Kategori: Recensioner

Publicerat

Elsas värld av Sofi Fahrman

För ett år sen läste jag Elsas mode av Sofi Farhman, första boken om modebloggaren Elsa som gör kometkarriär i modevärlden med sn blogg Elsas mode. Tyckte boken var rar, spännande och rolig och såg fram emot uppföljaren Elsas värld. Nu har Elsa fått kontrakt med den stora kvällstidningen Bladet och ska få åka till New York Fashion Week.

Tyvärr slutar det vara spännande där. Det som var kul i första boken blir bara slapstick och plumpt i andra boken. Elsa gör bort sig stup i kvarten men istället för att röras med henne så blir jag bara irriterad på hur korkad hon är. I första boken var hon lite street smart som jag minns det men nu har hon förvandlats till en stupid blonde.

Och så händer det ingenting. Efter drygt halva boken väntar jag fortfarande på någonslags handling men det kommer inte. Jag är väldigt nära att ge upp….Den här boken kommer inte gå till historien.

Lite roligt är det med all namedropping från mode- och bloggvärlden, men thats about it.

Publicerat

Offerrit av Johannes Källström

Mellan-Sverige 2010. Inte småstädernas tid att blomstra direkt, det vet vi alla. Få är  i alla fall städerna som gör det. Även bygden där Offerrit är placerad ligger i tider av förfall, med nedläggning av industrin och osämja bland kommunpolitiker. Kommunfullmäktige måste komma på en idé, ett sätt att inge hopp hos befolkningen som ska ta dem över den värsta svackan och våga satsa nytt, fräscht och stort. Ungefär vad som helst är värt att offra för att hindra katastrofen, inte minst för att kommunfullmäktiges egen heder står på spel. Ungefär här startar Offerit, en inte så spännande, men bitvis vackert beskriven roman om mänsklighetens mindre smickrande sidor. Och allt det som är svårt att förklara, det som få tror på, kanske det ingen vill prata om eftersom det ger en migrän så lätt. Sådant som är för stort för en mänsklig hjärna att omfatta; Rymdens oändlighet, tidens gång, högre väsens makt och naturens förmåga att anpassa sig.

Jag var tveksam, jag trevade mig verkligen fram de första femtio sidorna, tyckte att språket var tafatt och ospännande, storyn fjantig och miljön ocharmig. Men så bestämde jag mig för att bara köra på utan att försöka hitta felen, och efter hundra sidor var jag ändå tvungen att erkänna att jag ville veta hur det skulle gå. Staden blev viktig att rädda och personerna fina som kämpade på. Jag läste sista halvan av boken i ett svep och kände mig riktigt nöjd när jag slutligen la den ifrån mig. Inte för att det är en superbra roman, men den är OK. Läsvärd helt klart, men inte förrän sista sidan tycker jag. Helheten gör det. Och epilogen. Och den röda tråden. Vår tid och tider innan vår. Vår värld och världar långt bort. Allt ryms, bara man inte som jag i min enfald försöker spela tuff och stå över texten jag läser. Då får man skämmas och börja om. Som jag, och till och med lära sig ett och annat. Och jaja, bli lite rädd också då. Fast bara lite. För att vara en skräckroman får man väl säga att ”lite rädd” är för lite rädd, för att egentligen bli så här positivt omskriven. Men så är jag ju också fortfarande tveksam till skräckgenren.

ps.Eftersom jag publicerade bilden på omslaget i mitt förra inlägg, får det räcka, för jag tycker att det är fult. ds

Publicerat

Postcard Killers av Liza Marklund och James Patterson

Postcard killers åker runt och mördar par i europeiska städer. Från varje plats postar de vykort till lokala journalister.

Svenska journalisten Dessie Larsson på Aftonposten är en av dessa journalister. Tillsammans med en avdankad polis från New York vars dotter var en av de som blev mördade av the Postcard Killers i Rom jagar mördarna hack i häl.

Det hela är ett konstigt sammarbetsprojekt. James Patterson har under 2000-talet skrivit böcker tillsammans med andra författare. Jag läste hos Boktoka att det är Patterson som hittar på historierna och den andre författaren som får skriva. Dessutom får dom inte avslöja några detaljer kring samarbetena för James Patterson själv.

Postcard Killers har en bra grundstory. Jag gillar plotten, deckargåtan och upplösningen men i det är alldeles för tunt skrivet. Det är inte ofta man säger det men jag tror boken vunnit på att vara längre. Den känns supersnabbt och slarvigt skriven. Kapitlen är superkorta, man lär bara känna karaktärerna väldigt ytligt, de framstår som karikatyrer och det är så flyktigt att man aldrig riktigt kommer in i historien trots en annorlunda och kul plott.

Publicerat

Är du en mediababe?

I höstas fick jag ett recensionsex från Kalla kulor förlag av boken Mediababe av Jacqueline Kothbauer. Det är en manual för hur man ska lyckas i mediebranschen, ungefär. Författaren har intervjuat en rad kända mediakvinnor som Isabella Löwengrip, Birgitta Ohlsson, Åsa Vilbäck, Blossom Tainton, Karin Adelsköld med flera.

Vi får tips och råd på hur vi ska sätta fart på våra karriärer med hjälp av sociala medier, bloggar etc.

Det är mycket fokus på bloggar faktiskt, trots att det i boken uppges finnas en dryg halv miljon bloggar i Sverige så är det ändå ett starkt mediestrategiskt råd från författaren att starta en.

– Just den massmediala kompetensen kommer vara lika viktig som social kompetens, säger Jacqueline Kothbauer i en intervju till Aftonbladets Wendela.

Det handlar om att bygga upp sitt personliga varumärke, kommunicera och ha en bra relation till sin publik. Jag känner mig väldigt långt från målgruppen faktiskt, men kanske tilltalar den någon? Jag läste och har redan glömt.

Jag lottar ut mitt ex på Facebook! Först till kvarn.