Kategori: Recensioner

Publicerat

Känslan av ett slut

Maj månads frukostbok är Känslan av ett slut av Julian Barnes. När jag sitter med den här bredvid mig vill jag närmast läsa om den på en gång. Förstås för att den är bra. Men mest för att när sista meningen är sagd kommer berättelsen i ett annat ljus. Var det så! Och inledningen får en beskare smak vid omläsningen.

Tony är numera pensionär, har levt ett stillsamt men välordnat liv. Eller har han inte, så säg? Hans äktenskap tog slut, men relationen fortsätter i stilla samtal. Han betraktar sitt liv. Minns Adrian, ungdomsvännen som först stal hans flickvän Veronica och sedan tog livet av sig. Det finns ett förlåtande skimmer när han tänker på det numera.

Livet ställs på sin spets när ett brev kommer från advokatbyrån. Det är mamman till Veronica som har avlidit och efterlämnar Adrians dagbok till Tony. Adrians dagbok? Varför har Veronicas mamma den? Och varför vill hon att Tony ska ha den? Han börjar sakta nysta i många trådar och hittar svar som han inte ville få.

Med något undantag är vi överens om att det här är en mycket bra bok. Välskriven, knivskarp och intressant. Den leder oss i tankar och samtal om tidens flykt, om minnen och vems sanning som är sann. Läs den!

Känslan av ett slut. Julian Barnes. Utgiven av Forum 2012.

Publicerat

Det är bara regn

Jag läser Det är bara regn liggandes i stekande solsken, så långt från bokens epicentrum som det går. Där är söderkrogar och sorg. Där jag är är förort och sol. Det är en nostalgitripp för oss som gick ut i Stockholm i slutet av 90-talet och början av 00-talet med alla krog- och kulturreferenser. Bonden, Sjögräs, The Cure, Per Hagman.

Språket är bitvis fantastiskt full av fantastiska one-liners. Min favorit: ”Är jag en feautre eller är jag en bugg?”. Men jag får inte ihop det till en riktig historia. Det tar också ett tag innan jag kommer i greppet att bryta ut meningar och lägga dem på en egen sida. Jag väljer efter ett tag att läsa texterna fristående, som poesi, och då går det lättare.

Boken är snabbläst och lågmäld. Finstämd skulle man kunna säga. Sorgsen och privat. Fin. Men tyvärr ingen bok som kommer sätta sig i mitt minne.

Det är bara regn ges ut av Pequod press.

Publicerat

Invalido

”Det kliar i näsan.” Jag har precis vaknat upp och svarar på mammas fråga om hur jag mår. Jag ligger på rygg i sjukhussängen med armarna längs sidorna och känner ett lätt tryck över halsen. Det tar emot lite när jag andas och jag känner mig dåsig.
”Du måste ha den där”, svarar hon. 
”De måste ha koll så att inte syrenivån i blodet blir för låg.”
Det är mörkt i rummet frånsett det dova ljuset från en liten bordslampa med röd skärm som står på ett rullbord en bit bort. Bredvid sängen står apparaten som mäter syrenivån. På dess display blinkar röda siffror till med jämna mellanrum. Värdet får inte understiga åttio, men det gör det ibland och då ljuder en larmsignal. 

Så börjar Christian Wass självbiografi Invalido – på ett ögonblick förändrades allt. Jag har inte ens läst 100 sidor av boken och jag bölar flera gånger. Kanske för att jag känner så igen mig. Jag är Christian Wass, det kunde varit jag.

Boken börjar på sommarlovet efter gymnasiet då Christian och hans polare festar loss i grekiska ö-världen. När han kommer hem väntar universitetet och han förutspås en lysande karriär som civilekonom. Han är snygg, stark, orubblig, odödlig. Jag räknar snabbt ut att jag är ungefär jämngammal med Christian Wass. Jag var också på Ios den där sommaren. Festade lika hårt. Sprang vi på Christian och hans kompisar månne?  Jag var stark, orubblig och odödlig.

Men livet blir inte alltid som man tänkt sig. Ett olyckligt dyk från en brygga när Christian kommit hem förlamar hans kropp och han tvingas börja om från början igen. Totalt. Från scratch. Det går inte att föreställa sig. Om uppgångar och motgångar handlar hans självbiografi om. Den är osentimental och väldigt ärlig och därför också väldigt drabbande.

Min erfarenhet av rullstolsburna är som de flesta, väldigt liten. Christian Wass ger mig en unik inblick i hans och deras värld. Det berikar mig och jag tycker alla borde läsa den här boken för att få ett uns av förståelse för hur många av våra medmänniskor har det. En viktig bok! Läs!

Invalido – på ett ögonblick förvandlades allt ges ut av Hoi förlag.

PS: Det enda jag har lite svårt för i boken är tillbakablickarna i kursiv stil. Jag tycker det är intressantare att läsa om Christian nu och skulle vilja höra minnena berättade genom hans nuvarande röst istället för att flyttas tillbaka i tiden. Och så är jag lite allergisk mot mycket kursiv stil i böcker. Jag tycker man kunde ha skippat det.

Publicerat

Mitt liv som Schaffer

Två genomgående tankar i huvudet när jag läser den här biografin. 1) jag vill bli  Janne Schaffers bästis och 2) vilken galet duktig musiker han är.

Det här är en av de mer intressanta memoarer jag har läst därför att den handlar om musiklivet i Sverige från 60-talet och framåt. I detaljer och översikter berättas om band, producenter, låtlistor och turnéer.  Janne Schaffer har spelat med alla i Sverige och i världen verkar det som. Duktig, kreativ och uppskattad. Jag gillar honom. Han berättar med värme om de människor han träffat genom åren. Jag vill genast att bli hans goda vän!

Inledningen genomströmmas starkt av den hårt hållna pojken. En sträng pappa, en undfallande mamma. Pojken som ville vara till lags. Samtidigt: det fanns en drivkraft, en lockelse till att uttrycka sig i musiken, att ha en egen gitarr, att spela. Det blir en stark kontrast till det stränga. Om man nu var så hårt hållen, var man inte rädd då? Att åka på stryk och straff när man stack iväg och spelade? Men skället rann uppenbart undan. Detta var viktigare. Viktigast!

Boken följer ofta biografins kronologi, men ger också tematiska avsnitt. Historierna är berättade för Petter Karlsson och skrivs i jag-form.I början störs jag över språket. Det hackar lite, blir lite stolpigt stundtals. Men jag vänjer mig kvickt och slukläser mer eller mindre. Plus lyssnar. Inte minst på bonuslåtarna som följer med.

Mitt liv som Schaffer. Janne Schaffer, Petter Karlsson. Utgiven av Roos & Tegnér 2012.