Det verkar som att Jonathan Franzen har en hel rörelse av beundrare i ryggen som älskar allt han skriver och aldrig får nog av att diskutera de aktuella historierna och samhällskritiken som han har gjort sig känd för . Nu i september kommer hans redan hypade Freedom ut i amerikanska bokhandlar, och rörelsen står först i kön. Jag har inte läst varken The Twenty-Seventh City, Strong motion eller The Corrections, men de ligger högt upp på att läsa-listan.
I februari i år bad the Guardian några författare att dela med sig av sina bästa skrivtips. Franzen var en av dem, och här är hans tips:
- The reader is a friend, not an adversary, not a spectator.
- Fiction that isn’t an author’s personal adventure into the frightening or the unknown isn’t worth writing for anything but money.
- Never use the word ”then” as a conjunction – we have ”and” for this purpose. Substituting ”then” is the lazy or tone-deaf writer’s non-solution to the problem of too many ”ands” on the page.
- Write in the third person unless a really distinctive first-person voice offers itself irresistibly.
- When information becomes free and universally accessible, voluminous research for a novel is devalued along with it.
- The most purely autobiographical fiction requires pure invention. Nobody ever wrote a more auto biographical story than ”The Meta morphosis”.
- You see more sitting still than chasing after.
- It’s doubtful that anyone with an internet connection at his workplace is writing good fiction (the TIME magazine cover story detailed how Franzen physically disables the Net portal on his writing laptop).
- Interesting verbs are seldom very interesting.
- You have to love before you can be relentless