Kategori: Recensioner

Publicerat

Så många platser där man frikostigt har spenderat sin tid, som om den var någon devalverad valuta

Jag gillar kontorsmiljöer. Skrivbordet där man kan ordna sina kontorsattiraljer som häftapparat och färgglada pennor. Blocken i hög. Kanske en kalender. Datorn på lämplig plats. Ergonomisk stol. Ergonomisk lampa. Ergonomisk organisation. Jag har varit i många varianter. Ibland i eget enormt rum där jag valde ut de vita väggfasta hyllorna och den röda soffan på egen hand och l-e-v-d-e fler timmar i det rummet än hemma. Ibland påvert i en liten hörna, delat bord med någon som var så slarvig och lämnade äppelskrott kvar efter sig.

I Linjen är kontoret det säkra kortet. Stället att vara på. Långt mer än en miljö. Den är en organism och en dag öppnar sig skjutdörrarna och vår huvudperson Emma sugs äntligen in. En osmos. Inne! Och härifrån kommer hon inte gå ut frivilligt.

Jag jobbar på, det första året på en arbetsplats är ett slags smekmånad. Jag jobbar mig uppåt och inåt, lär mig smälta in i byggnaden.

Beskrivningarna är så träffsäkra. Språket så exakt och elegant. När vi samtalar om den är vi rörande överens om just det. Lika överens är vi om att vi lämnas oberörda. Vi längtar efter Berättelsen om arbetet. Men det är kyligt, avskalat och utan gestaltning. Efter det pratar vi om kontoren och organisationerna i fem timmar.

Linjen. Elise Karlsson. Utgiven hos Natur & Kultur 2015

 

 

 

Publicerat

Du av Caroline Kepnes.

9789137143385[2]Tänk om den vänlige och aningen töntige killen i bokhandeln i själva verket är en slug, psykopatisk stalker? Tänk om Du är en ung kvinna som råkar besöka denna bokhandel och han fattar tycke för dig? Tillika har Du betalat dina böcker med kort varför han vet ditt namn och lätt kan ta reda på din adress. Du bor på första våningen och gillar att ha fönstret öppet. Du är flitig att dokumentera ditt liv på diverse sociala medier. Du är ett fantastiskt byte! Eller inte?

Jag vet egentligen inte riktigt vad jag tycker om Du. Välskriven och humoristiskt berättad och fylld av New York-kulturella referenser, inte minst Woody Allens underbara film Hanna och hennes systrar. Men är Du speciellt obehaglig? Jag menar som licensierad boknörd som ofta besöker boklådor borde jag vara skräckslagen?

Kanske beror min ljumma inställning till boken på att jag inte finner unga välburgna amerikanska collegestudenters liv och leverne speciellt intressant. Låt oss säga att jag nog är för gammal för att identifiera mig med bokens Du, trots att hon är illa ute, mycket illa ute. För när hon inte visar sig vara det lätta byte som stalkern trott måste han vidta drastiska åtgärder för att komma nära.

En annorlunda touch är att stalkern är bokens jag, det vill säga berättaren. Av det han talar om för oss förstår vi att han är lika känslokall och skicklig på att döda som någonsin Highsmiths Ripley och Buthler & Öhrlunds Silfverbielke. Fast mig skrämmer han inte, men så skulle han aldrig vara intresserad av att mörda en kulturtant som passerat de femtio.
Om jag inte var i vägen förstås…

Utgiven av Forum Bokförlag 2015, översättningen är gjord av Manne Svensson.

Publicerat

Brev från Europa: Gent

gentLivet är hektiskt så här års. Men ibland uppstår en lucka där tiden på något sätt går långsamt, när det svårlösta kan lämnas på en flygplats i Sverige och caféläsning i sommarvärme blir möjlig.

Och staden. Staden! Vilken tur att det var just hit jag skulle. Vackra hus och vad gör det att jag går vilse åtminstone två gånger. Fram kommer man alltid.

skrev jag förra gången jag var här och jag dubbelsignerar. Så är det.

Även om jag har mina uppdrag i staden är jag fokuserad på den lediga tiden och läser tre böcker på samma antal dagar. Koncentrerad och uppslukande läsning. Underbart. Hör här:

Vi var alla helt utom oss av Karen Joy Fowler. Hur ska man berätta en historia? Börja i mitten. Det förslaget får den pratsamma Rosemary av sin pappa när hon är barn. Jag börjar också i mitten. För det var där som Rosemary berättade för mig vem hennes syster egentligen är. Och jag blir högst förvånad. Bit för bit trillar allting på plats i denna obeskrivliga roman som inte liknar något jag tidigare läst. Är inte de böckerna de bästa? Jag tänker på sättet att röra sig i tiden så snyggt som författaren gör. Och på Fern. Och på vad vi gör med sådana som Fern. Missa inte den här romanen, trots att jag är kryptisk. Jag sa ju att jag började i mitten och det är där jag stannar. Utgiven 2014. På svenska (i översättning av Cecilia Falk) av Lavender lit 2015.

Semestern av Emma Straub. Åh, när ledigheten äntligen kommer. Då ska allt upplevas och göras. Gamla knutar lösas upp. Samtalen ska samtalas. Umgänge och verkligen rå om varandra. Så är tanken för Franny och Jim nu också när de åker två veckor till Mallorca tillsammans med barnen, den nästan vuxna Sylvia och den väldigt (?) vuxna Bobby. Med i huset är bästa vännen Charles med sin man och solen skiner och allt är vackert. Men förstås – somligt krackelerar, annat spricker i fogarna, en del smälter ihop igen.  Och det är intressant och avkopplande att vara den som ligger på luftmadrassen i swimmingpoolen och bara tittar på. Utgiven 2014. På svenska (i översättning av Klara Lindell) 2015 av Massolit förlag

 

Publicerat

Tusen ord för allt av Conny Palmkvist.

1000ordfoerallt[1]

En innerlig och mångbottnad roman om sorg. Så välskrivet med fjäderlätt flytande språk trots den melankoliskt förtätade stämningen. Det är hjärteknipande men ändå trösterikt och inte ett dugg sentimentalt. Ännu en gång måste jag fråga mig om jag kan ha missat ett helt författarskap, jag har aldrig tidigare läst någonting av Conny Palmkvist.

Johan har förlorat sin älskade hustru Natasja till Alzheimers sjukdom efter 63 års äktenskap.  Troget besöker han henne på vårdhemmet och ser hennes medvetande förintas. Deras liv har inte följt något gängse mönster. Jag förundras över hur de en gång träffades och den oväntade kärlekssagan som följde.

En trappa ner i samma hus som Johan bor 11-årige Isaak. En pojke som har för vana att sova med svenska akademins ordlista under huvudkudden. När mardrömmarna rider honom om natten dämpar han skräcken genom att lära sig ett nytt ord. (En fantastisk överlevnadsstrategi i alla fall enligt mig.) Isaak balanserar på en tunn tråd, han saknar trygghet och är förtvivlat ensam med sin saknad efter en älskad far.

Skildringen av den gamle mannen Johans och pojken Isaaks parallella liv med det väsen som kallas sorg knockade mig. Det är två berättelser i en tills Johan och Isaak möts och kommer till insikt om att de delar något djupt mänskligt tillsammans. Låten ”Wicked thing” med Chris Isaak, (som jag alltid tyckt väldigt mycket om), har fått ännu en dimension och ja, Isaak är döpt efter sångaren.

Jag kommer att läsa fler böcker av Conny Palmkvist. Tusen ord för allt är nyutgiven i pocket av Bucket List Books 2015.