För alla oss djupt troende Jane Austen-nördar har det äntligen blivit dags att läsa Eligible på svenska. (Naturligtvis har vi redan läst den på engelska). Jag personligen har skrattat lika gott nu, kanske rentav ännu mer, framförallt åt makarna Bennets kommentarer. Som fjärde författare ut i ”The Jane Austen project”, (som går ut på att namnkunniga författare skriver nutidsversioner av Austens verk), är Sittenfeld den enda som hittills bestått provet. Hon har lyckats föra över Austens karaktärer till 2000-tal och skapat en oemotståndlig romantisk komedi fylld av humor och ironi. Sanning och skvaller kan läsas med stor behållning av alla, inte bara de som läst ursprungsromanen.
Blinkningarna till läsare som kan sin Stolthet och fördom är dock många och mycket roliga. Extra förtjust är jag i Sittenfelds version av Hunsford-scenen där Darcy försöker lista ut om Elizabeth kan tänka sig att flytta till Derbyshire. Darcy frågar Liz något helt annat på 2000-talet och situationen de befinner sig i är minst sagt annorlunda mot den ursprungliga. Darcys första frieri, Elizabeths vandring över de leriga fälten då Jane har insjuknat på Netherfield är också mitt i prick, och jag gillar Elizabeths åsikt att traditionen att fadern lämnar över bruden till den blivande maken vid vigseln är patriarkalisk. Austens karaktärer är fantastiskt tecknade och Sittenfeld har lyckats med konststycket att låta dem behålla sina personligheter. Det vill säga, alla utom en, som hon ytterst medvetet förändrat. Jag talar inte om vem.
Utgiven på Wahlström & Widstrand, översättningen är gjord av Molle Kanmert Sjölander.
Prologen är läskig, otäck rentav. Första kapitlet är genomsyrat av action och humor, en vild biljakt genom Helsingborg med en ursinnig och inte helt nykter polischef vid ratten. Det är så jag vill beskriva romanen, otäck, underhållande och fylld av action. Fabian Risk heter Ahnhems svenska polis, Dunja Hougaard hans danska. Fabian har problem i äktenskapet, Dunja med chefer och auktoriteter. Även i övrigt presenterar Ahnhem ett klassiskt ”Nordic Noir” snut-galleri. Därmed inte sagt att detta är något negativt, tvärtom. Med den fart romanen håller och med alla överraskande twister ger lättförståeliga karaktärer en bra balans.
Ann-Sofie. Det är ju en mängd personer vi lär känna (se Maries skiss här bredvid) och jag måste säga att den som ligger mig särskilt varmt om hjärtat är Mercer, han fångade mig på en gång med sin kombination av osäkerhet och styrka.