Kategori: Recensioner

Publicerat

Vulcan av Nino Mick

1875 brann tändsticksfabriken Vulcan. Fyrtiosex kvinnor och flickor omkom i branden. 1909 och samma plats. Ny fabrik. Tämligen lika (usla) arbetsförhållanden. Sara jobbar på Vulcan. Packar askarna. Hur man gör? Det är inte svårt

Innerask, stickebunt, ytterask. Skjut samman, lägg åt sidan.

Saras man Salemon har fängslats för värnpliktsvägran. Hon kämpar på för uppehället för sig och barnen. Berta, som var med 1875 men av någon outgrundlig anledning klarade sig, får hyra en sängplats och det ger ett gott tillskott i kassan. Mat på bordet. Sällskap. Naemi, ungsocialisten, väntar också på Salemon. ”Han behövs på mötena, det blir ingen reda utan honom.” För i Sverige drar det ihop sig det till strejk. Naemi vill att de alla ska ställa upp, i solidaritet med andra arbetare, undrar varför inte fler kvinnor, labborna, ansluter till mötena.

Men de som också för berättelsen framåt är rösterna från de fyrtiosex flickorna som omkom i branden. De bildar ett kollektiv där de pratar och rör sig överallt, oförmögna att komma till ro efter alla dessa år. De kan gå in i de levande människorna, förflytta sig som vinden mellan hus och platser och tider. Betraktar, kommenterar som antikens körer. De sörjer att de inte fick leva. Och vems var skulden till denna brand som de inte kan släppa?

Unikt. Säreget. One of kind. Allt passar för att beskriva romanen. Här finns klasskamp, arbetarskildring, o(lyck)saliga andar och fina gestaltningar av människor, kanske särskiltkvinnorna. Språket i de berättande partierna är så vackert, poetiskt, rytmiskt. I bjärt kontrast mot de grovt dialektala dialogerna. Jag hakade upp mig där, tvärnit i min läsning i början. Men så blev också det en rytm att följa. Så varsågod, 430 sidor att njuta av, beröras av, gråta till.

Vulcan. Nino Mick. Utgiven 2023 hos Norstedts. Det snygga omslaget är gjort av Moa Schulman.

PS. Jag vet inte jag, men en Augustprisnominering på måndag kan väl knappast vara främmande?

Publicerat

Birnams skog av Eleanor Catton

En sällsam och välskriven roman vars berättelse jag inte läst förut. Av förlaget benämns den som en psykologisk thriller och det stämmer förstås, men den är väldigt mycket mer än så. Birnams skog är namnet på en antikapitalistisk grupp som odlar biodynamiskt på övergivna platser. I en presentation av gruppen anges att de lever efter principer om solidaritet och ömsesidig hjälp. Det där sista haltar, (förstås), men de två vännerna Mira och Shelley styr och håller outtröttligen verksamheten flytande. 

Shelley sköter ekonomin och driften medan Mira är eldsjälen som drömmer stort. När ett jordskred inträffar i den nya zeeländska ödemarken och gör ett stort område obeboeligt ser Mira omedelbart en möjlighet för Birnams skog. Hon reser dit för att se om det är möjligt att etablera sig i den otillgängliga dalen och odla. Väl där finner hon att hon inte är ensam om att väva planer för den isolerade dalen, även miljardären och exploatören Robert Lemoine är på plats och tycks ha varit det en tid. Efter en del gruff kommer enas dock Mira och Lemoine till slut om ett samarbete. Men är Lemoines planer hederliga och är han att lita på? 

Utspelas till större delen i den nya zeeländska ödemarken och jag gillar verkligen miljöbeskrivningarna. Läser i efterordet att platsen är påhittad vilket förstås var ett måste för intrigen. Dock är skildringen av att överleva i ödemarken fängslande. Min gamla dröm om att resa till Nya Zeeland lever upp.

