Kategori: Recensioner

Publicerat

Jag är Zlatan Ibrahimovic

Zlatans bok slår alla försäljningsrekord. Just nu har han sålt lika mycket som Läckberg, Kepler, G W Persson och Kerstin Ekman tillsammans läste jag i någon av kvällstidningarna. Zlatan närmar sig en halv miljon sålda exemplar och för att jämföra har t ex Steve Jobs ”bara” sålt 35 000 av sin biografi. Dessutom är det den i särklass mest sålda e-boken hittills och hela branschen hoppas boken kan ge e-boken det uppsving den behöver.

Det råder verkligen Zlatan-feber och jag har plöjt den 340 långa sidor biografin om fotbollstjärnans liv.

Gillar man Zlatan och gillar man fotboll är den här ett måste. Du får lära känna Zlatan och vem han är och hans bakgrund och hans digra fotbollshistoria. Egentligen vet jag inte om något särskilt nytt kommer fram men det är ganska underhållande och intressant med alla turer i köpandet och säljandet av spelare mellan klubbar och även hur olika mentalitet och kultur det är i de olika klubbarna som Zlatan spelar i. Men jag måste erkänna att jag ibland skummar lite när fotbollsnörderiet blir för stort.

Jag läste den som e-bok på iPaden och fördelen med det var att jag faktiskt kunde gå in och googla alla mål han beskriver och se dem på YouTube.

Det här till exempel:

Mycket snyggt!

Publicerat

När natten faller

I Krakow går dagarna fort. Ett närmast magiskt ljus om dagarna i Kazimierz som skapar en sagokänsla. Jag går från synagoga till synagoga. Från kyrka till kyrka. Avbryter då och då för att dricka kaffe eller äta en bit mat. Om kvällarna blir kvarteren än mer dunkla och gåtfulla.

Jag läser När natten faller och flyttar till  New York där Peter bor med fru. Gallerist och konstkännare. Lyckad. Men lycklig? Jobbet känns … alldeles för vanligt. Konsten i all ära men vad gör man åt tristessen?

Snälla, snälla Gud, sänd mig något att dyrka.

Jaha, då börjar alltså arbetsdagen.

Peters dotter har flyttat hemifrån och är mest arg på honom. Vad Peter behöver, tycker han, är något som skakar om. Som ruskar till livet. Otrohet har han redan prövat. Och nu? En gång till, näe. När kyssen kommer blir det inte alls som han tänkt. Osannolikt men lågmält förälskad i alldeles fel människa. Och utnyttjad. Vad är det här! Full av skuld vänder Peter sig till sin fru. Hur ska han kunna säga något? Hur ska han kunna förklara? Men hon säger.

Let me free

Det går att sträckläsa romanen som ett vackert flöde ord där den yttre dialogen och berättelsen går över i en inre monolog och tillbaka igen utan skarpa gränser och jag är verkligen i Peter och jag kan verkligen allt om konst och jag känner ångesten över dotterns aviga ilska och Peters längtan efter något … annat.

När natten faller. Michael Cunningham. Utgiven av Lind&co 2011.

_______

Läs också Cunninghams Timmarna, gärna tillsammans med Mrs Dalloway.

 

Publicerat

Dannyboy & kärleken

Daniel Åberg är kändis i blogg- och förlagskretsar. Förutom att ha bloggat om sitt skrivande och sina böcker, har han också gett ut sin uppföljningsroman Vi har redan sagt hejdå helt själv och fått en hel del uppmärksamhet för det. Men nu är det inte den jag har läst utan debuten Dannyboy & kärleken som kom redan i april 2005. Jag köpte den då till en kompis, för att han också heter Daniel och gillar Pet Shop Boys, men av någon anledning tyckte jag själv att innehållet verkade så intressant så jag gav aldrig bort den utan den blev stående i bokhyllan länge. Väldigt länge faktiskt för det är först nu jag har läst den.

Och varför väntade jag så länge?

Jag är fast från första sidan och kan inte sluta läsa. I början irriterar jag mig något på det jag inte kan bestämma mig för är korrfel eller meningen att vara så. Oavslutade meningar här och där i texten. Emellanåt ger det dock texten en väldigt dramatisk effekt så jag bestämmer mig för att det ska vara så och det visar sig vara rätt. Efter några kapitel är jag helt inkörd och gillar greppet.

Boken är en nostalgitripp. Både för dem som pluggade i Uppsala på 90-talet, vilket jag aldrig gjorde men jag hängde där ändå på en del av nationerna med gästkårleg då jag läste i Linköping och hade pojkvän och kompisar i Uppsala. Dels från stockholm i början av 2000-talet. Vem har inte köat till Patricia klockan 2 på natten eller försökt ta sig in nånstans på krogarna runt Stureplan strax innan stängning.

Ibland känns det som ett slut är nära men sen fortsätter historien vidare och vidare och vidare. Daniel Åberg syr ihop det snyggt på slutet men jag tycker kanske ändå att boken är något för lång och tappar lite i tempo på slutet men mitt helhetsintryck är mycket positivt och boken fångar tidsandan perfekt och boken blir trots tempot aldrig tråkig. Jag sträckläser den hela! Det är ett bra betyg.

Publicerat

Sista resan

När flygplanets dörrar stängs och låses uppstår tidlösheten. Mobilen avstängd. Ingen klocka på armen. Jag är på väg mot Krakow när jag kliver in i Carsten Jensens Sista resan . Romanens Carl Rasmussen är i sin tur på väg till Grönland för att hitta tillbaka till inspirationen. Såväl till livet som till sitt måleri. Med handen på relingen tänker han på ungdomens Ærø där pappa skräddaren tyckte att Carls konstnärsvisioner var en hobbymålares orealistiska drömmar. Carl sliter sig loss och tänker måla ändå. Allt för konsten! Men ändå inte. Är den koboltblå låga som brinner för konsten egentligen Carls? När hans ungdoms kärlek dör tar en annan hustru plats invid honom. Stödjer honom i måleriet. Skapar förutsättningar för att han ska kunna vara konstnär. Hon blir navet i familjelivet i Marstal. Men det räcker inte. I denna frihet är Carl ändå ofri. Målningarna av havet, skeppen, molnen blir alltmer som främlingar.

Högtalarna sprakar till. This is your captain speaking och dimma i Tyskland där planbyte ska ske och försenad landning med fyrtiofem minuter. Tiden är på plats tick-tack-tick-tack och kommer jag att hinna?

Jo, jag hinner och snart nog stängs och låses nya flygplansdörrar och Carl Rasmussen är med mig igen i sin sista resa och sin första resa och allt däremellan. Så elegant rör sig författaren mellan tiderna och platserna. Språket är vackert och tidslöst. Den initierade kunskapen om måleriets tekniker får mig att närgånget vilja studera Rasmussens konstverk. För visst finns han på riktigt som en av Marstals män och även om Jensen fabulerar och fantiserar har historien en sann utgångspunkt.

Trots sin givna plats är målandet ändå inte det centrala i romanen. Nej, det mest intressanta är frågan om hur långt man kan och ska gå för konsten. Hur långt som helst, Carl, hur långt som helst?

Sista resan. Carsten Jensen. Utgiven av Albert Bonniers förlag 2009. Min pocket gavs ut av Månpocket året därpå.

Läs om Vi, de drunknade.