Efter ett halvår av total läskoma (tidsbrist, stress, orkeslöshet, oinspirerad) sträckläser jag det fina seriealbumet Mats kamp på en stenig strand i Kroatien. Miljön är så långt från boken som det bara går. Där Mats knappt rör sig utanför Söders höjder stirrar jag ut över hav, sol och klippor. Det är 35 grader i både luften och mitt sinne. Semester!
Mats kamp handlar om Mats och hans sambos resa från parrelationens ensamhet till att bli föräldrar. Det är träffsäkert med samtidigt en gnutta av 70-talisternas ironiska syn på livet samtidigt som han får in poäng efter poäng i genialisk samhällskritik. Särskilt gentemot den svenska skolan och vad som hänt med den de senaste femton åren. Mats Jonsson får in otroligt mycket detaljer i varenda serieruta vilket gör boken väldigt maffig. Serier brukar gå så fort att läsa men här kan man fördjupa sig i varje sida länge.
Han beskriver också den dubbla kärleken till familjen och den gränslösa till det lilla barnet otroligt fint. Detta måste läsas!
Mats kamp ges ut av Ordfront. Mats Jonssons blogg kan läsas här.
Om kvällarna läser jag Aftonstjärnan. Romanen med det vackra namnet är lugn och meditativ att vila i, sitt ämne till trots. Det tre vuxna syskonen städar i Skogshuset, det älskade sommarhuset som nu ska säljas. Mor är död. Kvar finns bara hennes saker och alla minnen. Parallellt med våndan kring huset tar författaren oss tillbaka ett halvår i tiden när mamma blir allt sjukare. Alla tre barn har ett innerligt och nära förhållande till sin mor. Hon har haft en stor och given plats i deras liv. Vad ska nu fylla det? Det otänkbara – att sälja Skogshuset – blir nödvändigt och spelar det ändå någon roll. Och kanske är det där som frigörelsen finns. För vad är Skogshuset utan mor.