Sommarbokfrukost på Sigtuna litteraturfestival

Majgull Axelsson publikSommarbokfrukost,  även om det ibland var kallt och regnigt. På olika sätt njöt vi av årets litteraturfestival i Sigtuna. Programpunkterna var många och intressanta. Läs när Petra Jankov Picha gör en jämförelse med bokmässan och listar allehanda för- och nackdelar!

Liksom förra året var Breakfast Book Club inbjudna att ha en bokfrukost på Stora Brännbo, och i år tillsammans med Majgull Axelsson.  Det är mackor, kaffe och 100 personer fler än våra vanliga bokfrukostar. Förstås! Många är intresserade av Jag heter inte Miriam och samtalstonen blir omedelbart allvarlig.

Jag heter inte Miriam handlar om Miriam som föddes som den romska flickan Malika. Hon växte upp i Tyskland med sin familj men när andra världskriget brinner som värst har familjen slagits isär. Miriam och hennes lillebror förpassas till koncentrationslägren. Snart råds hon till att ta en annan flickas identitet. Miriam Goldberg. Malika släpper aldrig den nya identiteten under de vidrigheter hon utsätts för men känner skuld för att hon sviker sitt ursprung och folk.

Hela berättelsen utspelar sig under Miriams 85-årsdag som hon firar med sin lilla familj i Nässjö. Det var hit hon kom så småningom. Med vita bussarna. Hit till paradiset. Och sin ursprungliga identitet har hon gömt långt inom sig under alla år. Men nu vill hon berätta.

Majgull AxelssonLovorden är många om den här romanen och vi instämmer i alla ord som otäck, skrämmande aktuell, fantastisk, välberättad och ”nog får den väl Augustpriset”. Och Majgull Axelsson berättar om bokens tillblivelse så inlevelsefullt att vi nästan glömmer bort att vi ska samtala. (Men vi glömmer inte bort att föreviga oss!)

Jag heter inte Miriam. Majgull Axelsson. Utgiven av Brombergs 2014.

– – –

Förra årets sommarbokfrukost

Fotograf

Inte riktigt enligt plan av Denise Rudberg och Hugo Rehnberg – Ljudboken

inte-riktigt-f-335x520[1]Jag behövde något lättsamt till öronen under min Mallorca-semester. Vid sökning på Storytel dök Inte riktigt enligt plan upp, inläst av författarna själva. Boken handlar om Paula och om Tom, ett par som skulle varit som klippt och skurna för varandra om de träffats i någon annan tid eller på någon annan plats än på Paulas bröllop.

Vartannat kapitel handlar om Paula och vartannat om Tom. Eftersom det rör sig om en författarinläsning så förstår ni kanske att det är Denise Rudberg som läser om Paula och Hugo Rehnberg som läser om Tom. Mycket lyckat grepp, ger extra personlighet åt karaktärerna.

Som alltid i Denise Rudbergs romaner bor personerna på Östermalm i Stockholm och har antingen goda inkomster eller en familjeförmögenhet. Kan nog irritera vissa läsare, men Paula och Tom rör sig i små cirklar av vänner och familj och jag tror att handlingen skulle fungera lika bra vart än i Sverige den utspelat sig, kunde faktiskt lika gärna varit Sundvall, Linköping eller Lund.

JPG_026_Denise_Rudberg_Hugo_Rehnberg-347x520[1]Jag blev rejält underhållen under lyssningen, handlingen är händelsedriven som ett filmmanus till en romantisk komedi och en rolig detalj är att man lagt sig vinn döpa varje kapitel med glimten i ögat. Det finns mycket ironi i texterna,( i alla fall enligt mig), jag skattade högt många gånger.

Så vill du ha en feelgood med situationskomik, driv och ironi – Lyssna på Denise och Hugo!

