Kategori: Recensioner

Publicerat

Ankomsten av Shaun Tan

Eftersom jag åkte direkt till Berlin från Bokmässan 2011 bestämde jag mig för att inte köpa några böcker. Det gick  *harkel* sådär. Först var det Bibeln.  Sen gick jag på Kulturrådets presentation av årets mottagare av Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne, Shaun Tan. Ulla Rhedin presenterade den grafiska romanen Ankomsten och dess magiska bilder, och jag tänkte: jag måste bara köpa den. För mig handlar bokköp nästan alltid om Nu eller Aldrig så jag stegade iväg till Kabusa och ordnade mig den 880 gram tunga boken.

Fantastisk läsning eller vad man nu ska kalla intagandet av bildberättelsen om mannen som måste lämna fru och barn därför att hemlandet inte längre har någon framtid. Han måste hitta en ny plats för dem. Shaun Tan blandar det fotografiskt realistiska med abstrakta delar i sina bilder och gestaltar därmed det totala främlingskap och förvirring som en immigrant måste känna i ett nytt land.

För många år sedan jobbade jag som lärare i alfabetisering för flyktingar som inte kunde läsa och skriva med det latinska alfabetet. De kunde i stället kyrilliska eller arabiska tecken. Vi gick igenom ljud och utseende om och om igen tills det fungerade. Jag var djupt imponerad av såväl motivation som kunskapsutveckling. Tänk er själva, några streck hit och dit kombineras till mönster du aldrig sett, ljud du sällan uttalat. Och du måste lära det snabbt eftersom det är nyckeln till ett integrerat samhällsliv. Tan illustrerar det så exakt i sina bilder.

Varje liten detalj i boken kan ägnas lång tid. För varje läsning blir det nya lager och delar att lägga märke till.  Inget är lämnat åt slumpen. Inte ens ISBN-märkningen. Rusa nu iväg och låna eller köp.

Ankomsten. Shaun Tan. Utgiven på svenska av Kabusa böcker 2010.

Publicerat

Bokfrukost om Den enögda kaninen

Klockan åtta på fredagmorgonen samlas vi för månadens frukostträff. Liksom förra årets bokmässefrukost har vi bjudit in författaren till boken vi pratr om. I år Den enögda kaninen av Christoffer Carlsson. Även om vi vill ha fokus på våra läsningar av boken kommer vi snart in på hur det var att skriva boken, hur det är att skriva överhuvudtaget och Christoffer berättar skarpt och spännande. Inom kriminologin, säger han, är det så att vill man förstå något börjar man från slutet och sen tittar man steg för steg hur det kunde bli som det blev. Han är först klar med slutet, med sista meningen och det är mot det han skriver.

Någon av oss pekar på det filmiska i boken. Christoffer säger stt han tänker aldrig i kapitel, utan i scener och scenövergångar, kanske är det så vi tänker. Vi berömmer hans sätt att skapa tydliga bilder, att stämningarna sätts med som det verkar, med några få utvalda detaljer. Romanen har starka drag av Donna Tartts Den hemlia historien menar Petra. Christoffer nickar instämmande.

Romanen utspelar sig i en liten håla. Det är sommaren och det är ett slags statiskt läge, ”ett tillstånd av limbo”. Här hittar vi de unga utsatta, de som inte glassar runt i storstaden, de som inte fått de coola jobben. Det finns en tydlig diskrepans mellan de som aldrig kom iväg, och de som gjorde det och vände hem. Hemvändare, nej, det är inte bara att kliva tillbaka i sin gamla roll.

”Den har drag av Hemingway” säger någon och påpekar den språkliga skillnaden mellan Fallet Vincent Franke, som var yvig och mångordig. Den enögda kaninen har en mer återhållen stil. Vi gillar den mycket och när Christoffer har gått säger vi att det just det att han skapar stämningar så bra, har ett snyggt språk och intressanta och välgestaltade karaktärer.

”Jag vill skriva feta berättelser”, säger författaren. Gör det! säger vi.

Publicerat

Jag tror jag älskar dig av Allison Pearson

Jag ser fotografiet framför mig. Publicerad i någon av kvällstidningarna dagen efter hans sverigebesöket i maj 1974. Hon är i bildens centrum, med handen framsträckt och ögonen tårfyllt riktade mot idolen som står ovanför på scenen.  Han är David Cassidy. Och hon är min klasskamrat i sjuan, som älskade sin idol lika intensivt som Petra i romanen Jag tror jag älskar dig.

Åh vad det är fint med idoler! Jag hade många under tidiga tonåren och kärleken till dem kombinerade jag med att dra upp riktlinjer för framtiden. Det vill säga: jag planerade bröllop. I detalj med bordsplacering och allt. Eftersom jag på tidigt sjuttiotal planerade att flytta till Fagersta på heltid var de flesta av mina bröllopsplaner förlagda till Västanfors kyrka, och med middag på Åvestbo slott. Till exempel var det där jag planerade att gifta mig med Björn Borg och i gästlistan hittar vi såväl Ralf Edström som kungen.

Sen la jag av den där bröllopsplaneringen och älskade bara besinningslöst ändå. Som David Byron i Uriah Heep. Ta en titt  på vad jag fick se när bandet var på Gröna Lund 1975. Man förstår ju att jag var madly in love!

Trots bröllopsplaneringen (vilket oss emellan handlade mer om lust till struktur och organisation) var jag aldrig i närheten av roman-Petras frenesi. Hennes förhållande till Cassidy är intensivt, svartsjukt och hett. Hon kan allt om honom, men så har hon också David Cassidy Magazine som kommer ut regelbundet och ger alla detaljer man någonsin behöver. David själv skriver där brev till sina fans. Väl?

Tjugofem år senare hittar Petra ett brev bland sin mammas kvarlåtenskap. Ett brev som är lika gammalt och som meddelar att Petra vunnit en tävling och där priset är att träffa David Cassidy himself. Tjugofem år försent, vem bryr sig, Petra bestämmer sig för att bringa in sitt pris.

En charmig berättelse där första halvan, tonårstiden,  blir alldeles för detaljerad och oallmängiltig om man inte idoldyrkat Cassidy själv. Men den andra halvan med den vuxna Petra är mer intressant att läsa och så där smågullig och mysvarm.

Jag tror jag älskar dig. Allison Pearson. Utgiven av Printz Publishing 2011.

_______

Bonus!

Publicerat

Karlstad Zoologiska

Foto: Caroline Andersson

Jag har höga tankar om Hanna Hellqvist. Hon är en av den fantastiska trion i morgonpasset som får mig att skratta högt varje gång jag lyssnar på dem. Hon har självdistans, humor som få och känns som en sån där tjej som man verkligen skulle vilja ha som sin bästa vän. Därför blir jag besviken när jag läser hennes roman Karlstad zoologiska, en ganska trevlig bok om hennes pappa. Galningen med alla hundratals djur som passerar revy under Hannas uppväxt.

Men tyvärr stannar det vid ”ganska så trevligt”. Det bränner aldrig till och blir riktigt bra. Inte heller riktigt roligt. Jag tröttnar faktiskt strax innan slutet eftersom det känns som historien aldrig börjar. Ingen vändpunkt. Ingen höjdpunkt. Ja, jag struntar faktiskt i slutet. Tråkigt!

Jag förväntade mig så mycket mer.

Karlstad zoologiska, kom redan 2009, utgiven på Albert Bonniers förlag.