Kategori: Recensioner

Publicerat

Lubiewo av Michal Witkowski

Jag håller just nu på att avsluta Michal Witkowskis debutroman Lubiewo (Modernista) och är  både lättad och sorgsen. Sällan har jag blivit så äckelmagad och fortsatt lässugen som nu. Han är verkligen fenomenal på att utan minsta tveksamhet leda mig in i sviniga gränder där mörkret sedan länge är till allas fördel. Med detaljer så intima att jag i en tom och öde värld inte skulle våga tänka dem ens för mig själv, leder han mig.  Polsk vodka och urin i kommunismens rännsten. Förfärligt och lockande på samma gång. Och jag hinner varken bli rädd eller för den delen tveka alls. Vi står där och skvallrar tillsammans. Eller tillsammans med berättarjaget lyssnar vi kanske mer på skvallerkärringarna Patricia och Lukrecia. De minns och romantiserar. Svävar ut och lägger till. Fyller på glasen. Att vara queer är för modernt. Kalla sig gay ytligt. Var har dekadensen tagit vägen, allt det som är äkta?  Både längtar till slutet och fasar inför det.

Nästa år kommer Margot ut, och innan dess ska jag läsa i alla fall Barbara Radziwillowna från Jaworszno-Szczakowa också.Fasar och längtar. Tänk om det inte blir som jag hoppas? Men tänk om det blir?                                                                   Denna förbannade ovisshet, som alltid i livet.

ps. Översättningen av Stefan Ingvarsson måste vara strålande, så intet av polska jag än kan snacka.  Jag ber också om ursäkt för bristen på vissa tecken som tillhör de polska namnen. Jag fattar helt enkelt inte hur man gör dem. ds

Update: Jag har nu läst ut boken och måste så klart säga att den är oerhört läsvärd och att jag förutom att ha äcklats har skrattat högt flera gånger. Witkowski är lysande, och nu vet jag varför. Det är just på grund av att äcklet, förvåningen och nyfikenheten lockar oss läsare till platser vi aldrig varit. Och att vi med jämna och täta mellanrum får skratta av kärlek och formuleringskonst på hög nivå.

Publicerat

Bönbok för en vän av Joan Didion


Jag är, som jag skrivit innan, ett stort fan av Joan Didion. Jag gillar hennes sätt att se på saker och jag älskar hur hon beskriver dem. Tyvärr måste  jag erkänna att hennes styrka inte kommer fram i hennes skönlitterära verk alls på samma sätt som i de journalistiska eller självbiografiska. Bönbok för en vän (A Book of Common Prayer 1977), på svenska utgiven på Bokförlaget Atlas, har samma svagheter och styrkor som jag tyckte att Lagt kort (Play it as it lays 1970) hade när jag läste den. Historien håller inte riktigt, men känslo-person- och miljöbeskrivningarna är fantastiska. I Bönbok för en vän möts två kvinnor  i  staden Boca Grande i landet med samma namn beläget i Centralamerika. Den ena är vår berättare, den andra blir hennes vän. Båda bär på tyngande hemligheter  och genom ett 70-tal med tveksamt politiskt styre och personliga tragedier  speglas Grace och Charlottes olika erfarenheter och personligheter. Jag njuter bitvis av strålande beskrivningar av Charlottes desperata kamp för att sånär behålla hedern. Bilder av en rädd och ensam människas inre liv. Men så kommer passager som jag helst vill bläddra förbi för att de inte ger historien någonting. Eller är det kanske så att det är historien i sig som inte är någonting förutom person och relationsbeskrivningarna? Hur som helst blir jag gång på gång uttråkad och längtar till nästa stycke då vi får följa ett stickspår i någons minne eller känna pulsen av ett samtal vi inte kan förutse riktning på.

Som helhet är Bönbok till en vän OK, men inte mer. Är man sugen på Didion skulle jag rekommendera någon av de många essäsamlingarna eller Ett år av magiskt tänkande (The year of magical thinking 2005).

Eller förresten, läs både och!

Publicerat

Ett nordiskt sätt att dö

De är många och de är lika, de svenska deckarna som tar över världen. Journalisten Ed Siegel funderar kring detta, och är i sviterna av tristess och besvikelse på vippen att överge  det svenska mordet för  det isländska.

Här är artikeln.

Publicerat

Gargoylen – engangerande men långsamt på samma gång

En man vaknar upp på en rehabiliteringsklinik för svårt brännskadade. Han, är en före detta porrproducent och skådis som saknar namn i boken. Han har hamnat där då hans bil exploderat och han själv stått i lågor efter att ha kört utför ett stup när han var påtänd. Det är en lång resa av rehabilitering som ligger framför berättarjaget i boken, men han är fast övertygad om att bara försöka bli så pass frisk att han kan lämna sjukhuset och direkt ta sitt liv. Han vill inte leva i sin nya kropp med transplanterad hud och flera kroppsdelar som saknas.

Då dyker det upp en kvinna vid namn Marianne Engel upp. Hon påstår att hon att de båda känner varandra sen tidigare och att hon själv levt i över 700 år och att de hade en relation tillsammans i tidigare liv. Hon är skulptör och tillverkar gargoyl, ett slags fantastifoster, inte helt olik det som vår brännskadade huvudperson blivit. Hon tar med honom hem, berättar om deras liv tillsammans, lagar honom fantastiska måltider, berättar kärlekshistorier och läser även Dante. Så småningom ger hon honom livsgnistan tillbaka men då visar det sig att hon endast har 28 gargoyler kvar att tillverka innan hon måste dö.

Genom hela boken tvingas vår brännskadade huvudperson att ta väldigt mycket droger och ibland lockas man att tro att han hallucinerar alltihopa och att det som händer inte händer på riktigt. Men berättelsen är stark och biter sig fast och det man starkast slås av från första början är att författaren Andrew Davidson har ett otroligt målande och beskrivande språk. Det känns som man finns på plats i hans sjuksal eller i den brinnande bilen. Beskrivningen av hur hans kropp brinner upp är bland det mest engagerande jag har läst. Samtidigt tycker jag inte att han håller tempot rakt igenom boken. Ibland blir det långtråkigt och långsamt. Som om de målande språket lite tar över berättelsen.

Gargoylen har blivit en riktig braksuccé utomlands och särskilt i Kanada där författaren är verksam. Han erbjöds en miljon dollar för sitt manus men tackade nej. Kaxigt.

Det är Andrew Davidsons första bok och vi får säkerligen se mer av honom. Boken släpptes på svenska i slutet av april i år men har ännu inte tagit sig in för att klättra på topplistorna. Det ska bli intressant att se hur den funkar på den svenska marknaden.