En jury på sex barn i åldern 9-12 år utnämnde Lin Hallberg till vinnare av nyinstiftade Barnens romanpris. Priset får Hallberg för sin bok Adzerk – den vita hingsten. Sveriges Radio är initiativtagare till Barnens romanpris och vinnaren får 30 000 kronor.
Succén fortsätter
Ja, bilden talar för sig själv. Även i Argentina är folk galna i Larssons millenniumböcker. Här är veckans försäljningslista publicerad i tidningen la Nacion. Och visst, nu trängs de nästan på bokborden, de svenska deckarna. Bara härom dagen gick jag förbi en vinglig bokhög av Åsa Larssons Det blod som spillts i entrén till en av de mer fashionabla butikerna. Bredvid stod Maradonas helfigur i kartong, boken om fotbolls-VM är på G.
Rödgrön röra
Enid Blyton ( Fem-böckerna, Äventyrsböckerna och Mysterieböckerna bl a.) fick inte bara var och varannan ungdom att vilja packa smörgåspaket och bege sig ut mitt i natten för att lösa gåtor och hemligheter. Hon tvingade också det svenska förlaget att tänka till ordentligt när det gällde hur de skulle ge ut de populära böckerna. Kolla bara in det här (taget från Wikipedia):
Eftersom böckerna oftast handlar om barn av båda könen har det dock varit lite tveksamt huruvida Wahlströms
skulle ge ut böckerna som pojkböcker, med gröna ryggar, eller som flickböcker, med röda ryggar. Vissa serier och enstaka böcker har givits ut som pojkböcker och vissa som flickböcker, men uppdelningen framstår som godtycklig. Ett specialfall utgör två böcker om Fyrklövern (The Adventurous Four). De handlar egentligen om en tolvårig pojke, hans båda yngre tvillingsystrar, samt deras fjortonårige arbetarklasskompis (pojke). I den svenska översättningen har dock tolvåringen blivit en flicka och de båda yngre syskonen en pojke och en flicka. Uppenbarligen ansåg det svenska förlaget att det skulle ha blivit en konstig pojkbok där pojkhjältarna har ett par småsystrar i släptåg, men om huvudpersonen i stället blev en flicka, så kunde boken gälla som flickbok istället.
Visst blir man både fnissig, häpen och lite förundrad? Som alltid biter vi oss själva i svansen. Den lilla norm-stump som nu är kvar. Dags att sluta reproducera skiten, och leva som fria människor i en härlig rödgrön röra.
Äventyr och samhällskamp
På högstadiet hade jag en fantastiskt lärare som verkligen såg mina kvaliteter bakom allt rastlöst tjatter. Hon gav mig uppgifter som hon visste att jag skulle lära mig mer av än de traditionella, och då och då kom hon med böcker hon trodde att jag skulle gilla. En av dem var en reportagebok av världsreportern Barbro ”Bang” Alving.
Jag minns faktiskt inte vad den hette, men jag minns tydligt hur pirrig och inspirerad jag blev när jag läste den.
När jag nu, sexton år senare, snubblade över Ruffa Alvings bok om sin mamma Barbro, kunde jag inte låta bli att köpa den. Och precis som den jag en gång läste, ger denna mig en ny knuff i baken att ta tag i saker jag bara snackar om.
Ruffa inleder med att ge läsaren en personlig och för mig ny bild av människan Barbro Alving. Hon låter oss ta del av Bangs dagboksanteckningar från då hon ännu inte var Bang, utan Barbro nitton år och nybliven student 1928. Vi får följa henne brevledes under problematiska resor till bland annat Nordpolen, Kina och Ryssland, besöka OS i Berlin och uppleva hur det kändes att vara den enda nordiska personen att rapportera från Hiroshima. Hur hon tänkte, kände och kämpade mot orättvisor och respektlöshet i världen är starkt påtaglig i såväl brev, dagboksanteckningar och i de kommentarer Ruffa Alving har skrivit i anslutning till de personliga material vi får ta del av.
Visste ni till exempel att hon satt i fängelse för sin samhällskamps skull? Jo, så var det, och många är de strider hon tog, väldigt många.
För alla som är en gnutta intresserade av journalistik, äventyr, samhällskamp eller människoöden utöver de vanliga, unna er lite Bang om Bang.