det är på morgonen det händer!
Berlin-Alexanderplatz av Alfred Döblin
Om man är Berlin-romantiker eller -intresserad så är Berlin-Alexanderplatz omistlig. Man följer Franz Biberkopfs misslyckade väg mot hederligheten i ett ruffig 1920-tals Berlin fyllt med skumma typer. Beskrivningen av staden är så levande att man blir förvånad varje gång man kommer dit och upptäcker att det finns en Hugo Boss-butik och Starbucks nu istället i de här kvarteren.
Veckans bokbloggjerka ställer frågan om betygsättning.
ANVÄNDER DU ETT BETYGSSYSTEM? OM JA, HUR SER DET UT? OM NEJ, HUR GUIDAR DU DINA LÄSARE TILL VAD SOM ÄR ”BRA” RESPEKTIVE ”DÅLIG” LITTERATUR?
Ibland tänker jag att det vore smidigt med ett betygssystem men det har aldrig blivit av att vi infört något sådant. Jag tror Johanna och jag pratade om det i somras när vi pratade om att starta Breakfast Book Club som bokblogg sen glömde vi av det. Och jag tycker inte det behövs. Även om det vore tjusigt att ha ett litet system med snygga bilder som visar hur många poäng vi gett en bok. I så fall skulle vi nog ha en vanlig femgradig skala.
På Lilla Gumman publicerades nyligen en jättebra beskrivning hur man i WordPress kan installera en sån plugin som gör det enkelt att betygsätta. Vi får se om vi får till det någongång i framtiden.
På Stockholmsbloggen tipsar man nu om en rundvandring i Stockholm i miljöerna där Stieg Larssons böcker om Millenium utspelar sig.
Fika på Mellquists café dit huvudpersonen Mikael Blomkvist dagligen dricker sitt kaffe, besök Bellmansgatan där han bodde eller Mosebacke dit Lisbeth Salander flyttade.
En solig söndagsutflykt kanske. Läs mer här.
Som en del av er säkert vet vid det här laget närmast avgudar jag Joan Didion. Härom dagen var det en liten, men fin intervju med henne om de nya medierna, på bloggen A guest of a guest. Bland annat säger Didion:
Well, I don’t really understand blogging. It seems like writing, except quicker. I mean, I’m not actually looking for that instant feedback.
[…]
It makes me uncomfortable. It’s an entirely different impulse, I guess. It’s like talking.