Utgiven på Brombergs Bokförlag 2023, översatt av Inger Johansson

Publicerat

Från A till Ö: S som i Sömngångerskan

Jag rensar och städar i bokhyllor och blogginlägg. Hittar intressanta böcker som är lästa men glömda. Som Sömngångerskan av Essie Fox. Den gavs ut på det numera före detta bokförlaget Damm. Essie Fox har jag inte läst sedan jag skrev om boken i november 2011. Inte heller ägnat henne en tanke trots att jag uppenbart gillade boken, i alla fall i början:

”Jag tror att när Essie Fox gjorde research och skrev sin bok Sömngångerskan, så hade hon riktigt roligt. Engagemanget för det viktorianska går inte att ta miste på vare sig i ”Författarens kommentarer” i slutet av romanen eller på hennes webbsida virtualvictorian. Det tidstypiska finns verkligen med i romanens miljöer, i dofter och smaker och är romanens styrka.

Den unga Phoebe, oskuldsfull och naiv,  växer upp med den strängt kristna mamman och den mer levnadsglada mostern som är sångerska och skådespelare. Phoebe får i smyg följa med sin moster till teatrarna, men omedelbart får vi veta att något händer och  moster Cissy slutar sjunga. Vi anar något dolt och att det är det som ska redas ut och avslöjas i berättelsen. Här introduceras också Mr Samuel – mörk och beslutsam och jag får Mr Darcy-känsla. När sedan moster Cissy dör ber Mr Samuel att Phoebe ska bli sällskapsdam åt hans hustru.

Steg för steg rullas historien upp om hur alla de tre kvinnornas liv starkt påverkats av mannen. Men ganska tidigt räknar jag ut gåtans svar. Jag tröttnar och tycker inte det blir så spännande. Mr Darcy-känslan försvinner snabbt och där Moster Cissy blir en välgestaltad karaktär blir mamma Maud helt platt.”

Det verkar inte som om fler böcker översatts till svenska sedan Sömngångerskan. Webbsidan The Virtual Victorian är välmående och aktuell (och rolig att läsa) och på Essie Fox författarsida ser jag att ett helt gäng böcker publicerats sen dess. Den senaste heter Fascination och vi rör oss också här i det viktorianska. Så frågan är: Är ni bekanta med Essie Fox böcker?

Sömngångerskan. Essie Fox. Utgiven på svenska 2011 i översättning av Annika Sundberg.

Det här en promenad i lästa böckers förråd som jag gör just nu.

Publicerat

Holly av Stephen King

Holly Gibney, från Kings Mr. Mercedes-serie är tillbaka och hon har just begravt sin mor. Det är sommaren 2021 och världen både präglas och plågas av pandemin. Hollys mor som var både covidförnekare och vaccinmotståndare blev ett av sjukdomens offer. Holly känner sig betryckt och sorgsen och eftersom hon och hennes affärspartner i detektivbyrån, (även han sjuk i covid), inte har så många uppdrag beslutar Holly att ta ledigt. Ett telefonsamtal kommer dock i vägen, en desperat kvinna som ber om hjälp då hennes dotter Bonnie har försvunnit. Holly börjar tveksamt luska i fallet utan något större hopp men till sin bestörtning upptäcker hon att det finns ett antal personer som alla försvunnit på liknade sätt.  

Vi läsare vet mer än Holly eftersom King avslöjar vissa detaljer i början av boken, men vi är förstås inte säkra, vi undrar varför!!!!! och vi är alla mer eller mindre äcklade. Spännande och helläskigt är det. 

Holly är 600 sidor lång, King har ju rykte om sig att skriva för långa romaner och hans redaktör för att inte säga till på skarpen avseende detta.  Kanske har man just gjort det här, för även om Holly är en tegelsten så upplever jag  inte romanen för lång. Omfattar ju mycket annat än bara gåtan, Vänskap, poesi, skrivande och drömmen om att bli författare. Människans oundvikliga och plågsamma åldrande och så får alternativ fakta och antivaxxare sig några rejäla kängor. 

Har läst ett 15-tal böcker av King. Han lär ha gett ut ett 70-tal så det är inte så många. Har gillat allt men Holly tycker jag definitivt är en av de bästa jag läst. Tyckte väldigt mycket om den.

Utgiven på Albert Bonniers förlag 2023, översättning av John-Henri Holmberg