Kategori: Recensioner

Publicerat

Bli som folk av Stina Stoor, ljudboken

Stoor_Stina_1[1]Jag har alltid fascinerats av författare som kan skriva fullödigt kort. Författare som skriver texter så täta men ändå så innehållsrika, att läsaren tycker sig ha läst en omfångsrik roman.

Hon skriver precis så, Stina Stoor och jag är helt knockad! Det är  fruktansvärt bra! Hon läser sina noveller själv och jag tänker medan jag lyssnar att det måste vara en av de bästa författarinläsningar jag någonsin läslyssnat. Hennes mjukt inlevelsefulla norrländska stämma målar lågmälda och drastiska bilder för min inre syn, ett slags skitigt och skräpigt John Bauer-landskap befolkat av människor som inte alltid passar in. Ett släkte av introverta, älskansvärda individer med stor längtan att vara. 13066547_O_1[1]Hon skriver och läser på sin barndoms dialekt och det är innerligt vackert.

I nio noveller, berättar hon om hur livet kan vara. Hennes blick fångar de små detaljerna i tillvaron, ofta utifrån ett barns sätt att betrakta.  Jag tycker om Gun som klädd i elementsvarma strumpor väntar på sin älskare och jag förstår precis hur en tårtbit majestätiskt kan låta sig ätas utan att välta, jag ser en flicka susa fram som en citronfjäril i 120 och jag blir varm i hjärtroten av … nä, ni får lyssna själva. Jag låter mig inspireras av Stina Stoor och kniper käft. Jag vill bara uppmana er att lyssna eller läsa för det här är otroligt bra!

Utgiven på Norstedt 2015.

Publicerat

Vinterdagar i Visby

Jag halvligger i fåtölj 806, aktersalong, M/S Gotland. Bredvid har några glada barn någon springlek mellan stolarna och mitt hår fladdrar till när de swooschar förbi. Så startar man bäst en ledighet i Visby, att glida över vattnet i lugn och ro. Swooschet? Bara avkopplande.

IMG_0170Visby-vinter är lugn. Det är promenader upp och ner i backarna, goda middagar på restaurangerna, att lyssna på havet under dygnets alla timmar. Jag läser Lars Myttings Simma med de drunknade och jag måste smattra ur mig ord som fantastisk, ofattbar, vacker, hisnande.  Men 400 sidor, vad menar du? Ge mig mer! Eller egentligen inte. Det är en sådan god komposition. Bara att det tar slut. För jag vill ligga här i soffan och läsa boken så många fler timmar.  Trä och träd är utgångspunkten i berättelsen om Edvard som växte upp med sin farfar på en gård i Gudbrandsdalen. Det är så inlevelsefullt om hur det är att leva där att jag sitter med på farstutrappan. Jag är med i baksätet när han drar en liten sväng vid 17-tiden på byn. Upp bland fåren, jag är med. Men det finns förstås ouppklarade frågor som måste redas ut. Vad hände egentligen med mamma och pappan som omkom så olyckligt när Edvard bara var tre år?

visbySå read my lips: läs den. När jag nästan är klar vet jag att jag kommer att känna mig totalt och helt igenom tom och få svårt att öppna en ny bok. Lösningen: Börja på en ny när det är 20 sidor kvar av den gamla. Ger känslan av att jag aldrig är between books. Nu blir det Det är inte jag, det är du av Mhairi McFarlane. Jag tycker om den en hel del och vill släpa ut ett fårskinn till strandkanten för att sitta där och läsa om Delia Moss. Då kommer snön och så snöar det ymnigt i dagar. Jag är såklart ute, men Delia Moss får stanna inne.

Vill man läsa en välskriven recension om boken OCH om författaren så klicka över till hyllan. Själv går jag till Botaniska trädgården och hasar runt i snön. Det är tyst och om jag inte ogillade ordet magiskt så skulle jag använda det. Botaniska och St Olavs ruin är som ett fantasiland, som att vara i annan värld, ja som i en bok. Och knappt mörkret får mig att gå därifrån.

 

Publicerat

Tyrannens barn av Anne-Cathrine Riebnitzsky

Jag har aldrig i hela mitt liv blivit så väl omhändertagen som jag blir i kriget. Fiender är fiender och vänner är vänner. Det finns inga olyckliga förväxlingar.

