Postcard Killers av Liza Marklund och James Patterson

Postcard killers åker runt och mördar par i europeiska städer. Från varje plats postar de vykort till lokala journalister.

Svenska journalisten Dessie Larsson på Aftonposten är en av dessa journalister. Tillsammans med en avdankad polis från New York vars dotter var en av de som blev mördade av the Postcard Killers i Rom jagar mördarna hack i häl.

Det hela är ett konstigt sammarbetsprojekt. James Patterson har under 2000-talet skrivit böcker tillsammans med andra författare. Jag läste hos Boktoka att det är Patterson som hittar på historierna och den andre författaren som får skriva. Dessutom får dom inte avslöja några detaljer kring samarbetena för James Patterson själv.

Postcard Killers har en bra grundstory. Jag gillar plotten, deckargåtan och upplösningen men i det är alldeles för tunt skrivet. Det är inte ofta man säger det men jag tror boken vunnit på att vara längre. Den känns supersnabbt och slarvigt skriven. Kapitlen är superkorta, man lär bara känna karaktärerna väldigt ytligt, de framstår som karikatyrer och det är så flyktigt att man aldrig riktigt kommer in i historien trots en annorlunda och kul plott.

Är du en mediababe?

I höstas fick jag ett recensionsex från Kalla kulor förlag av boken Mediababe av Jacqueline Kothbauer. Det är en manual för hur man ska lyckas i mediebranschen, ungefär. Författaren har intervjuat en rad kända mediakvinnor som Isabella Löwengrip, Birgitta Ohlsson, Åsa Vilbäck, Blossom Tainton, Karin Adelsköld med flera.

Vi får tips och råd på hur vi ska sätta fart på våra karriärer med hjälp av sociala medier, bloggar etc.

Det är mycket fokus på bloggar faktiskt, trots att det i boken uppges finnas en dryg halv miljon bloggar i Sverige så är det ändå ett starkt mediestrategiskt råd från författaren att starta en.

– Just den massmediala kompetensen kommer vara lika viktig som social kompetens, säger Jacqueline Kothbauer i en intervju till Aftonbladets Wendela.

Det handlar om att bygga upp sitt personliga varumärke, kommunicera och ha en bra relation till sin publik. Jag känner mig väldigt långt från målgruppen faktiskt, men kanske tilltalar den någon? Jag läste och har redan glömt.

Jag lottar ut mitt ex på Facebook! Först till kvarn.

Svinalängorna – bok vs film

Susanna Alakoskis fina bok Svinalängorna minns jag som otroligt bra, stark men med ett visst inslag av humor och att den i allra högsta grad handlade om klass.

Leena flyttar in i ett område i Ystad som kallas Svinalängorna. Där bor de vars föräldrar skriker och super, de som inte åker på semester och som inte äter biff med lök till middag på fredagarna och det fanns en distans, en skillnad till den övriga världen. I boken finns också några vuxenkaraktärer att lita på, bland annat en lärare som Leena kan hitta stöd i.

Lite grann finns kvar av det i den filmatiserade versionen med Pernille August som regissör och Noomi Rapace i huvudrollen. Lena åker som vuxen tillbaka med sin man och två barn för att säga hejdå till sin mamma som ligger på dödsbädden. Jag kan dock inte minnas de här vuxensekvenserna från boken. Är det tillskrivet i filmen eller var det så i boken också? Det är ungefär tre år sen jag läste den så jag kan ha glömt.

Den humoristiska sidan finns inte alls i filmen. Den är rakt igenom mörk, svart, tragisk och väldigt hemsk. Humorn är borta, i princip hoppet också, men samtidigt är filmen otroligt bra. Alla skådespelarinsatser är fantastiska, särskilt Tehilla Blad som spelar Leena som liten. Tycker både Ola och Noomi Rapace fått oförtjänt mycket uppmärksamhet på bekostnad av henne.

Se och/eller läs om du inte redan gjort det.

Böckerna om journalisten Frida

En lärobok i hur det är att komma ut som journalistpraktikant, så kan man beskriva Carin Hjulströms bok Finns inte på kartan som handlar om journaliststudenten Frida som hamnar på en lokalredaktion mitt i Småland utan ordentliga instruktioner eller ens en vettig handledare. Exakt så kan det faktiskt gå till. Boken är engagerande och väldigt verklighetstrogen.och har ett bra driv men blir kanske lite för mycket. Det känns som författaren försöker få med alla aspekter av journalistyrket som finns och alla journalistutbildningar borde uppmuntra sina elever att läsa den för att se lite vad för verklighet de hamnar i.

Har precis läst ut uppföljaren Hitta vilse. Frida är nu klar med skolan och letar jobb. Hon får drömjobbet på kvällstidningen men på grund av sparpaket tvingas hon lika snabbt sluta och måste söka andra vägar till försörjning.

Samma känsla av skolboksexempel finns med här. Här tas gränserna mellan information och journalistik upp, frilansens dilemma, etiken men också en rad andra bihistorier. Det blir rörigt och spretigt när Carin Hjulström dessutom försöker få in investeringsproblematik, frånvarande pappor, döende pappor, lägenhetsaffärer, dejtingsajter och dejtande, chefer som blir utbytta, en dansskola, städjobb vid sidan av, resor till Spanien, vikariesvängen, ett bröllop med mera med mera.

Boken hade definitivt vunnit på att några handlingar strykits men jag gillar ändå att den är verklighetstrogen journalistisk arbetsmiljö och tar upp viktiga frågor.