag föredrar helt enkelt dramatikformen för just dialog. Vad tycker ni som läst Högre än alla himlar? Jag skulle så gärna se hur formen och sidorna ser ut, hur dialogen ligger i förhållande till den övriga texten. Tänkte ni ens på det? Det är kanske jag som är överkänslig.
Ja, det är sånt här som jag går och tänker på.
