Kategori: Övrigt

Publicerat

Thorén & Lindskog tipsar tyskt

Månadens tips är Nazisten och frisören av Edgar Hilsenrath.

Det var en lång kamp för den tysk-judiske författaren Edgar Hilsenrath innan han lyckades bli utgiven i Tyskland. Inte förrän de första böckerna kommit ut i översättning i USA, hittade han en tysk förläggare som ville satsa på honom. När man läser Hilsenraths böcker, så förstår man ganska snart varför förläggarna tvekade. Historierna är stundtals vansinnigt groteska och absurda vilket ibland skymmer berättelsen, men ju mer man läser, desto tydligare framträder poängen med de delarna.

Nazisten och frisören är Hilsenraths andra bok och blev också hans
genombrott, både i Tyskland och resten av världen. Det är berättelsen
om den ariske Max Schulz som blir nazist och lägervakt. Efter kriget
går han under jorden, tar sin judiske barndomsväns identitet och
hamnar så småningom i Israel. Det är en minnesvärd skildring av kaos
och vansinne, både i Tyskland och i Israel. Nazisten och frisören är
en bok att hata eller älska, men läsvärd är den i vilket fall.

Bokförlaget Thorén & Lindskog översätter tyskspråkiga romaner till svenska och ger ut dem. Mycket lämpligt tycker vi på Breakfast Book Club och låter Johan (Thorén) och Jörn (Lindskog) ge sina bästa boktips på böcker skrivna på tyska i original. En gång i månaden dimper de ner, och det är alltid alltid lika spännande. Tidigare tips hittas här och här.

Publicerat

Den asociala skräcken

Om jag har fastnat för en genre som jag ALDRIG trodde att jag skulle ens tycka om lite? Eh, ja det kan man säga. Lätt. Igår ville jag inte jobba, inte prata med någon, inte skriva, inte gå på middagen vi var inbjudna till på kvällen och inte sova. Jag ville bara bara läsa ut Döden på en blek häst. Och japp, det gjorde jag också, plus att jag jobbade och åt fantastisk mat med underbara vänner. Men åh vad jag älskar känslan av MÅSTE LÄSA! Det var länge sen nu och jag vill aldrig att den ska släppa. Nu blir det Spill igen, som jag känner mig pirrig inför efter 40 sidor. Recension kommer snart på min andra i livet lästa skräckroman.

Publicerat

Skräckgenren i dubbel bemärkelse

Jag har aldrig läst skräcklitteratur, bortsett från Eldfödd av Stephen King när jag var kanske 14 år. Egentligen inte av någonanledning än att genren aldrig passerade mig när jag var ung, på samma sätt som skräckfilmerna gjorde. Och att jag som vuxen inte känt någon dragning till de romaner jag tänkte låg inom kategorin. Till och med har jag tidvis känt skräck inför skräcken, om ni förstår. Men så fick jag frågan om jag ville läsa Offerrit av Johannes Källström och kände plötsligt en liten lust att för en gångs skull läsa något annat än det jag brukar. Och ja, det har inte varit lätt (jag är inte klar ännu), de övernaturliga inslagen har jag svårt att inte haka upp mig på, sucka lite åt och tvinga mig själv acceptera. I början skrattade jag till och med högt och skämdes lite för det som beskrevs, men så funderade jag vad reaktionerna kunde bero på och kom fram till att det så klart handlar om ovana och min fyrkantiga hjärna. Alltså var det bara att fortsätta. Nu har jag en femtedel kvar och störs knappt längre, nu är det storyn i sig jag inte riktigt gillar och språket jag har invändningar mot, men first things first. Det här är ett stort steg, och snart ska jag läsa  min nästa i samma i samma genre; Döden på en blek häst av Amanda Hellberg.