det är på morgonen det händer!
Vi har fått fina Cherry-on-top-award av Bockerx3-bloggen.
Motiveringen lyder:
”Breakfast Bookclub: för det ambitiösa och väl utförda Bokbloggarnas litteraturpris som så många engagerade sig i och röstade på. Det ledde till att förlaget säljer den vinnande boken till rabatterat pris samt ett omnämnande i Babels summering av litteraturåret. ”
Nu ska vi berätta om tre favoritförfattare och en bok av denne. Vi återkommer så fort vi pratat ihop oss!
Kulturbloggen funderar på digitala böcker, och ställer i och med det fyra frågor i ämnet.
1. Läser du böcker digitalt?
Teatermanus, via webben på datorn ibland, annars inte. Än.
2. Kommer du att skappa en ipad när de kommer till Sverige?
Vet faktiskt inte. Just nu har jag inget sug. När jag flyttar tillbaka till Sverige i mars finns det många saker jag först måste prioritera att ”komma ifatt med” bättre telefon till exempel.
3. Lyssnar du på ljudböcker?
Japp, promenerar en timme om dagen och lyssnar då.
4. Och sist men inte minst: vilken bok läser du nu? Och i vilket format är den: inbunden, pocket, digital, ljudbok?
Jag läser Patricia Engels Vida (pocket) och lyssnar på I det fördolda av Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt.
På lördag delas priserna i Stora Kulturbloggpriset ut och så även Bokbloggarnas litteraturpris.
Ta chansen att träffa en massa mysiga kulturbloggare och andra kulturintresserade på utdelningen lördag 27 november 12.00-15.00.
Förutom mingel blir det musik, teater och författarsnack. Börje Ahlstedt kommer dit med Odenteatern och ger oss en smakprov ur deras repertoar, Dramalabbet har förberett något att visa upp. Popbandet Paperdragons spelar och den kurdisk-turkiske musikern Zafer Demir spelar. Alla som kommer får en gratis betalfílm hos Voddler.
Tid: Lördag 27 november 12.00-15.00
Insläpp från 11.45
Kom i tid, programmet startar i tid, det är ett fullspäckat program med både musik, teater, författare och prisutdelningar och mingel.
Plats: Dramalabbet, Östgötagatan 2 , Runt hörnet vid Mosebacke Torg.
Det blir ett spännande program med bland annat Börje Ahlstedt och Unni Drougge. Och chansen att mingla med hundra kulturbloggare får du bara inte missa.
Anmäl dig gärna också till evenemanget på Facebook.
Mer info om Stora Kulturbloggpriset på dess hemsida.
Alla som kommer får 50 procent rabatt på lördagskvällens föreställning av Den arabiska koltrasten på Dramalabbet.
Såg att den japanska originalversionen av the Ring gick på någon av de svenska tv-kanalerna i natt. Jag beundrar er som
tittade. Minns när jag såg en av de amerikanska versionerna och höll på att dö av hjärtstillestånd och förhårdnade muskler av för lång tids spänd kropp. Halloween är nu över, i Buenos Aires är det inte en stor högtid, så jag slapp de flesta av skräckfilmerna på tv och utklädda människor på stan. Det är konstigt det där, vad som skrämmer oss. Mig och inte dig. Dig, och förmodligen oavsett, också mig. Hur kommer det sig? Är det på grund av hur våra hjärnor fungerar, våra erfarenheter, eller vårt sätt att se på framtiden? Förmodligen en kombination så klart.
Jeremy Estes har skrivit en intressant recension av seriernovellklassikern The Horror! The Horror! på Popmatters. Och jag blir ännu mer nyfiken på vad det är som triggar oss, om vi är lättköpta som hyllar det som skrämmer, eller om det till och med är ett behov i vårt innersta som måste bli framlyft för att göra oss riktigt hela. Själv kunde jag knappt se mig i spegeln på flera år efter att ha sett Candyman i 5:an. Rädslan för att han skulle stå där var isande och i allra högsta grad riktig. Det värsta i den filmen var inte när han kom upp bakom sina offer när de kallade på honom, utan då doktoranden som specialiserat sig på fenomenet han blivit, väl hemma gick igenom diabilderna från den ruffiga lägenheten där han bott. På en av de uppförstorade bilderna ser hon genom spegelbilden hon fotat att han stått där, bakom henne. Förstår ni? Hon var på en plats där han just då också befann sig, och sättet han visade sin närvaro på var att ställa sig bakom henne i spegelbilden just när hon tog kort. Han visste att hans makt blev större så. RYS! Inget kan vara värre än det. Inget. I ren skrämsel alltså. Rent intellektuellt förstår jag att jag är kvar i skräcken jag drabbades av när jag var 14, men det spelar ingen roll. Tanken på det gör mig nästan förlamad.
Min mest minnesvärda litterära skräckupplevelse är ifrån samma tid som då jag såg Candyman. Boken var Dolken från Tunis av Agatha Christie, och jag var inte rädd en enda gång förrän sista sidan. Men fanken var rädd jag blev då.
En bokcirkel för alla kör skräckcirkel med start den nionde december. Den träffen är redan full, men håll utkik efter nästa om du är sugen. Kanske kommer det även en cirkel på ämnet digitalt också. Håll koll.
Nu ska jag sova, och säkert drömma mardrömmar, gör alltid det när jag ägnat mig till och med bara lite åt skräcklitteratur/film/historier. Typiskt.
Vad ger dig mardrömmar egentligen?