Inte riktigt enligt plan är utgiven av Lind & CO

 

 

Jag läser i fem timmar

skuggeJag lyssnar till Books on the Nightstand i sommar. Ett underbart program där de två programledarna diskuterar böcker och slikt. Eftersom jag har svårt att inte göra saker grundligt och metodiskt har jag fått lägga band på mig för att inte starta med program nummer ett för att därefter ta mig fram till veckans nummer 292. Skulle jag lyssna på alla skulle det ta sådär dryga 200 timmar. Och många av de timmarna vill jag ju ha till själva läsningen av alla de böcker man pratar om i programmen.Välj, Ann-Sofie, välj säger jag till mig själv.

Jag läser Linda Skugges 40 – constant reader och avbryter mig bara för att skriva ned de böcker hon nämner och lyssna till de låtar hon tar upp. Det är rakt och välskrivet. Om läsande och skrivande. Ångest och insikt och fullkomligt fascinerande. Efteråt är jag alldeles tom och tänker näe, är det redan slut? Och så börjar jag om från början.

Skugge läser 3,4,5, ibland många timmar varje dag. Constant reader, ju. Jag läser också mycket, men mindre än jag vill. Det är för att jag också är grundlig och metodisk med alla andra saker jag företar mig. I avsnitt 266 av BOTNS resoneras om hur man får tid att läsa. Var man kan läsa, hur man kan läsa och med matematiska uträkningar över hur mycket man hinner läsa om man skippar en tv-serie i veckan. 1 boksida i minuten gör att jag kan läsa en 300sidors på en kväll. Eller 2 x 40 – constant reader.

I Skugges bok får jag återuppta bekantskapen med Dorothy Parker – hon som  skrev Constant Reader-kolumnen i The New Yorker på 20-talet. I en post på sin blogg skriver Linda Skugge så bra om Parker. Och, ja. Gissa vem som just nu jagar Parkers samlade noveller för att kunna gå igenom dem grundligt och metodiskt?

40 – constant reader. Linda Skugge. Utgiven av Piratförlaget 2014.

 

Med andan i halsen – 2x hastighet på Storytel

Jag är som bekant inte så överdrivet förtjust i ljudböcker eftersom jag tappar koncentration så lätt. Men när jag utnyttjade två gratisveckor hos Storytel provade jag att lyssna snabbt. (Enligt Breakfast Book Clubs ljudboksexpert finns den möjligheten bara på iPhone än så länge.) Med 2x hastigheten kom jag upp i den takt som jag vanligtvis läser böcker. Det något dramatiska uppläsningssättet som jag ogillar försvann till viss del också. Berättandet blir mer neutralt, precis som när man läser en bok.

Den första boken jag nu lyssnade till var Allt jag önskar mig av Grégoire Delacourt. Här är en kvinna i ett ganska vanligt äktenskap på gränsen till uppbrott. Inte för att det är vad hon en gång önskade sig, , men hon kämpar på.  Ända till den dagen då en extremt stor lottovinst ställer så gott som allt på ända. Välberättad och välöversatt. Men sådär halvbra historia. Blev inte så engagerad och hade jag läst i stället för att lyssnat hade jag nog tröttnat tror jag. Men med hög hastighet i uppspelningen krävdes koncentration och det skapades en spänning i det snabba talet som gav boken något extra! Det tycker jag är intressant.

Bok nummer 2 var Klara Zimmergrens Längtan bor i mina steg som jag verkligen tyckte om. En längtan efter att få barn är utgångspunkten, men utan sentimentalitet. Dessutom löper kärleken till djur som en stark fåra genom hela boken och jag älskar dem alla: elefanterna, hundarna och särskilt Frasse. Jag varvade mellan 1.5x och 2x i hastighet och båda fungerade bra.

Kommer jag lyssna mer nu då när jag hittat en galant lyssningstakt? Nej. Det var roligt att lyssna. Men inte 169-kronor-i-månaden-kul. Dock måste jag kolla upp detta med att reglera hastighet när man lyssnar på ljudböcker som man köper. Finns det?