Tyranes-b_CMYK_10812[1]Orden är Lisas, bokens berättare. Hon har valt den militära banan och är på uppdrag i Afghanistan då hon kallas hem till Danmark med anledning av att hennes syster försökt begå självmord. Lisa är uppvuxen på Jylländska landsbygden, den äldsta flickan i en syskonskara på fyra, Ivan, Lisa, Peter och Marie. Det är en skickligt vävd historia Riebnitzsky berättar med ett sparsmakat språk, inte ett onödigt ord kröner texten om fyra syskon i en djupt dysfunktionell familj. Hon berättar vad bara barnen kan veta och gräver sig sakta in i kärnan av familjens trauma. Lager på lager skalas av i syskonens gemensamma historia, läsaren blir sakta varse fakta tills den bistra sanningen ligger blottad.

Jag tror jag föredrar bokens danska titel ”Forbandede yngel” framför den svenska. Kanske därför att det var så omgivningen såg de fyra syskonen, det som skedde inom familjen gick de flesta förbi. Så är det ju ofta i dysfunktionella familjer, det som sker på insidan syns inte utåt vilket är en förbannelse för barnen även när de vuxit upp till fungerande ”maskrosbarn”. Boken är trots sitt allvarliga ämne lätt att läsa, det är driv i berättelsen och jag tycker mycket om skildringen av kärleken och tillgivenheten syskonen emellan i vuxen ålder. Böcker om dysfunktionella familjer finns det oändligt många, inte lika många om hur maskrossyskon finner styrka hos varandra. Och så gillar jag Lisa!

Översatt av Lars Ahlström, utgiven av Massolit Förlag 2015.

 

Publicerat

Bloggosfären svämmar över av listor!

Vilken bok är din största läsupplevelse under året som gått?
Vilken bok var den största överraskningen 2015? Bästa ungdomsboken, sämsta kärleksromanen eller läskigaste deckaren?
Ni kan faktiskt inte ställa så svåra frågor till mig! För jag är en ”å ena sidan och å andra sidan-person” som kan vara ganska ombytlig. Vissa kallar det pragmatism, men jag vet inte jag, för andra kallar det att vända kappan efter vinden.

En fast ståndpunkt när det gäller böcker har jag dock. Man ska välja bok förutsättningslöst, för man vet aldrig vad som gömmer sig mellan pärmarna. Även om man vanligen inte roas av en genre så finns det alltid undantag. Här är bokcirklar fantastiska, någon annan väljer boken du ska läsa och du får höra lika många upplevelser av boken som det är deltagande medlemmar i bokcirkeln. Underbart!
Ett av livets stora glädjeämnen om ni frågar mig!

Under 2015 har jag sammanlagt läst 105 böcker. Då räknar jag endast de böcker som jag läst för första gången, alltså inte de jag läst om. (Jag kan nog kalla mig en benägen omläsareJ) Jag har haft många underbara läsupplevelser, ännu fler helt okej läsupplevelser, kryddat med ett par rejäla bottennapp. Jag är näst intill fjantigt nöjd över att ha lyckats läsa över 100 böcker på ett år! Allt sedan jag började föra läsdagbok har jag konstant hamnat på runt 95 böcker per år så ni förstår ju att 100 är ett magiskt tal.

Fast okej då, jag ska låta er ta del av några av mina favoriter! Klicka på titlarna nedan för att läsa recensionerna:

Hausfrau av Jill Alexander Essbaum

De förklädda flickorna i Kabul av Jenny Nordberg

Hyresgästerna av Sarah Waters

Brända skuggor av Kamila Shamsie.

En bok som jag inte recenserat är Oscar Levertins vänner av Martina Montelius som jag nog, ( i alla fall i skrivande stund), utser till årets ljudbok med anledning av den fantastiska författarinläsningen. Boel, en djup troende kulturtant, (hennes religion är kultur alltså), åker på författarkryssning och släpper loss. Martina läser den burleska historien med en alldeles utsökt avmätt stämma.

Som vanligt har jag läst betydligt fler kvinnliga författare än manliga. Om detta är medvetet har jag ingen aning om, inbillar mig dock att jag står över dylikt och väljer böcker skrivna av människor. Men å andra sidan, varför var jag en av de sista som upptäckte den fantastiske finske författaren Kjell Westöö och så sent som i somras upptäckte Conny Palmkvist?

Doerr_LVIS_3D-286x447[1]Men nu är det slut med mängdläsning för min del. Jag ska i stället ägna mig åt att läsa tjocka innehållsrika böcker! Eftersom jag så gärna ville nå över siffran 100 så har jag under slutet av året valt bort böcker över 500 sidor och ljudböcker över 15 timmar så jag har ett antal på vänt! Allra först ska jag sätta lurarna i öronen och lyssna till ljudboksutgåvan av Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr på drygt 20 timmar.

Gott nytt läsår!