En familj som går sönder. Mamma och pappa är oense om rätt och fel. I kläm kommer barnet med lojalitet och kärlek till båda sina föräldrar. En inte ovanlig berättelse i skönlitteraturen (eller i verkligheten heller, för den delen). I En tiger för en ängel är vi i Trondheim, mitt främsta skäl att läsa romanen, och barnet heter Lotte. Alldeles alldeles strax kliver hon på planet som tar henne till farmor och sommarlovet på landet. I återblickar får vi veta hur tung vintern har varit med sorg och konflikter mellan mamman och pappan. Veckorna hos farmor och farfar blir Sommarlovet upphöjt till tiotusen och Lotte njuter och tar tillvara på varje sekund.
Hon är här. Det är så här hon tänkte att det skulle bli, under vinterkvällarna i Trondheim, med kudden iskall mot kinden, halsen hopsnord av gråt och saknad, en knut som inte mamma kunde höra.
Det positiva med romanen är att berättandet får ta sin tid. När mamma gråter så gör hon det i längre sentenser och inte i en kort mening: ”mamma gråter”. Detaljerna spär på trovärdigheten och skapar mångbottnade karaktärer. Men det jag har emot romanen är att det är den lillgamla Lotte som fått perspektivet. Berättarvinkeln löser författaren i och för sig oftast bra och konsekvent. Det är barnliv, Lotte leker mycket och styr utrifrån sin ålder vad som ska fokuseras och berättas. Det som är mest intressant för en vuxen är kanske minst intressent för en åttaåring och vice versa.
Samtidig är det just detta barnperspektiv som jag inte gillar med boken. Lotte har sådan tankar och uttryck ibland som irriterar mig därför att det inte känns rimligt att en åttaåring säger/tänker så. Det känns också stundtals som det är en upplysningsbok där det ska skrivas på näsan: ”se, så här känner barn när deras föräldrar skiljer sig och ni hanterar det fel”. Då tappar jag en del av läslusten.
Det här är Anne B Ragdes debutbok. Tydligen har hon till viss del hon arbetat om den, främst de dialektala dialogerna, och den har fått en modernare lockande titel (I original hette den Hvem sviktet Lotte). Den har fått god kritik i Norge och beskrivs som psykologiskt trovärdig och välkomponerad. Samt att inlevelsen i Lotte är övertygande. Det var just det.
En tiger för en ängel. Anne B Ragde. Utgiven (igen) 2013. På svenska samma år av Forum.
_____
Så här har jag skrivit om Anne B Ragdes romaner tidigare.
Först: åh vilken utsökt och behaglig läsning det här har varit. Jag skrattade en hel del, men fick också sån ångest över händelseutvecklingen att jag blev tvungen att läsa sista kapitlet för att komma vidare. Det har aldrig hänt tidigare i hela mitt liv!
Om det nu var så att Lady Di aldrig dog. Om det nu var så att hon iscensatte sin död. Om det nu är så att hon istället lever ett annat lugnt liv bortom paparazzi och folkets kärlek. Om det nu är så. Hur kan den historien vara?
Jag sitter på 16 A och läser det sista. Vad ska jag säga, tänker jag, vad ska jag skriva om den här romanen? På sista sidan skriver jag möjliga ord och meningar. Hudlöst är ett ord som kan användas, men när jag vänder på boken och läser baksidesblurben ser jag att det ordet står där. Och även om jag stavade fel och skrev hudläst först och det ordet egentligen stämmer bättre, så kan jag inte använda det. Hudlöst. Hudläst. Hud mot hud.